Mellan år 2014 och 2016 gav Latinamerikagrupperna stöd till Ecuadors nationella urfolksnätverk, CONAIE. Stödet gick till deras arbete för att stärka landets urfolksidentitet, samt till deras arbete för att öka kvinnors och ungdomars kunskap, makt och inflytande i samhället. En av de ungdomar som direkt nåtts av Latinamerikagruppernas stöd är den 22-årige Rumi Yumbay, ungdomsledare i CONAIE.

Rumi Yumbay började engagera sig politiskt redan som artonåring. Inspirerad av sin nu bortgångne farbror som var vice ordförande i Conaie mellan åren 2000 och 2008, deltog han som sjuttonåring på en ledarskapsskola för ungdomar. När han år 2014 nominerades till nationell ungdomsledare tackade han utan att tveka ja till uppdraget och tog en paus i sina juridikstudier. I sitt uppdrag arbetar han med att öka ungdomars kunskap om sin historia och för att de ska känna stolthet över sin identitet som urfolk.

– Vår uppgift är att fostra en ny generation unga män och kvinnor som kan försvara våra rättigheter och se till att våra samhällen lever vidare, säger Rumi Yumbay när vi stannar till vid byskolan Ueib Inti-Churi i provinsen Bolivar i Ecuadors högland.

Skolan ligger en timmes bilresa från staden Guaranda, en resa på smala slingriga stigar uppför branta bergssluttningar. Luften är kall och fuktig men utsikten från skolgården är häpnadsväckande vacker. Runt oss springer barn omkring. De skojar, spelar basket och uppe på en kulle sitter en grupp elever med ansiktena djupt nere i sina lunchlådor.

Ecuador är en av få länder i världen som definierar sig som en plurinationell stat, en stat med flera folkgrupper och nationaliteter som alla har likvärdig status och samma rättigheter. Sedan år 2008, då den nya konstitutionen röstades igenom, har landets urfolk i vissa avseenden fått det bättre. Idag har urfolk bland annat rätt till tvåspråkig undervisning. Men enligt Rumi Yumbay är den tvåspråkiga och interkulturella utbildning fortfarande bristfällig. På landsbygden är tillgången till utbildning begränsad och få av landsbygdens barn går vidare till högre studier. Av de unga som lämnar landsbygden för att studera i städerna blir många kvar efter avslutad utbildning och förlorar sin identitet som urfolk och småbrukare.

Byskolan Ueib Inti-Churi som startades och drivs av urfolkssamhället Inti-Churi är ett försök att bromsa den utvecklingen och resultatet har visat sig framgångsrikt. Tack vare skolan kan barnen nu gå kvar i sin hemort ändå upp till högstadiet. Som före detta elev, från dess första årskull, beskriver Rumi Yumbay skolan som en viktig del i arbetet för att stärka urfolkens identitet. För som CONAIE:s slagord säger så går det inte att skapa en samtid utan att känna till sin historia: “Vi det första upprorets barn. Vår samtid kan inte skapas utan kunskap om historien, och den verkliga historien är den som ännu ingen har berättat”. Undervisningen på skolan görs på spanska och urfolksspråket Kichwa och stor vikt läggs vid att hålla liv i de lokala traditionerna, bland annat genom sång, dans och musik. Skolan har även valt att inkludera, de för regionen traditionella plaggen i den obligatoriska skoluniformen.

Rumi Yumbay ser skolan som ett sätt att göra motstånd mot den rådande kapitalistiska och individualistiska världsåskådningen, som han menar fokuserar på den enskilda individens självförverkligande; att nå en position i samhället och få en hög lön, istället för att se till den stora gruppens bästa.

I anslutning till skolan finns ett mejeri som gett samhället arbetstillfällen, stärkt de lokala böndernas självständighet och som syftar till att ge ungdomarna kunskaper och intresse för livet på landsbygden.

– Det är tack vare våra föräldrars hårda arbete som vi har en tvåspråkig och interkulturell skola här uppe i samhället, säger Rumi Yumbay med stolthet i rösten.

När jag frågar Rumi Yumbay, som är inne på sitt sista år som ledare i CONAIE, om hans framtidsplaner svarar han utan att tveka:

– Min uppgift nu är att återvända till min basorganisation och fortsätta att stärka vårt lokalsamhälle. Det är viktigt, för utan vår gemenskap hade vi inte varit de vi är idag.

Text: Sori Lundqvist

Foto: Elli Viljanen, Lari Honkanen

Latinamerikagruppernas stöd för unga och kvinnors engagemang

Latinamerikagrupperna fortsätter att stödja Ecuadors urfolk i deras arbete för att bevara sin identitet och för att öka kvinnors och ungas deltagande i politiken. Sedan 2016 stödjer vi bland annat den Pecuadorianska urfolksorganisationen Pueblo kayambis arbete. Läs mer om vårt sammarbete med organisationen Pueblo kayambi här: http://latinamerikagrupperna.se/sv/pueblo-kayambi

Fler artiklar du kanske gillar

Baserad på kategorin Reportage från Latinamerika

I staden Planadas i Colombia står barnens utveckling och framtid i fokus

Efter en lång bussresa på krokiga vägar med Cumbia i högtalarna är jag äntligen framme i staden Planadas i regionen Tolima i västra Colombia. Jag har rest dit tillsammans med den 17-årigen Didjer, son till en av ledarna i gräsrots organisationen Astracatol, som är del av den colombianska småbrukar- och fackföreningsrörelsen Fensuagro som jag gör […]

· Reportage från Latinamerika

Generalstrejk och massprotester mot den sittande presidenten i Colombia

Torsdagen den 21 november 2019 utlystes en generalstrejk i Colombia. Den fredliga strejken,”El Paro Nacional” fick stor uppslutning men under kvällen och följande dagar utbröt våldsamma sammandrabbningar mellan demonstranter och polis. Den 23 november utlystes utegångsförbud.

· Reportage från Latinamerika

Valutgång mobiliserar organisationen Bartolina Sisa

Praktikanterna Louise Gripenberg och Emil Wenlöf berättar om kvinno- och urfolkrörelsen Bartolina Sisas åsikter om Evo Morales och den rådande politiska situationen i Bolivia.

· Reportage från Latinamerika

Latinamerikas kvinnor manifesterade för kvinnors rätt till liv och värdighet och mot förtryck och exploatering

Under perioden 8 mars till den 15 mars 2019 deltog kvinnor från hela Latinamerika i olika manifestationer, seminarier och debatter mot kapitalismens och patriarkatets strukturella våld. Här kan du läsa om några aktioner som Latinamerikagruppernas samarbetsorganisationer i Brasilien, Colombia och Guatemala arrangerade.

“Att försvara småbrukares rättigheter är att försvara hela mänsklighetens framtid”

Den 18 november 2018 röstade FN:s generalförsamling för Deklarationen för småbrukares rättigheter. Deklarationen erkänner mänskliga rättigheter för världens småbrukare och röstades igenom med 119 röster för, 49 nedlagda röster och 7 röster emot. Bland de länder som röstade emot var Sverige.

Colombia – ett folkmord i slowmotion

Hashtagen ”Nos están matando” de dödar oss vittnar om allt annat än fred. Sedan fredsavtalet undertecknades för tre år sedan har morden på människorättsförsvarare ökat lavinartat. En trend som inte verkar vara övergående. Lovisa B Wiklund, praktikant hos Fensuagro berättar om läget för landsbygdsbefolkningen i Colombia.

Colombias fredsavtal öppnar upp för exploatering av mineraler i provinsen Sumapaz

Latinamerikagruppernas praktikant Alida Gadea berättar om småbrukarnas situation i provinsen Sumapaz, Colombia.

· Reportage från Latinamerika

Småbrukares rättigheter kan komma att erkännas i år

Trots att lejonparten av världens mat produceras av småbrukare, har de inte ens tillgång till en tredjedel av jordens odlingsbara marker och 80 procent av de som hungrar i världen, är just småbrukare och landsbygdsbefolkning. Småbrukarnätverket La Via Campesina hoppas att 2018 blir året då FN antar deklaration för småbrukares och lantarbetares rättigheter.

En ledarskapskurs blev vändpunkten

När Ada Luisa Farrach Lopez hade tagit ut sin examen i företagskommunikation och marknadsföring, var hon ivrig i jakten på jobb, bil och hus. Men idag ringaktar hon konsumtionssamhällets ekorrhjul. Istället är hon en förkämpe för kvinnor och för ett ekologiskt hållbart jordbruk.

”Quilombos kamp är samma som urfolkens”

Quilombon Cafundó är ett jordbrukssamhälle i en savannlik dalgång, drygt två timmars bilfärd från São Paulo. Här kämpar småbrukare av afrikanskt ursprung för att bevara sin identitet, sin kultur och sin mark. Men synen som möter oss när vi kliver ut ur bilen är inte alls vad jag väntat.