Ísis Menezes Táboas från småbrukarorganisationen Movimento de Mulheres Camponesas (MMC) i Brasilien är en ung rebell som blev jurist, feminist och försvarare av småbrukares rättigheter.

Klockan är sex. Det är morgon på ledarskapsskolan för kvinnor i Managua, Nicaragua. I sovsalen som jag delar med femton andra kvinnor är morgonbestyren i full gång. På skolan som Latinamerikagrupperna medfinansierar deltar åttio kvinnor från Latinamerika och Karibien. Från golv till tak trängs väskor, handdukar och kläder och kön till duschrummet ringlar sig lång. Ljudnivån är hög och olika dialekter samsas i det avskalade rummet.

En av kvinnorna jag delar rum med är den 28-åriga Ísis Menezes Táboas från småbrukarorganisationen Movimento de Mulheres Camponesas (MMC) i Brasilien.

– Jag älskar hur gräsrotsorganisationer sätter feminismen högst på agendan, säger Ísis Menezes Táboas med en intensitet i blicken som vittnar om en passion utöver det vanliga.

Hon är mycket nöjd med ledarskapsutbildningen och menar att mäns närvaro ofta hämmar kvinnor från att delta, tala fritt och uttrycka sina åsikter. Särskilt när det gäller jämställdhet och våld mot kvinnor.

– Jag tror att en separatistisk arena som denna underlättar för kvinnor att uttrycka sina erfarenheter. Många gånger känner vi oss osäkra inför att representera och tala offentligt, uppgifter som tidigare ansetts vara männens. Att vi tar oss an olika uppdrag är en viktig del av vår utbildning, säger hon.

Feminism som kom av sig

Ísis Menezes Táboas började engagera sig politiskt för sex år sedan och har snabbt avancerat inom rörelsen. Hennes ingång var genom Movimento dos Trabalhadores Rurais Sem Terra (MST), de jordlösas rörelse, som hon kom i kontakt med på universitetet. Deras närvaro var stark på skolan och hon såg snabbt att det var de sociala rörelserna som var de som tydligast drev feministiska frågor.

–  Inom Brasiliens sociala rörelser har jämställdhetsarbetet redan nått långt. De flesta organisationer har jämn representation av kvinnor och män i beslutsfattande organ och på ledande positioner. Småbrukarorganisationerna arbetar snabbare än andra sektorer för att möta, förändra och bekämpa patriarkatet, särskilt om man jämför med den offentliga sektorn, berättar Ísis Menezes Táboas.

Hon menar att kvinnornas rättigheter i Brasilien visserligen stärktes under president Dilma Roussefs tid vid makten, men eftersom inga strukturella förändringar genomfördes befarar hon nu att dessa framsteg är hotade i och med den nye presidenten Michel Temers högerpolitik.

– Det var inte bara en statskupp mot de 54 miljoner som valde Dilma Rousseff till president […]. Det var även en kupp mot oss kvinnor, säger Ísis Menezes Táboas och fortsätter:

– När Temer tillträdde stängde han omedelbart ner alla statliga kvinnoorgan, avsatte alla kvinnor på politiska poster och raderade den feminina formen av ordet president ur alla offentliga handlingar. Det var ingen tillfällighet. Det är handlingar som signalerar att vi kvinnor ska gå hem och vara tysta, att våra röster och vår kompetens inte räknas, inte värdesätts, säger hon upprört och gestikulerar med yviga rörelser.

En ung rebell

När jag frågar Ísis Menezes Táboas vad som väckte hennes politiska engagemang blir hon märkbart berörd. Ögonen tåras och rösten tappar fästet. Hon berättar om orättvisor hon bevittnade som barn, om hur hennes mamma inte fick möjligheten att läsa på universitet när släktens pojkar prioriterades istället, och att hon själv var nära att möta samma öde i samband med att hennes mor gick bort. I den lilla konservativa byn Leni utanför São Paulo där Ísis Menezes Táboas växte upp, uppfattades hon tidigt som en rebell.

– För mig var det självklart att jag skulle utbilda mig. Jag visste att min mamma ville det och hennes ord ringde hela tiden i mina öron: Du ska utbilda dig, för alla har inte den möjligheten, berättar hon medan ögonen vattnas ytterligare.

Tack vare stipendier lyckades hon på egen hand finansiera sina universitetsstudier och idag är hon utbildad jurist och ordförande för sin organisation. Sitt liv har hon vigt åt kampen för en rättvis och hållbar värld, och på frågan om vad som är viktigast för henne och hennes organisation i dagsläget svarar hon beslutsamt:

– Det mest prioriterade är att återinföra vår demokrati. Idag förnekas våra rättigheter av en ekonomisk elit, bestående av vita män, som är markägare och ägare av Brasiliens storföretag. Därefter vill vi driva igenom strukturella förändringar som vårt land behöver, så som en jordreform, att upphäva mediekoncentrationen och att demokratisera dagens korrumperade politiska system. Vi vill ha jämlikhet mellan könen i parlamentet och en oberoende media!

Text och foto: Sori Lundqvist, kommunikatör Latinamerikagrupperna


Latinamerikagruppernas samarbete med Cloc/La vía Campesina

En stor del av Latinamerikas befolkning lever i fattigdom, många bor på landsbygden och en majoritet är kvinnor.
Latinamerikagrupperna tror att det går att minska fattigdomen; om människor får mer inflytande över sina liv och sin framtid. Därför stödjer Latinamerikagrupperna projekt som stärker kvinnors möjlighet att delta i det offentliga livet.
Under 2016 finansierade Latinamerikagrupperna bland annat en ledarskapsskola för kvinnor som arrangerades av La vía Campesinas latinamerikanska gren Cloc, Coordinadora Latinoamericana de Organizaciones del Campo.

Ditt stöd behövs

Ge fler kvinnor möjlighet att utbilda sig, organisera sig och försvara sina rättigheter som kvinnor, småbrukare och urfolk.

Du kan:

  • Sms:a ”LA” till 72980 och bidra med 50 kronor.
  • Sms:a ”LA 100” till 72980 och bidra med 100 kronor.
  • Sms:a ”LA 150” till 72980 och bidra med 150 kronor.

Ge ett valfritt stöd på vårt 90-konto: PG: 90 1017-4

Swish:a ett valfritt stöd

  • Vårt Swishnummer: 1239010174. Skriv ” Kvinnokraft” i fritexten.

Fler artiklar du kanske gillar

Baserad på kategorin Reportage från Latinamerika

Bolivias kvinnor följer i urfolkskrigarens spår

Trots lagar om könskvotering har kvinnor i Bolivia fortfarande begränsat politiskt inflytande. Med stöd från Latinamerikagrupperna arbetar landets urfolkskvinnor för att förändra situationen.

· Reportage från Latinamerika
Varje dag jobbar Lorenzo på sin chacra, sitt fält. Det gränsar till GMO-sojafält på två olika håll, en situation som många småbrukare i Paraguay tvingas leva med idag. Foto: Julian Dannefjord

En hotad ekologisk oas i ett hav av gift

Julian Dannefjord gjorde under hösten 2016 och våren 2017 praktik på Latinamerikagruppernas samarbetsorganisation i Paraguay där han mötte småbrukaren Lorenzo Espínola som kämpar för sin rätt att äga mark.

· Reportage från Latinamerika
Kulturella fester är en glädjefylld del av Sisas arbete med urfolksrörelsen. Här deltar hon i dans med kichwafolket. Tupparna fångade i den traditionella vårleken är en viktig del av den andinska vårfesten Pawkar Raymi. Foto Elli Viljanen.

”Vi är inte aktivister – vi är revolutionärer!”

Sisa Contento i Ecuador blev bortförd av polis under en fredlig manifestation för urfolks rättigheter och senare frisläppt. Flera av hennes kamrater sitter fortfarande häktade. Läs intervjun som vår praktikant Elli Viljanen har skrivit.

· Reportage från Latinamerika
Etsa Salvio Franklin Sharupi Tapuy i demonstrationståg med urfolksnätverket Conaie i Ecuador. Foto: Anne-Gaël Bilhaut

Ungdomsledaren från regnskogen: ”Vi är rebeller i blodet”

Latinamerikagruppernas praktikant Alexandra Jerlstad har träffat ungdomsledaren Etsa Salvio Franklin Sharupi Tapuy från Amazonas i Ecuador.

· Reportage från Latinamerika

”Mig får de aldrig bort” – en kvinnas kamp för mark i Paraguay

Simeona Riquelme i Paraguay är den enda kvinnan i hennes by som äger mark. Vår praktikant Maja Heide har träffat henne för ett samtal om orättvisa och outtröttlig drivkraft.

· Reportage från Latinamerika
Jordockupation är, och har historiskt varit, ett vanligt sätt för småbrukare och jordlösa i Paraguay att få tillgång till mark att bruka. Foto: Maja Heide

Röster från ockuperad mark

Varför väljer människor att ockupera mark trots att de riskerar avhysning och våld? Vår praktikant Maja Heide har mött fyra småbrukare i Paraguay som berättar om vad marken betyder för dem.

· Reportage från Latinamerika
Esther Yumbay leder en förening för urfolks rättigheter i Ecuador. Foto Elli Viljanen.


”De kallade mig indian”

Trots att hon som barn blev utsatt för rasism och diskriminering, vägrade Esther Yumbay att dölja sin identitet som urfolk. Läs porträttet som vår praktikant Elli Viljanen har skrivit.

· Reportage från Latinamerika

Paraguays kvinnor och kampen om fröerna

I Latinamerika kämpar småbrukarorganisationer för att konsumenter och producenter ska få mer makt och inflytande över livsmedelsproduktionen. Latinamerikagruppernas kommunikatör Sori Lundqvist åkte till Paraguay för att se hur motståndet mot de stora jordbruksföretagen kan se ut i praktiken.

· Reportage från Latinamerika
Ecuadors urfolkdledare talar inför massorna efter mötet med presidenten

44 urfolksledare mötte Lenín

Ecuadors nationella urfolksrörelse Conaie, visade att de åter är en politisk kraft att räkna med. Basorganisationer från Anderna, Stillahavskusten och Amazonas intog Quito i tisdags och tågade genom huvudstaden till presidentpalatset för att tala med landets nye statsöverhuvud Lenín Moreno.

José Luis Fernández är urfolksledare i sitt samhälle San Francisco Xochicuautla och representant i Mexikos nationella urfolkskongress. Foto: Sigrid Petersson

Mexikos urfolk utmanar regeringsmakten

Efter att gång på gång ha blivit fördrivna från sina områden och utsatta för våld av den mexikanska staten, har nu urfolken i Mexiko gått samman för att skapa ett regeringsalternativ och ställa upp i presidentvalet år 2018.