Simeona Riquelme i Paraguay har kämpat större delen av sitt liv för att som kvinna få rätt att äga mark. I dag har hon sin egen jordlott, men måste ständigt försvara den.

– Vi var alla jordlösa, mina fyra bröder och jag. Behovet av egen mark var stort och jag såg ingen annan utväg än att organisera mig.

Kampen för mark började år 1980 för Simeona Riquelme, 61 år. I bonderörelsen Movimiento Campesino Paraguayo (MCP) organiserades möten, manifestationer och ockupationer under diktaturens sista år. Engagemanget var riskfyllt. Simeona beskriver det som en grym tid och berättar om kamrater som förföljts, fängslats och mördats. Kvinnorna i organisationen var i regel gifta och kunde få tillgång till mark genom sina män, men som ensamstående mamma vittnar Simeona om en annan situation.

– Vi kvinnor var med i organisationen för att tillsammans med männen delta i kampen. Allt var för marken, men för mig som ensam kvinna var det omöjligt, jag stod helt utan rättigheter. En kvinna skulle helt enkelt inte kämpa för mark då rätten att själv äga mark inte fanns.

Tills den dag jag dör ska jag arbeta för att visa de där männen att kvinnor visst kan.

Trots detta var beslutet att vara en del av kampen självklar, av solidaritet med bröderna. Till de andra i organisationen gav hon ett löfte om att undervisa barnen på den plats de skulle få mark. Hon hade sett liknande situationer där kvinnor vägrat flytta ut till de nya byarna då det saknades skolor för barnen. Väl på den plats som skulle komma att få namnet Limoy 2 utövade kamraterna i organisationen påtryckningar på det statliga institut som distribuerade mark (IBR).

– De tyckte att jag hade lika stor rätt att få mark efter att vi kämpat ihop och gick själva till IBR för att jag skulle få den här jordlotten. Och härifrån flyttar jag inte. Jag är den enda kvinnan i hela byn som äger min egen lott.

Under det stora trädet vid kyrkogården undervisade hon sedan byns barn i tre år tills skolan byggdes och lärare anställdes.

– Det enda jag hade i huvudet när vi kom hit var att jag var tvungen att hålla mitt löfte. Stå ut med allt. I tre år arbetade jag utan lön och det gick dagar då jag inte åt. Men jag säger det med stolthet för jag avlade ett löfte och jag höll  det. Ingen ska kunna säga till mig att kvinnor bara pratar och aldrig gör något.

Simeona Riquelme ser gärna ökat samarbete över generationsgränserna och lägger framtiden i ungdomarnas händer. Hon har bjudit in ungdomar i byn att arbeta tillsammans på hennes gård. ”Jag erbjuder dem att använda min mark för att praktisera agroekologi. Öva och genomföra projekt de har teoretisk kunskap i.” Foto: Maja Heide
Simeona Riquelme ser gärna ökat samarbete över generationsgränserna och lägger framtiden i ungdomarnas händer. Hon har bjudit in ungdomar i byn att arbeta tillsammans på hennes gård. ”Jag erbjuder dem att använda min mark för att praktisera agroekologi. Öva och genomföra projekt de har teoretisk kunskap i.” Foto: Maja Heide

Med stöd av sin mamma har hon uppfostrat sina fem barn i byn. Hon bakar paraguayanskt bröd och traditionella sötsaker som hon tillsammans med egenodlade produkter säljer på marknaden i en närliggande by. Hon har själv skött gården men berättar om konflikter som uppstått med några av männen i byn som tyckt att hon borde upplåta sin mark till yngre män som kan arbeta.

– De har pratat illa om mig för att jag fick den här jordlotten fast att jag är kvinna. De har sagt att kvinnor inte kan arbeta. De har försökt få mig att lämna bort marken. Men jag har betalat för och äger den här marken och tills den dag jag dör ska jag arbeta för att visa de där männen att kvinnor visst kan. Mig får de aldrig bort.

Från sin barndom och ungdomstid minns hon tydligt kvinnornas roll i samhället.

– Det var otänkbart att kvinnor deltog i det politiska livet. De hade inte rösträtt och fick inte organisera sig i partier. Kvinnor tilläts inte ha åsikter, de skulle lyssna och hålla tyst, få order och lyda. Vi åt inte ens vid matbordet, som liten åt jag med kvinnorna i köket medan männen åt vid bordet.

Idag är Simeona organiserad i kvinnorättsorganisationen Conamuri. Att vara del av en feministisk organisation beskriver hon som en helt ny upplevelse med många fördelar.

– Även inom MCP fanns en kultur av misstroende mot kvinnorna. Det var männens idéer och tankar som gällde och deras projekt som drevs. Conamuri har förståelse för oss kvinnor och våra behov. De värdesätter oss och skapar självförtroende vilket jag tycker mycket om. Utan dem hade jag inte fortsatt att vara aktiv men de uppmuntrar mig, ger mig idéer och lust att arbeta. Genom min organisering ser jag att jag kan fortsätta vara till nytta i samhället. Vi är ju här i världen för att göra något, inte för att vara passagerare.

Text och foto: Maja Heide, praktikant Latinamerikagrupperna


Stöd arbetet för att ge kvinnliga småbrukare makt

Latinamerikagrupperna stödjer den feministiska organisationen Conamuri genom vårt stöd till småbrukarnätverket Cloc/La Vía Campesina. I vår verksamhet prioriterar vi särskilt kvinnor och unga, och bidrar bland annat till ledarskapsskolor som arrangeras av nätverket för dessa grupper.

Du kan göra en insats för att kvinnliga småbrukare ska få ökat inflytande genom att bidra till vårt arbete. Sms:a ”LA 100” till 72980 så bidrar du med 100 kronor.

Är du också intresserad av att göra praktik med Latinamerikagrupperna? Håll utkik på vår hemsida!

Fler artiklar du kanske gillar

Baserad på kategorin Reportage från Latinamerika

Nationell strejk och massprotester mot den sittande presidenten i Colombia

Torsdagen den 21 november 2019 utlystes en nationell strejk i Colombia. Den fredliga strejken,”El Paro Nacional” fick stor uppslutning men under kvällen och följande dagar utbröt våldsamma sammandrabbningar mellan demonstranter och polis. Den 23 november utlystes utegångsförbud.

· Reportage från Latinamerika

Valutgång mobiliserar organisationen Bartolina Sisa

Praktikanterna Louise Gripenberg och Emil Wenlöf berättar om kvinno- och urfolkrörelsen Bartolina Sisas åsikter om Evo Morales och den rådande politiska situationen i Bolivia.

· Reportage från Latinamerika

Latinamerikas kvinnor manifesterade för kvinnors rätt till liv och värdighet och mot förtryck och exploatering

Under perioden 8 mars till den 15 mars 2019 deltog kvinnor från hela Latinamerika i olika manifestationer, seminarier och debatter mot kapitalismens och patriarkatets strukturella våld. Här kan du läsa om några aktioner som Latinamerikagruppernas samarbetsorganisationer i Brasilien, Colombia och Guatemala arrangerade.

“Att försvara småbrukares rättigheter är att försvara hela mänsklighetens framtid”

Den 18 november 2018 röstade FN:s generalförsamling för Deklarationen för småbrukares rättigheter. Deklarationen erkänner mänskliga rättigheter för världens småbrukare och röstades igenom med 119 röster för, 49 nedlagda röster och 7 röster emot. Bland de länder som röstade emot var Sverige.

Colombia – ett folkmord i slowmotion

Hashtagen ”Nos están matando” de dödar oss vittnar om allt annat än fred. Sedan fredsavtalet undertecknades för tre år sedan har morden på människorättsförsvarare ökat lavinartat. En trend som inte verkar vara övergående. Lovisa B Wiklund, praktikant hos Fensuagro berättar om läget för landsbygdsbefolkningen i Colombia.

Colombias fredsavtal öppnar upp för exploatering av mineraler i provinsen Sumapaz

Latinamerikagruppernas praktikant Alida Gadea berättar om småbrukarnas situation i provinsen Sumapaz, Colombia.

· Reportage från Latinamerika

Småbrukares rättigheter kan komma att erkännas i år

Trots att lejonparten av världens mat produceras av småbrukare, har de inte ens tillgång till en tredjedel av jordens odlingsbara marker och 80 procent av de som hungrar i världen, är just småbrukare och landsbygdsbefolkning. Småbrukarnätverket La Via Campesina hoppas att 2018 blir året då FN antar deklaration för småbrukares och lantarbetares rättigheter.

En ledarskapskurs blev vändpunkten

När Ada Luisa Farrach Lopez hade tagit ut sin examen i företagskommunikation och marknadsföring, var hon ivrig i jakten på jobb, bil och hus. Men idag ringaktar hon konsumtionssamhällets ekorrhjul. Istället är hon en förkämpe för kvinnor och för ett ekologiskt hållbart jordbruk.

”Quilombos kamp är samma som urfolkens”

Quilombon Cafundó är ett jordbrukssamhälle i en savannlik dalgång, drygt två timmars bilfärd från São Paulo. Här kämpar småbrukare av afrikanskt ursprung för att bevara sin identitet, sin kultur och sin mark. Men synen som möter oss när vi kliver ut ur bilen är inte alls vad jag väntat.

Pueblo Kayambi kämpar för att bevara Ecuadors natur

Ecuador var först i världen att skriva in naturens rättigheter i konstitutionen. Ändå används en rad gifter i jordbruket och det senaste året har den ecuadorianska staten gett tillstånd för gruvdrift på över 1,7 miljoner hektar mark som antingen är natur-reservat eller hör till urfolk.