Efter sex år på Latinamerikagruppernas kontor i Stockholm fick vår kommunikatör Sori Lundqvist möjligheten att under ett års tid arbeta på kontoret i Ecuador. Nu är året snart över och i denna krönika gör hon ett symboliskt bokslut.

“Vart är du på väg?” är inte en fråga som jag fått många gånger under mitt år som utsänd kommunikatör i Latinamerika. Däremot har jag ofta fått svara på vart jag kommer ifrån.

“Jag är uppväxt i Sverige, med föräldrar från Colombia, men nu bor jag i Ecuador”, svarar jag. En perfekt isbrytare som gett upphov till många skratt och följdfrågor.

Sori Lundqvist, kommunikatör
Sori Lundqvist på besök hos Latinamerikagruppernas samarbetsorganisation Wakib’ Kej i Guatemala. Foto: privat

Till skillnad från mitt oklara ursprung har jag däremot länge vetat vart jag är på väg. En kedja av barndomsminnen från Colombia har format min politiska övertygelse och stakat ut min väg i livet. Minnen av en jämnårig pojke i cowboystövlar av plast som aldrig fick chansen att gå i skolan. Flickan som gjorde sin väns läxor i utbyte mot en bit mat. En lekkamrat som blev offer för trafficking. Barn som berövades på sina föräldrar till följd av krig och förtryck. Avgrundsdjupa skillnader mellan fattiga och rika. Olika världar i en och samma familj.

“Det gör inget om vi befinner oss på olika kontinenter”, säger en vän från andra sidan Atlanten, “så länge vi delar samma kamp – går vi tillsammans genom livet.”

Och jag tror han satte fingret på något viktigt. Frågan vi bör ställa oss är inte var en person kommer ifrån, utan vart hen är på väg.

Under det senaste året har jag träffat människor från olika länder på den latinamerikanska kontinenten. Alla med sina specifika erfarenheter och utmaningar, men med en gemensam nämnare; drömmen om en rättvis värld. En värld där mänskliga rättigheter kommer före vinstintressen, där vi alla har rätt att producera och konsumera hälsosam mat utan gifter. En värld där rätten till vatten respekteras och människors öde inte förutbestäms på grund av hudfärg, socioekonomisk bakgrund, kön, sexualitet, funktionalitet eller etnicitet.

Nu när året går mot sitt slut vill jag tacka några av alla fantastiska och inspirerande människor som jag haft äran att lära känna. Tack Rumi, Katy, Andrés, Isis, Maria, Karen, Vicky, Mario, Julio, Domingo, Belén, Perla och många fler. Tillsammans med er känner jag mig mindre ensam. Tillsammans med er vågar jag fortsätta den strävsamma och ofta otacksamma vandring mot en värld som vi med stolthet kan överlämna till nästa generations rättvisekämpar. För som en annan vän uttryckte det, “Kampen är aldrig över. Det finns alltid något att försvara och slåss för!

Och till dig som delar vår vision, bli medlem i Latinamerikagrupperna idag. Tillsammans blir vi starkare!

Text och foto: Sori Lundqvist

Fler artiklar du kanske gillar

Baserad på kategorin Krönika

Internationell solidaritet stärker kampen

Latinamerikagruppernas verksamhetsledare Markus Malm och programhandläggare Marlene Sosa Mercado befinner sig i Colombia under första maj för att delta i småbrukarnätverket Cloc/La Vía Campesinas kongress med representanter från hela Latinamerika.

· Krönika

”Att lära mig om deras kamp är något av det största jag varit med om”

Efter fem månader i Colombia reser jag tillbaka till Sverige med en ryggsäck fylld av nya upplevelser, kunskaper och relationer. Jag har varit där som praktikant hos organisationen Coordinador Nacional Agrario (CNA), som är en av Latinamerikagruppernas samarbetsorganisationer i Colombia.

· Krönika

Vårt arbete behövs mer än någonsin

Latinamerikagrupperna har i närmare 50 år arbetat för att öka människors inflytande över sina livsvillkor i Latinamerika. Det gör vi bland annat genom stöd till viktiga sociala rörelser som kämpar för demokrati, mänskliga rättigheter och mot miljöförstörelse.

· Föreningsnytt, Krönika

Gruva förorenar och splittrar befolkning

”Lämna inget skräp efter er”, säger gruvbolagets säkerhetsvakt, men kommer Goldcorp följa sitt eget råd? Frågar sig vår kommunikatör Sori Lundqvist när hon besöker den skandalomsusade Marlingruvan i Guatemala.

I sojafälten: ”Doften av gift är stark och väldigt obehaglig”

Jag har nu varit nästan tre månader i byn Limoy II i Alto Paraná i östra Paraguay, i gränslandet till Brasilien. För att komma till byn från närmaste motorväg måste man åka ca 25 minuter genom det så kallade ”Mar de Soja”, ett hav av enbart genmodifierad soja – den enda sortens hav det kustlösa landet Paraguay har att erbjuda.

· Krönika

Ett besök på landsbygden vi sent kommer att glömma

När jag bestämde mig för att åka ut och resa i Latinamerika hade jag en önskan om att få möjlighet att lära känna några av de småbrukar- och urfolksorganisationer som Latinamerikagrupperna samarbetar med för att, i praktiken, bättre förtydliga och förstå kopplingen mellan det som våra samarbetsorganisationer gör i Latinamerika och det arbete som kansli, styrelse och aktivister gör i Sverige.

· Krönika

Sojan gör grannar till bittra fiender

”Vart tar egentligen alla gifterna vägen?” Frågar sig vår kommunikatör Sori Lundqvist där hon står mitt i den besprutade sojaodlingen på landsbygden i Paraguay.

En praktikants dagbok från sojafälten i Paraguay

Maja Heide gör praktik genom Latinamerikagrupperna hos en småbrukarorganisation i Paraguay och bor på landsbygden i en paraguayansk familj.

· Krönika

Minga – det kollektiva arbetet

Elli Viljanen gör praktik för Latinamerikagrupperna i Ecuador och bor hos en värdfamilj där.

· Krönika

”Vi är barnbarnen till häxorna de inte lyckades bränna!”

Varje dag anordnar deltagare på ledarskapsskolan olika kvällsaktiviteter. Skolan, som Latinamerikagrupperna är med och finansierar, arrangeras av småbrukarnätverket La Via Campesinas latinamerikanska gren Cloc. Ikväll är det ”La noche de las brujas”, ”Häxornas natt”.