Det är med stor ödmjukhet och glädje som jag ställer den nylagade risotton på mitt köksbord. Det ekologiska avorioriset med brasilianskt ursprung omfamnar de östgötska trattkantarellerna och får våra munnar att vattnas. Detta ekologiska ris är frukten av några människors outtröttliga arbete och övertygelse – det går att odla och leva i harmoni med jordens ekosystem.

Under de år som jag levt i Latinamerika har jag tillsammans med småbrukare och urfolk fått nya perspektiv – på såväl världen som på vetemjöl. Jag har gång på gång förundrats över hur kvinnor från landsbygden snabbt hittar gemensamma samtalsämnen om växter och hur frön och plantskott blir gåvor eller byts mot ett annat. När jag i februari träffade Huli Zang på MST-bosättningen Sepé Tiaraju, utanför Porto Alegre i södra Brasilien, blev jag återigen påmind om kraften som kan finnas i kärleken till ett frö.

Till risotto-middagen har jag bjudit in Kerstin och Lisa, medlemmar i Latinamerikagrupperna och före detta filmstudenter som gjorde praktik hos de jordlösas rörelse (MST) i Brasilien. Under deras tid i Brasilien besökte de samma bosättning där jag var i februari i år. Kerstin var där 2006, Lisa spelade in dokumentärfilm där 2009, och nu var det min tur att lära känna människorna som ihärdigt arbetar för att utveckla sina agroekologiska odlingar och sin kooperativa organisering.

Denna MST-bosättning har lockat studiebesök hit under lång tid. Det är en stark utveckling av agroekologiska metoder som bidragit till att familjerna som bor här ständigt lyckas öka antalet grödor och produktionsvolymer. Bosättningens kooperativ har avtal med kommuner och levererar bröd, grönsaker och ris till offentliga verksamheter. Ris är denna bosättnings huvudgröda och ett envist och hängivet arbete har gjort att de idag stoltserar med Latinamerikas största sammanhängande ekologiska risproduktion(!).

Det är på Hulis mark jag för första gången i mitt liv kliver ut på ett risfält. Leran pressas upp mellan mina tår och Huli ser på mig med fundersam blick när jag kämpar för att hålla mig stående. Mitt vinglande står i stark kontrast till Hulis lätta steg när han liksom smyger fram på spaning efter skadade risplantor som bör avlägsnas för att undvika att eventuella sjukdomar bryter ut. Han menar att arbetet på en ekologisk odling måste vara förebyggande, inte sjukdomslindrande.

Detta tänkande låter i mina öron som något som en homeopat skulle kunna säga – det handlar om att behandla orsaken, inte symtomet. Under min dag med Huli på bosättningen ser och hör jag detta holistiska tänkande reflekterat på olika sätt. Ett tydligt exempel är hur tillgång till mark är en komplex fråga om den ska brukas efter ekologiska principer. Det är mycket i omgivningen som påverkar en odling – exempelvis vattenkvalitet och djurliv – och det är ett stort territorium som behöver omvandlas mot ett ekologiskt helhetstänk för att främja ekologiska metoder.

Innan jag beger mig av från bosättningen Sepé Tiaraju får jag också tillfälle att träffa Huli Zangs pappa, som rätt och slätt kallas Zang. Han minns att det kommit några svenskar och intervjuat honom några år tidigare. Ja, en hel filmade de faktiskt, konstaterar han med ett leende. När jag förklarar att jag kommer från samma organisation som dem så klappar han mig förtroligt på axeln och börjar berätta om arbetet i kooperativet. Sedan Lisas intervju med Zang spelades in har det hänt en hel del och mycket är på gång. De håller nu på att bygga en egen piladora, en enorm maskin som skalar riset, vilket kommer att innebära självständighet och ekonomisk trygghet för familjerna i kooperativet.

Avskedspresenten jag fick med mig efter denna dag under solen var ett paket ekologiskt avorioris som Huli lyckats odla fram genom idoga experiment med diverse rissorter. Han är fast besluten att fortsätta söka efter metoder som gör det möjligt att odla många olika sorters ris helt ekologiskt. I hans ögon och i risotton på mitt bord finns beviset på att mat inte kan reduceras till en handelsvara. Och att ett frö kan innehålla kärlek och identitet.

Här kan du se videointervjun med pappa Zang.

Se filmen Tillbaka till jorden som Lisa var med och gjorde i Brasilien 2009.

Text: Karin Ericsson, programstrateg

Foto: Marlene Sosa Mercado

Fler artiklar du kanske gillar

Baserad på kategorin Krönika

Där hjärta och kunskap möts kan solidaritet slå rot

Läs eller lyssna på Karin Granns krönika om mötet med fackföreningsledaren Eberto Diaz från organisationen Fensuagro i Colombia och hennes reflektioner om det fysiska mötets betydelse för att skapa verklig solidaritet.

· Podd, Krönika

Vårt motstånd ska inte förminskas

Det har i vanlig ordning varit ett tufft år för kvinnor världen över. Jag kommer alltid minnas när mina sociala medier-flöden fylldes av mina vänners vittnesmål av att ha upplevt sexuella trakasserier och våld, hur vi skrollade oss igenom dagarna, fylldes av ilska och systerskap, av bottenlös sorg och brinnande kamplust om vartannat.

· Krönika

Tillsammans skapar vi den framtid vi behöver

Evelina Sartori Valck och Linn O’Connell skriver om sin tid på de Jordlösa rörelses (MST) skola Florestan Fernandes i Brasilien.

· Föreningsnytt, Krönika, Övrigt

Reflektioner efter det alternativa EU-toppmötet

Det alternativa EU-toppmötet i Göteborg visade att vi har ett stort behov av folkbildning och av att stärka vårt nätverk för att kunna göra folkligt inflytande möjligt. Latinamerikagruppernas ordförande Itza Orozco Svensson var på plats.

· Föreningsnytt, Krönika
Latinamerikagruppernas ordförande Itza Orozco Svensson håller tal på en manifestation på medborgarplatsen den 12 oktober 2017. Foto: Lovisa Prage

”Halleluja, vi har blivit räddade av den vite mannen”

Den 7 oktober samlades ett 30-tal aktivister på medborgarplatsen i Stockholm för att visa solidaritet med världens miljöaktivister. Läs Latinamerikagruppernas ordförande Itza Orozco Svenssons tal från manifestationen.

· Krönika
La Via Campesinas slutmarsch i Bilbao i juli 2017. Foto La Via Campesina

Rörelsen som växer för att förändra världen

I veckan avslutade La Via Campesina – den globala rörelsen för småbrukare, urfolk och lantarbetare – sin sjunde internationella konferens som denna gång hölls i Baskien. 500 delegater från 72 länder deltog för att representera de 200 miljoner människor som ingår i detta globala nätverk.

· Krönika
Foto: Sori Lundqvist

En kommunikatörs bokslut

Efter sex år på Latinamerikagruppernas kontor i Stockholm fick vår kommunikatör Sori Lundqvist möjligheten att under ett års tid arbeta på kontoret i Ecuador. Nu är året snart över och i denna krönika gör hon ett symboliskt bokslut.

· Krönika

Internationell solidaritet stärker kampen

Latinamerikagruppernas verksamhetsledare Markus Malm och programhandläggare Marlene Sosa Mercado befinner sig i Colombia under första maj för att delta i småbrukarnätverket Cloc/La Vía Campesinas kongress med representanter från hela Latinamerika.

· Krönika

”Att lära mig om deras kamp är något av det största jag varit med om”

Efter fem månader i Colombia reser jag tillbaka till Sverige med en ryggsäck fylld av nya upplevelser, kunskaper och relationer. Jag har varit där som praktikant hos organisationen Coordinador Nacional Agrario (CNA), som är en av Latinamerikagruppernas samarbetsorganisationer i Colombia.

· Krönika

Vårt arbete behövs mer än någonsin

Latinamerikagrupperna har i närmare 50 år arbetat för att öka människors inflytande över sina livsvillkor i Latinamerika. Det gör vi bland annat genom stöd till viktiga sociala rörelser som kämpar för demokrati, mänskliga rättigheter och mot miljöförstörelse.

· Föreningsnytt, Krönika