Latinamerikagruppernas programstrateg Karin Ericsson befinner sig i Honduras under årsdagen för mordet på urfolksledaren och miljöaktivisten Berta Cáceres. I samtal med landets småbrukare och urfolk ser hon vikten av att aldrig sluta kämpa för mänskliga rättigheter och demokrati.   

Det är snart åtta år sedan statskuppen i Honduras när jag checkar in på samma enkla hotell som var basen för min närvaro i landet under valet strax efter kuppen år 2009. Ett val som bojkottades av en stor del av den honduranska befolkningen och det internationella samfundet för att sakna legitimitet. Processen kring det av kuppregimen utlysta valet var ett gott exempel på hur sanningar kan börja glida och hur ett nej kan bli ett ja med tiden, utan att någon egentligen förstår hur det gick till. 2009 erkände inte EU valet och varken valövervakare från den europeiska unionen eller OAS fanns på plats. Men 2010 skrev EU på associeringsavtalet (AdA) med den centralamerikanska regionen och den honduranska regeringen som valdes under det ifrågasatta valet var med och skrev under.

Jag är i Honduras huvudstad Tegucigalpa för att delta på möten med småbrukarorganisationer från hela Latinamerika. Trots den tidiga timmen steker solen och jag pustar ut när jag glider in i skuggan på småbrukarnätverket La Vía Campesinas kontor. Stämningen är nervöst uppskruvad. En nationell reform av strafflagen, som bland annat innebär att protester mot den sittande regimen kommer att kunna förbjudas, diskuteras livligt.  Att sprida information om manifestationer mot regeringens politik blir straffbart – terroriststämplat. Beslut ska tas i kongressen samma eftermiddag.

Mötet börjar med analys av situationen för småbrukare och urfolk i landet. Vi blir informerade om att ca 5000 småbrukare står inför juridiska processer enbart i det internationellt uppmärksammade konfliktområdet Bajo Aguán i norra Honduras. Enligt en ny rapport från organisationen Global Witness har 123 miljö- och människorättsaktivister mördats i landet sedan statskuppen år 2009. Detta gör Honduras till det farligaste landet i världen för de som kämpar för rätten till mark och naturresurser. En i statistiken är urfolksledaren Berta Cáceres som mördades natten mellan den 2 och 3 mars 2016 på grund av hennes motstånd mot ett vattenkraftsbygge, sanktionerat av regeringen och utländskt bistånd.Hennes fall sticker ut. Det lyser som en stjärna och gör ont i bröst- och magpartiet där rättvisepatos och medkänsla kan tänkas sitta.

Mordet på Berta uppmärksammades snabbt över hela världen. Det var så brutalt. Så skamlöst. Ett slag i magen på den internationella solidaritetsrörelsens teori och strategi. Vi tror på något sätt att det internationella samfundet och det globala samarbetet inom civilsamhället kan synliggöra när människor systematiskt utsätts för fara. Att ”priset” för att skada eller mörda människor som uppmärksammats internationellt ska vara för högt. Och Berta hade året innan hon blev mördad både träffat påven och tagit emot ett internationellt miljöpris. Men om till och med personer som Berta Cáceres kan mördas på detta sätt, vad finns det då för garantier för rättighets- och rättviseaktivister?

Nästa morgon reser jag till provinsen La Paz, några timmar norr om huvudstaden, tillsammans med en latinamerikansk delegation för småbrukarorganisationer. Under färden får vi ett telefonsamtal där vi blir informerade om att reformen av strafflagen nyss ratificerats i kongressen ”under kaotiska former”.

Samma dag besöker vi en grupp småbrukare från urfolksgruppen Lenca, det urfolk som Berta Cáceres tillhörde. För sju år sedan ockuperade de mark, i linje med vad som är tillåtet enligt landets konstitution. Sedan dess har gruppen hotats av en mäktig jordägare i området som vid 27 tillfällen försökt att avhysa dem med hjälp av militärpolis. Senaste gången förstördes hus och odlingar, tårgasbomber användes mot småbrukarna och två personer skottskadades.

De konstanta övergreppen mot småbrukare, urfolk, miljö- och människorättsförsvarare, har mycket med kuppen 2009 att göra. Sedan dess har staten blivit mer auktoritär och militärens makt har stärkts. Straffriheten och korruptionen är utbredd. Den honduranska staten kan idag inte garantera rättighetsaktivisternas säkerhet.

I onsdags marscherade människor för Berta Cáceres på gatorna i Tegucigalpa. Demonstranterna krävde att de skyldiga till mordet ska straffas och att dammbygget som Berta och hennes organisation Copinh kämpade mot ska stoppas.

I en globaliserad värld, där internationella avtal och investeringar är en del av problematiken i Honduras, kan vi som svensk solidaritetsorganisation och världsmedborgare inte ge upp kampen för Berta Cáceres. Vi får inte låta mordet på Berta bli ännu ett nummer i statistiken för straffrihet. Vi får inte förlora tilltron till grundläggande värden: Mänskliga rättigheter. Rättvisa. Demokrati.

Karin Ericsson
Programstrateg, Latinamerikagrupperna

Fler artiklar du kanske gillar

Baserad på kategorin Opinion

”Alla AP-fonderna måste ta sitt ansvar för klimatet”

Första AP-fonden har beslutat att under året fasa ut fossila investeringar och regeringen understryker i sin årliga utvärdering av fonderna att de ska leva upp till Parisavtalet. Det är hög tid att övriga AP-fonder också tar sitt ansvar och lämnar fossilt, skriver vi och elva andra svenska civilsamhällesorganisationer.

· Opinion

Sverige halkar efter på området företags ansvar för mänskliga rättigheter

Sverige har fortfarande inte gett officiellt besked kring EU:s initiativ till en lag om företags ansvar för mänskliga rättigheter, två månader efter EU-beskedet. Det är dags att Sverige aktivt tar ställning! Det skriver vi tillsammans med 8 andra organisationer i Aktuell Hållbarhet.

· Opinion

”Sveriges ledarskap för mänskliga rättigheter är totalt innehållslöst”

Tillsammans med företrädare för mänskliga rättighets, bistånd-och miljöorganisationer debatterar vi för bindande regelverk för företag och mänskliga rättigheter – frivilliga principer räcker inte!

· Opinion

Coronakrisen slår ut dem som föder oss

Pandemin visar att småbrukare är viktigare än någonsin för att säkra tillgången till mat i olika delar av världen. Dagens livsmedelssystem är miljömässigt och socialt ohållbart. De enda vinnarna är multinationella företag, skriver vi tillsammans med nätverket Makten över maten på Aftonbladet Debatt.

· Opinion

Vi accepterar inte det hat och hot som samer tvingas utstå

Vi tar bestämt avstånd från
det rasistiska våldet som kommit upp till ytan nu efter det historiska symboliska segern för Girjassamebyn i form av hat och hot.

· Opinion

Inga fler migranter ska dö på Medelhavet, Ylva Johansson

Det är en grundläggande rättighet att få ansöka om asyl och få sitt behov av skydd prövat. Våga stå upp för ett EU där denna rättighet skyddas, oavsett åt vilket håll de politiska vindarna blåser! Så skriver Latinamerikagruppernas ordförande Klara Knapp och representanter för fjorton andra organisationer i ett öppet brev till Ylva Johansson, som precis tillträtt som EU-kommissionär.

· Opinion

Solidaritet med våra bolivianska bröder och systrar

Latinamerikagrupperna uttrycker vår solidaritet med våra samarbetsorganisationer och andra grupper som just nu förföljs på grund av sin politiska övertygelse och vädjar till det internationella samfundet att noga bevaka att människors rättigheter respekteras i denna turbulenta tid.

· Opinion

Vi fördömer statens övervåld, fortsätter att bevaka händelseutvecklingen och kräver rättvisa i Ecuador

Latinamerikagrupperna kommer att fortsätta bevaka händelseutvecklingen i Ecuador och säkerställa att regeringen uppfyller sina åtaganden i överenskommelsen samt att den fortsatta utvecklingen sker i fred, med respekt för och i dialog med urfolksrörelsen och folkrörelserna i Ecuador.

· Opinion

Varför står inte Sverige upp för mänskliga rättigheter?

Sverige arbetar varken med nationell lagstiftning eller deltar i de pågående FN-förhandlingarna om att hålla företag ansvariga för kränkningar av mänskliga rättigheter. Därmed kan vi konstatera att mänskliga rättigheter inte är en prioriterad fråga i Sveriges investerings- och handelspolitik, skriver Latinamerikagrupperna tillsammans med FIAN Sverige, Afrikagrupperna, Jordens Vänner, Greenpeace och End Ecocide Sweden.

· Opinion

”Moderaterna tänker fel om biståndet”

Svenskt bistånd är världsledande när det gäller att nå människor som lever i störst fattigdom och utsatthet. Världen behöver mer samarbete inte mindre. Svik inte 1-procentmålet skriver Latinamerikagrupperna och 40 svenska civilsamhällesorganisationer på SvD Debatt.

· Opinion