Efter att gång på gång ha blivit fördrivna från sina områden och utsatta för våld av den mexikanska staten, har nu urfolken i Mexiko gått samman för att skapa ett regeringsalternativ och ställa upp i presidentvalet år 2018.

I Mexiko utgör urfolken ungefär tolv procent av landets befolkning och tillsammans talar de över 70 olika språk. Enligt artikel 2 i landets konstitution har de rätt till självbestämmande, men även rätt till mark och naturresurser.

Ända sedan koloniseringen av Latinamerika har urfolk fördrivits från sina områden. Medan det tidigare handlade om europeiska bosättare som erövrade mark, drivs människor i dag bort allt oftare till följd av stora företagsprojekt.

– När regeringen genomför sina projekt kränker de systematiskt våra mänskliga rättigheter och rättigheter som urfolk. De utför ingen förhandskonsultation, trots att de måste göra det enligt Mexikos konstitution, berättar José Luis Fernández, urfolksledare från Mexiko på Sverigebesök.

José Luis Fernández sitter i Mexikos nationella urfolkskongress som representant för sitt samhälle San Francisco Xochicuautla. Kongressen bildades år 1996 och fungerar som ett utrymme där landets urfolk kan dela med sig av sina erfarenheter och stärka sin kamp utifrån deras egna sätt att organisera sig och fatta beslut. I kongressen deltar 68 urfolksgrupper från hela landet.

– I Mexiko, Latinamerika och över världen har vi urfolk blivit marginaliserade. Regeringarna har glömt bort oss. För oss är det väldigt tydligt att vi inte representeras i landets ledning i dag.

José Luis Fernández pratar om det han kallar ”statens terrorism mot urfolkssamhällena” där den mexikanska regeringen använder poliser för att förtrycka urfolken och utsätta dem för allvarliga övergrepp. Angreppen är alltid kopplade till att det planeras ett byggprojekt i området.

– De [staten] har skrivit under internationella avtal, men de respekterar dem inte. De åker till andra länder och pratar om hur de försvarar urfolks rättigheter men i verkligheten är det bara tomma ord. I praktiken är det precis tvärtom. De tvångsförflyttar, förtrycker, mördar, förföljer och fängslar mängder av urfolk. Särskilt utsatta är vi som gör motstånd.

Motorväg genom urfolkens territorium

Den mexikanska staten har sedan år 2006 planerat att bygga en motorväg genom José Luis Fernández samhälle San Francisco Xochicuautla. Förutom att bygget av motorvägen skulle innebära miljöförstöring, skulle vägen även avgränsa samhället från skogen som för byborna har en viktig funktion. Enligt urfolken är skogen och floderna heliga och de genomför exempelvis pilgrimsfärder i området.

Ägaren till företaget som beviljats vägprojektet står nära landets president och fick tillståndet utan att urfolken förhandskonsulterats eller gett sitt tillstånd. Enligt José Luis Fernández tillsatte de statliga representanterna en församling med ett urval av personer ur lokalbefolkningen. Det blev sedan denna församling som fick rätt att bestämma över samhällets ägor.

– Men i urfolkssamhällena fungerar det inte så när vi tar beslut. Bland urfolken respekterar vi varje medborgares åsikt. Vi samtalar tills vi når konsensus, säger José Luis Fernández.

Han förklarar att de i olika rättsprocesser har ogiltigförklarat församlingens beslut att säga ja till motorvägen.

– Vi har stöd i lagen, och även stöd i urfolksrätt för att kunna avstyra projektet helt. Men vi ser att domarna står nära regeringen. Med de rättsprocesser vi gått igenom borde projektet redan ha avbrutits.

José Luis Fernández är urfolksledare i sitt samhälle San Francisco Xochicuautla och representant i Mexikos nationella urfolkskongress. Foto: Sigrid Petersson
José Luis Fernández är urfolksledare i sitt samhälle San Francisco Xochicuautla och representant i Mexikos nationella urfolkskongress. Foto: Sigrid Petersson

Sedan motståndet mot motorvägen påbörjades har 22 personer från samhället arresterats. Den senaste gången staten tog sig in i byn var den 11:e april 2016. Då hade de med sig rivningsmaskiner och rev huset till en av de personer som varit frontfigurer i kampen mot projektet.

– Trots att vi har lagen på vår sida, gör de som de vill, säger José Luis Fernández.

I samhället San Francisco Xochicuautla har man dokumenterat alla människorättsbrott som ägt rum de senaste tio åren. Nyligen fick José Luis Fernández en inbjudan att delta på en konferens vid FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève där han fick möjlighet att presentera de övergrepp som den mexikanska staten begår mot urfolk.

– Jag hoppas att det denna gång kommer att leda till framsteg. De [representanter för regeringen] har redan hört av sig till samhällets ledare och bett om ett möte. De säger att de ska följa upp de rekommendationer som FN:s rapportörer gett.

Urfolken ställer upp i presidentvalet

I december 2016 tog Mexikos nationella urfolkskongress beslut om att forma ett förslag till regering. Till att börja med skapades ett regeringsråd med representanter från landets olika regioner och utav dessa valdes María de Jesús Patricio Martínez till talesperson och presidentkandidat inför valet år 2018. José Luis Fernández pratar om att det varit självklart att välja en kvinna, att kvinnan har en mycket viktig roll hos urfolken.

– I samhället i allmänhet erkänns inte kvinnor. I Mexiko tjänar hon bara till att föda, ta hand om barnen, laga mat och tvätta. Det har länge funnits ett förakt mot kvinnor. Men de senaste åren har kvinnorna blivit allt viktigare i kampen. Deras röst är viktig.

Regeringsförslaget är att skapa en värld som ger utrymme för många världar, där vi alla är jämlika.

José Luis Fernández förklarar att syftet med att ta fram ett regeringsförslag inte direkt handlar om att vinna valet, eftersom de inte vill fortsätta att styra på det sätt som landet styrs nu. Istället tror urfolken på ett autonomt styrelsesätt, likt det som använts i de zapatistiska områdena i Mexiko.

– Det behövs en allomfattande och slutgiltig förändring. Vi kan inte simulera en omställning. Regeringsförslaget är att skapa en värld som ger utrymme för många världar, där vi alla är jämlika.

Just nu pågår en intensiv process av mobilisering och informationsspridning.

– Vi måste få med alla urfolkssamhällen över hela landet. Samhällen som har blivit förtryckta, kränkta och fördrivna. Vi ska hjälpa till att synliggöra dem, se till att de organiserar sig och att de får veta att i Mexiko och på andra platser finns det fler urfolkssamhällen som organiserar sig nu.

José Luis Fernández berättar att de även kommer att vända sig till studenter, arbetarklass och småbrukare.

– För de som vill lyssna kommer vi att berätta och visa vad det handlar om.

Text och foto: Sigrid Petersson

José Luis Fernández intervjuas av Prensa Opal Chile

Om urfolkens presidentkandidat María de Jesús Patricio Martínez

Fler artiklar du kanske gillar

Baserad på kategorin Reportage från Latinamerika

I staden Planadas i Colombia står barnens utveckling och framtid i fokus

Efter en lång bussresa på krokiga vägar med Cumbia i högtalarna är jag äntligen framme i staden Planadas i regionen Tolima i västra Colombia. Jag har rest dit tillsammans med den 17-årigen Didjer, son till en av ledarna i gräsrots organisationen Astracatol, som är del av den colombianska småbrukar- och fackföreningsrörelsen Fensuagro som jag gör […]

· Reportage från Latinamerika

Generalstrejk och massprotester mot den sittande presidenten i Colombia

Torsdagen den 21 november 2019 utlystes en generalstrejk i Colombia. Den fredliga strejken,”El Paro Nacional” fick stor uppslutning men under kvällen och följande dagar utbröt våldsamma sammandrabbningar mellan demonstranter och polis. Den 23 november utlystes utegångsförbud.

· Reportage från Latinamerika

Valutgång mobiliserar organisationen Bartolina Sisa

Praktikanterna Louise Gripenberg och Emil Wenlöf berättar om kvinno- och urfolkrörelsen Bartolina Sisas åsikter om Evo Morales och den rådande politiska situationen i Bolivia.

· Reportage från Latinamerika

Latinamerikas kvinnor manifesterade för kvinnors rätt till liv och värdighet och mot förtryck och exploatering

Under perioden 8 mars till den 15 mars 2019 deltog kvinnor från hela Latinamerika i olika manifestationer, seminarier och debatter mot kapitalismens och patriarkatets strukturella våld. Här kan du läsa om några aktioner som Latinamerikagruppernas samarbetsorganisationer i Brasilien, Colombia och Guatemala arrangerade.

“Att försvara småbrukares rättigheter är att försvara hela mänsklighetens framtid”

Den 18 november 2018 röstade FN:s generalförsamling för Deklarationen för småbrukares rättigheter. Deklarationen erkänner mänskliga rättigheter för världens småbrukare och röstades igenom med 119 röster för, 49 nedlagda röster och 7 röster emot. Bland de länder som röstade emot var Sverige.

Colombia – ett folkmord i slowmotion

Hashtagen ”Nos están matando” de dödar oss vittnar om allt annat än fred. Sedan fredsavtalet undertecknades för tre år sedan har morden på människorättsförsvarare ökat lavinartat. En trend som inte verkar vara övergående. Lovisa B Wiklund, praktikant hos Fensuagro berättar om läget för landsbygdsbefolkningen i Colombia.

Colombias fredsavtal öppnar upp för exploatering av mineraler i provinsen Sumapaz

Latinamerikagruppernas praktikant Alida Gadea berättar om småbrukarnas situation i provinsen Sumapaz, Colombia.

· Reportage från Latinamerika

Småbrukares rättigheter kan komma att erkännas i år

Trots att lejonparten av världens mat produceras av småbrukare, har de inte ens tillgång till en tredjedel av jordens odlingsbara marker och 80 procent av de som hungrar i världen, är just småbrukare och landsbygdsbefolkning. Småbrukarnätverket La Via Campesina hoppas att 2018 blir året då FN antar deklaration för småbrukares och lantarbetares rättigheter.

En ledarskapskurs blev vändpunkten

När Ada Luisa Farrach Lopez hade tagit ut sin examen i företagskommunikation och marknadsföring, var hon ivrig i jakten på jobb, bil och hus. Men idag ringaktar hon konsumtionssamhällets ekorrhjul. Istället är hon en förkämpe för kvinnor och för ett ekologiskt hållbart jordbruk.

”Quilombos kamp är samma som urfolkens”

Quilombon Cafundó är ett jordbrukssamhälle i en savannlik dalgång, drygt två timmars bilfärd från São Paulo. Här kämpar småbrukare av afrikanskt ursprung för att bevara sin identitet, sin kultur och sin mark. Men synen som möter oss när vi kliver ut ur bilen är inte alls vad jag väntat.