Efter fem månader i Colombia reser jag tillbaka till Sverige med en ryggsäck fylld av nya upplevelser, kunskaper och relationer. Jag har varit där som praktikant hos organisationen Coordinador Nacional Agrario (CNA), som är en av Latinamerikagruppernas samarbetsorganisationer i Colombia.

Min handledare var av den bestämda uppfattningen att den som vill förstå något om småbrukares och urfolks situation och kamp inte kan sitta på ett kontor och samla damm. Så mina månader i landet spenderade jag resandes mellan olika landsbygdsområden som bjöd på varierande äventyr. Exempelvis har jag räknat insekter på baljväxter på en agroekologisk gård. Jag har bott och följt med guldgruvearbetare i deras vardag. Jag har tillverkat traditionella läkemedel i kokaodlingens centrum. Jag har deltagit i ledarskapsskola med småbrukare från hela landet. Jag har pratat machokultur med landsbygdsfeminister och skrivit slagord med MR-aktivister. Och jag har druckit oräkneliga koppar sött kaffe med organiserade småbrukare. Jag har också insett att trots att alla förutsättningar finns att leva gott av Colombias bördiga jordar, står det globala ekonomiska systemet på många sätt i vägen för ett värdigt liv på landsbygden. Men de småbrukare, urfolk och aktivister som tillsammans utgör CNA orkar och vågar stå upp för sin rätt att leva som de gjort i generationer.

Ett av de ständigt återkommande samtalsämnena i min omgivning under praktiktiden var fredsavtalet mellan regeringen och Farcgerillan. Trots att få trodde att det skulle innebära det definitiva slutet på den fem decennier långa konflikten, rådde en chockartad stämning när beskedet kom i oktober månad att det colombianska folket röstat ner avtalet. Dagen för omröstningen samlades människor på torgen under parollen ”Sí a la paz!” – “Ja till freden!” och feststämning rådde tills dess att resultaten från de olika regionerna ramlat in. Sakta sjönk det in hos folksamlingen att landets befolkning inte givit sitt godkännande till avtalet. Det kändes som att torget där jag befann mig sveptes in i en grå filt när tårar rann ner för kinder, fredsflaggor rullades ihop och ingen förstod vad som skedde. Men bara några dagar senare hade man lyckats mobilisera tiotusentals människor som gav sig ut på gatorna för att manifestera att freden fortfarande var möjlig.

Med risk att kliva rakt ut i de djupaste klyschorna så kan jag omöjligt sammanfatta mina månader i Colombia utan att nämna att min största behållning av resan är de människor jag fått chans att träffa och lära känna. Alla som släppt in mig i sina hem och hjärtan och delat med sig av historier om förtryck, motstånd, politiska framgångar och drömmen om att leva i fred. Att lära mig om deras kamp för social rättvisa är något av det största, roligaste och jobbigaste jag har varit med om. Tack Latinamerikagrupperna för chansen att vidga mina vyer och tack Colombia för allt du lärt mig och för insikten att så mycket återstår att förstå!

Karin Lidström, praktikant hos Latinamerikagruppernas samarbetsorganisation CNA under hösten 2016 och våren 2017

Fler artiklar du kanske gillar

Baserad på kategorin Krönika
Foto: Sori Lundqvist

En kommunikatörs bokslut

Efter sex år på Latinamerikagruppernas kontor i Stockholm fick vår kommunikatör Sori Lundqvist möjligheten att under ett års tid arbeta på kontoret i Ecuador. Nu är året snart över och i denna krönika gör hon ett symboliskt bokslut.

· Krönika

Internationell solidaritet stärker kampen

Latinamerikagruppernas verksamhetsledare Markus Malm och programhandläggare Marlene Sosa Mercado befinner sig i Colombia under första maj för att delta i småbrukarnätverket Cloc/La Vía Campesinas kongress med representanter från hela Latinamerika.

· Krönika

Vårt arbete behövs mer än någonsin

Latinamerikagrupperna har i närmare 50 år arbetat för att öka människors inflytande över sina livsvillkor i Latinamerika. Det gör vi bland annat genom stöd till viktiga sociala rörelser som kämpar för demokrati, mänskliga rättigheter och mot miljöförstörelse.

· Föreningsnytt, Krönika

Gruva förorenar och splittrar befolkning

”Lämna inget skräp efter er”, säger gruvbolagets säkerhetsvakt, men kommer Goldcorp följa sitt eget råd? Frågar sig vår kommunikatör Sori Lundqvist när hon besöker den skandalomsusade Marlingruvan i Guatemala.

I sojafälten: ”Doften av gift är stark och väldigt obehaglig”

Jag har nu varit nästan tre månader i byn Limoy II i Alto Paraná i östra Paraguay, i gränslandet till Brasilien. För att komma till byn från närmaste motorväg måste man åka ca 25 minuter genom det så kallade ”Mar de Soja”, ett hav av enbart genmodifierad soja – den enda sortens hav det kustlösa landet Paraguay har att erbjuda.

· Krönika

Ett besök på landsbygden vi sent kommer att glömma

När jag bestämde mig för att åka ut och resa i Latinamerika hade jag en önskan om att få möjlighet att lära känna några av de småbrukar- och urfolksorganisationer som Latinamerikagrupperna samarbetar med för att, i praktiken, bättre förtydliga och förstå kopplingen mellan det som våra samarbetsorganisationer gör i Latinamerika och det arbete som kansli, styrelse och aktivister gör i Sverige.

· Krönika

Sojan gör grannar till bittra fiender

”Vart tar egentligen alla gifterna vägen?” Frågar sig vår kommunikatör Sori Lundqvist där hon står mitt i den besprutade sojaodlingen på landsbygden i Paraguay.

En praktikants dagbok från sojafälten i Paraguay

Maja Heide gör praktik genom Latinamerikagrupperna hos en småbrukarorganisation i Paraguay och bor på landsbygden i en paraguayansk familj.

· Krönika

Minga – det kollektiva arbetet

Elli Viljanen gör praktik för Latinamerikagrupperna i Ecuador och bor hos en värdfamilj där.

· Krönika

”Vi är barnbarnen till häxorna de inte lyckades bränna!”

Varje dag anordnar deltagare på ledarskapsskolan olika kvällsaktiviteter. Skolan, som Latinamerikagrupperna är med och finansierar, arrangeras av småbrukarnätverket La Via Campesinas latinamerikanska gren Cloc. Ikväll är det ”La noche de las brujas”, ”Häxornas natt”.