När hon kom i kontakt med de sociala rörelserna i Guatemala förändrades hennes liv. Sedan två och ett halvt år tillbaka arbetar Wendy Quiná som sekreterare för urfolksorganisationen Waqib’Kej, en av Latinamerikagruppernas samarbetsorganisationer.

Från samhället San Juan Comalapa, Chimaltenango, i centrala Guatemala kommer Wendy Quiná. Sedan två och ett halvt år tillbaka arbetar hon som sekreterare för urfolksorganisationen Waqib’Kej, en av Latinamerikagruppernas samarbetsorganisationer. I Guatemala utgör urfolk ungefär 60 procent av befolkningen, men är trots sin majoritet särskilt utsatta. Livslängden bland urfolk är lägre jämfört med övriga befolkningen och fattigdomsnivåerna högre.

– Latinamerikagruppernas stöd har varit fundamentalt. Stödet till organisationer, ungdomar, kvinnor och urfolksledare, kanaliserat via Waqib ´Kej, har varit mycket viktigt för oss, säger Wendy Quiná.

En del av det koloniala förflutna

Wendy Quiná föddes i mitten av 1980-talet, några år efter de blodigaste massakrerna under det 36-åriga inbördeskriget i Guatemala. Men Wendy växte upp i en strävsam köpmanna-familj, omedveten om den sociala kampen som pågick på landsbygden i bergen.

– Ärligt talat har jag varit kolonialiserad* hela mitt liv. Det var därför jag valde att plugga företagsekonomi. Men från och med att jag började jobba inom sociala rörelser, så blev jag allt mer medveten. Jag började förstå den sociala verkligheten och mitt lands sanna historia. För på de etablerade utbildningsinstitutionerna får vi bara lära oss det som står i läroplanen, vilken är helt kolonialiserad.

I Guatemala finns över 20 olika mayaspråk. Landets gemensamma språk är spanska, som med tiden allt mer tränger undan urfolksspråken. Wendy Quiná är en av få unga i huvudstaden Guatemala City som talar urfolksspråk. Hon förklarar den generella språkförlusten i storstaden genom att det är en smältdegel. Hennes grannar är från olika håll i landet, med olika språk. Wendy tackar sin mormor som inte pratar spanska, utan bara kachiquel, för sina språkkunskaper.

Att aldrig glömma sin identitet

När Wendy Quiná var fyra år flyttade familjen till huvudstaden Guatemala City, med bättre förutsättningar för familjeföretagets dagligvaruhandel. Wendy var duktig i skolan, så det var ingen överraskning att hon senare valde att studera vidare på universitet. Ämnet blev företagsekonomi. I utbildningen ingick praktik på organisation, men själv hade hon ingen aning om var hon skulle praktisera. En granne presenterade henne då för Conavigua, en organisation för änkor vars män dödats under inbördeskriget. Praktiken kom att bli en vändning i Wendys Quinás liv.

Genom att organisationen Waqib ‘Kej ibland hade möten i Conaviguas lokaler kom Wendy i kontakt med maya-ledaren Domingo Herndez Ixcoy. Via honom fick hon möjlighet att lära sig mer om sitt rika kulturarv, bland annat att använda maya-kalendern, och att aldrig glömma sin identitet som urfolkskvinna. En dag kom en person från högerpopulistiska partiet Patriota och erbjöd henne jobb.

– Men jag vägrade att sätta mig i tjänst i det fortsatta förtrycket av mitt eget folk, berättar Wendy Quiná.

”Jag vill ta examen i urfolksrätt”

Wendy tackade nej till jobbet och hamnade så småningom på sin nuvarande tjänst som sekreterare på Waqib ´Kej. Där har hon fått sin politiska skolning och nu har hon omvärderat sina akademiska ambitioner; hon har bytt ut jakten på pengar till kampen för rättigheter:

– Jag vill skaffa mig en examen i urfolksrätt, säger hon.

Hennes familj är dock kvar i det gamla företagstänkandet med vinstmaximering. Och Wendys nya medvetenhet har ibland fört henne till animerade diskussioner med sina bröder. Som affärsidkare upprördes de till exempel ifjol, när de sociala rörelserna blockerade vägar i samband med störtandet av landets korrupte president, Peréz Molina.

– Nu för tiden är det inte så mycket diskussioner längre, utan de frågar mig om varför saker är si eller så. De frågar mig, därför att deras värld är helt annorlunda från min.

Wendy får ibland fostra sina bröder genom att ge dem historielektioner och allt som de sociala rörelsernas har fått genomgå.

– Jag får förklara för dem, att hade det inte varit för de sociala rörelsernas kamp, så hade diskrimineringen av urfolk i Guatemala fortfarande varit lika utbredd som förut.

Text och foto: Lari Honkanen, kommunikatör Latinamerikagrupperna


 

*På platser som utsatts för kolonialisering talar man om att även människorna som lever på platsen fått sina sinnen kolonialiserade. María del Pilar Quintero skriver i boken ”Den koloniserades psykologi” (1993) att länderna i Latinamerika uppnått en formell politisk självständighet men inte lyckats bli ekonomiskt och kulturellt självständiga. Kulturen i de latinamerikanska nationerna har enligt henne inte genomgått någon avkolonialiseringsprocess. Tvärtom har man efter självständigheten från kolonialmakten fortsatt med en kulturell kolonialism som anammat rasistiska teorier. Att se sig själv som ”kolonialiserad” i en latinamerikansk kontext, innebär att vara medveten om de diskriminerande strukturer som finns omkring en och att ifrågasätta dem.


Latinamerikagruppernas samarbete med Waqib’Kej

 En stor del av Latinamerikas befolkning lever i fattigdom, många bor på landsbygden och en majoritet är kvinnor.

Latinamerikagrupperna tror att det går att minska fattigdomen; om människor får mer inflytande över sina liv och sin framtid. Därför stödjer Latinamerikagrupperna projekt som stärker kvinnors möjlighet att delta i det offentliga livet.

Under 2016 gjorde Latinamerikagrupperna bland annat det möjligt för representanter från Waqib’Kej att delta i en kommunikationskonferens i Bolivia där urfolk från hela kontinenten deltog.

Ditt stöd behövs

Ge fler kvinnor möjlighet att utbilda sig, organisera sig och försvara sina rättigheter som kvinnor, småbrukare och urfolk.

Du kan:

  • Sms:a ”LA” till 72980 och bidra med 50 kronor.
  • Sms:a ”LA 100” till 72980 och bidra med 100 kronor.
  • Sms:a ”LA 150” till 72980 och bidra med 150 kronor.

Ge ett valfritt stöd på vårt 90-konto: PG: 90 1017-4

Swish:a ett valfritt stöd

  • Vårt Swishnummer: 1239010174. Skriv ” Kvinnokraft” i fritexten.

Fler artiklar du kanske gillar

Baserad på kategorin Reportage från Latinamerika

Småbrukares rättigheter kan komma att erkännas i år

Trots att lejonparten av världens mat produceras av småbrukare, har de inte ens tillgång till en tredjedel av jordens odlingsbara marker och 80 procent av de som hungrar i världen, är just småbrukare och landsbygdsbefolkning. Småbrukarnätverket La Via Campesina hoppas att 2018 blir året då FN antar deklaration för småbrukares och lantarbetares rättigheter.

En ledarskapskurs blev vändpunkten

När Ada Luisa Farrach Lopez hade tagit ut sin examen i företagskommunikation och marknadsföring, var hon ivrig i jakten på jobb, bil och hus. Men idag ringaktar hon konsumtionssamhällets ekorrhjul. Istället är hon en förkämpe för kvinnor och för ett ekologiskt hållbart jordbruk.

”Quilombos kamp är samma som urfolkens”

Quilombon Cafundó är ett jordbrukssamhälle i en savannlik dalgång, drygt två timmars bilfärd från São Paulo. Här kämpar småbrukare av afrikanskt ursprung för att bevara sin identitet, sin kultur och sin mark. Men synen som möter oss när vi kliver ut ur bilen är inte alls vad jag väntat.

Pueblo Kayambi kämpar för att bevara Ecuadors natur

Ecuador var först i världen att skriva in naturens rättigheter i konstitutionen. Ändå används en rad gifter i jordbruket och det senaste året har den ecuadorianska staten gett tillstånd för gruvdrift på över 1,7 miljoner hektar mark som antingen är natur-reservat eller hör till urfolk.

Brasiliens jordlösa kräver att mordet på Marielle Franco utreds och straffas

“Marielle stod MST nära. Hon var en viktig försvarare av mänskliga rättigheter, social jämlikhet och kämpade för arbetarklassen. Den senaste tiden var hon mycket kritisk mot polisens och militärens övergrepp mot allmänheten i Rio, som har ökat sedan militärens intervention i staden. Vi kräver en snabb utredning av detta brott och vi kommer att ansluta […]

Bidra till ett jordbruk fritt från gift

Människorna i samhället Milton Santos stod upp mot jordbruksföretagens flygbesprutning i världens mest kemikalietyngda land Brasilien. Fallet hade kunnat bli vägledande i den nationella kampen för att få leva utan gift.

· Reportage från Latinamerika
Vattenkraftverket Hidro Xacbal Delta, Guatemala.

Guatemalas urfolk kraftsamlar mot regeringens gröna energisatsning

Guatemalas regering lyfter fram vattenkraft som ett hållbart alternativ och en ekonomisk motor för landet. De boende i området menar tvärtom att satsningen ökar fattigdomen, förorenar miljön och skadar mayafolkens levnadssätt.

· Reportage från Latinamerika

Val i Honduras: ”Jag tror inte på systemet”

Den 26 november 2017 hålls val i ett polariserat Honduras. Här kan du läsa om hur Yasmin Lopez, ordförande för rådet för småbrukarkvinnor och jordbruksutveckling (CODIMCA), ser på valet och situationen i landet.

· Reportage från Latinamerika

Bolivias kvinnor följer i urfolkskrigarens spår

Trots lagar om könskvotering har kvinnor i Bolivia fortfarande begränsat politiskt inflytande. Med stöd från Latinamerikagrupperna arbetar landets urfolkskvinnor för att förändra situationen.

· Reportage från Latinamerika
Varje dag jobbar Lorenzo på sin chacra, sitt fält. Det gränsar till GMO-sojafält på två olika håll, en situation som många småbrukare i Paraguay tvingas leva med idag. Foto: Julian Dannefjord

En hotad ekologisk oas i ett hav av gift

Julian Dannefjord gjorde under hösten 2016 och våren 2017 praktik på Latinamerikagruppernas samarbetsorganisation i Paraguay där han mötte småbrukaren Lorenzo Espínola som kämpar för sin rätt att äga mark.

· Reportage från Latinamerika