Sori Lundqvist är kommunikatör och praktikantsamordnare för Latinamerikagrupperna. Här besöker hon landsbygden i Paraguay där de stora monokulturerna av soja bidrar till problem för befolkningen.
Det är söndagsmorgon i byn Limoy 2 i regionen Alto Paraná i östra Paraguay. Klockan är tio men byborna har redan arbetat i flera timmar. Mycket ska hinnas med innan värmen gör arbetet på gården omöjligt. Några djur ska matas, andra ska slaktas, gården ska städas och odlingarna ses över.
Alto Paraná är centrum för landets storskaliga livsmedelsproduktion som domineras av genmodifierad soja. Soja är Paraguays viktigaste exportvara och odlas på 60 procent av all odlingsbar mark. Byns sojaodlare är sedan länge i full färd med sitt arbete och de stora maskinerna rör sig långsamt och metodiskt fram över fälten som omgärdar byn.
På små röda stigar tar vi oss ut i det vidsträckta gröna sojahavet. Soja så långt ögat kan nå. Det är svårt att ta in, svårt att förstå. Vi får möte av en moped som får dammet att virvla upp i stora röda moln. Vi vinkar och går vidare.
Plötsligt når vi ett fält som vid första anblicken verkar dött. Sojan saknar blad och är torr som fnöske. Jag får veta att fältet troligtvis besprutats med Parakvat, som har varit förbjudet i Sverige sedan 1983, för att torka snabbare inför skörden.
Vid odling av genmodifierad soja används stora mängder växtgifter, vars verksamma ämnen i flera fall bedömts vara extremt skadliga för människa och miljö. Jag befinner mig i ett hav av osynligt gift.
Jag tittar ner på mina skor och frågar mig vart alla gifterna tar vägen. Sipprar det ner i marken jag står på? Ner till grundvattnet? Tar det sig vidare till dricksvattnet och till bäckarna där barnen svalkar sig i efter en lång och varm skoldag?
De statliga restriktionerna kring sojaodlingar är många. Bland annat ska varje odling omgärdas av ”murar” av växtlighet för att förhindra att gifterna sprids med vinden, men här finns inga skydd. Här sprids gifterna till de omkringliggande husen, till människornas odlingar och in i deras hem. In i sovrummen där de omfamnar byns sovande barn. Jag tänker på föräldrarna vars enda sätt att skydda sina barn från gifterna är att regla sina plåtfönster.
På fältet är en bonde i färd med att skörda. Jag stannar och fotograferar den torra sojan och skördetröskan som långsamt kommer emot mig. 
– Hallå där! Jag vill prata med dig, säger bonden med bestämd röst och hoppar ner från förarsätet. Han är uppenbart besvärad av mitt intresse och med kameran hängande på magen översköljs jag av frågor.
– Vi har många konflikter om sojan i området, förklarar han kort. Mer än så vill han inte säga utan hoppar raskt in i förarsätet och fortsätter med sitt arbete.
Det blir med ens tydligt att sojan inte bara utgör ett hot mot miljön och människors hälsa. Sojan gör även grannar till bittra fiender och splittrar samhällen.
Livet på Paraguays landsbygd är hårt och otacksamt. Fler och fler småbrukare väljer att arrendera eller sälja marken till sojaodlare. Andra har själva börjat odla grödan med tillhörande giftpaket. De som blir kvar i byn får allt svårare att värja sig mot gifterna och allt svårare att stå upp mot den orättvisa de får utstå. Därför är Latinamerikagruppernas stöd till människors organisering i Paraguay viktigare än någonsin.
Som Catalina Fernandez, småbrukare och aktiv i den feministiska paraguayanska urfolks och småbrukarnätverket CONAMURI uttrycker det:
Jag skickar ut ett SOS till Sverige. Vårt vatten förgiftas, våra djur och barn dör. Det paraguayanska folket håller på att utplånas helt!
Text och foto: Sori Lundqvist
Ditt stöd behövs
Ge fler människor på Latinamerikas landsbygd möjlighet att utbilda sig, organisera sig och försvara sina rättigheter.
Du kan:
- Sms:a ”LA” till 72980 och bidra med 50 kronor.
- Sms:a ”LA 100” till 72980 och bidra med 100 kronor.
- Sms:a ”LA 150” till 72980 och bidra med 150 kronor.
Ge ett valfritt stöd på vårt 90-konto: PG: 90 1017-4
Swish:a ett valfritt stöd
- Vårt Swishnummer: 1239010174.
