Simeona Riquelme i Paraguay har kämpat större delen av sitt liv för att som kvinna få rätt att äga mark. I dag har hon sin egen jordlott, men måste ständigt försvara den.

– Vi var alla jordlösa, mina fyra bröder och jag. Behovet av egen mark var stort och jag såg ingen annan utväg än att organisera mig.

Kampen för mark började år 1980 för Simeona Riquelme, 61 år. I bonderörelsen Movimiento Campesino Paraguayo (MCP) organiserades möten, manifestationer och ockupationer under diktaturens sista år. Engagemanget var riskfyllt. Simeona beskriver det som en grym tid och berättar om kamrater som förföljts, fängslats och mördats. Kvinnorna i organisationen var i regel gifta och kunde få tillgång till mark genom sina män, men som ensamstående mamma vittnar Simeona om en annan situation.

– Vi kvinnor var med i organisationen för att tillsammans med männen delta i kampen. Allt var för marken, men för mig som ensam kvinna var det omöjligt, jag stod helt utan rättigheter. En kvinna skulle helt enkelt inte kämpa för mark då rätten att själv äga mark inte fanns.

Tills den dag jag dör ska jag arbeta för att visa de där männen att kvinnor visst kan.

Trots detta var beslutet att vara en del av kampen självklar, av solidaritet med bröderna. Till de andra i organisationen gav hon ett löfte om att undervisa barnen på den plats de skulle få mark. Hon hade sett liknande situationer där kvinnor vägrat flytta ut till de nya byarna då det saknades skolor för barnen. Väl på den plats som skulle komma att få namnet Limoy 2 utövade kamraterna i organisationen påtryckningar på det statliga institut som distribuerade mark (IBR).

– De tyckte att jag hade lika stor rätt att få mark efter att vi kämpat ihop och gick själva till IBR för att jag skulle få den här jordlotten. Och härifrån flyttar jag inte. Jag är den enda kvinnan i hela byn som äger min egen lott.

Under det stora trädet vid kyrkogården undervisade hon sedan byns barn i tre år tills skolan byggdes och lärare anställdes.

– Det enda jag hade i huvudet när vi kom hit var att jag var tvungen att hålla mitt löfte. Stå ut med allt. I tre år arbetade jag utan lön och det gick dagar då jag inte åt. Men jag säger det med stolthet för jag avlade ett löfte och jag höll  det. Ingen ska kunna säga till mig att kvinnor bara pratar och aldrig gör något.

Simeona Riquelme ser gärna ökat samarbete över generationsgränserna och lägger framtiden i ungdomarnas händer. Hon har bjudit in ungdomar i byn att arbeta tillsammans på hennes gård. ”Jag erbjuder dem att använda min mark för att praktisera agroekologi. Öva och genomföra projekt de har teoretisk kunskap i.” Foto: Maja Heide
Simeona Riquelme ser gärna ökat samarbete över generationsgränserna och lägger framtiden i ungdomarnas händer. Hon har bjudit in ungdomar i byn att arbeta tillsammans på hennes gård. ”Jag erbjuder dem att använda min mark för att praktisera agroekologi. Öva och genomföra projekt de har teoretisk kunskap i.” Foto: Maja Heide

Med stöd av sin mamma har hon uppfostrat sina fem barn i byn. Hon bakar paraguayanskt bröd och traditionella sötsaker som hon tillsammans med egenodlade produkter säljer på marknaden i en närliggande by. Hon har själv skött gården men berättar om konflikter som uppstått med några av männen i byn som tyckt att hon borde upplåta sin mark till yngre män som kan arbeta.

– De har pratat illa om mig för att jag fick den här jordlotten fast att jag är kvinna. De har sagt att kvinnor inte kan arbeta. De har försökt få mig att lämna bort marken. Men jag har betalat för och äger den här marken och tills den dag jag dör ska jag arbeta för att visa de där männen att kvinnor visst kan. Mig får de aldrig bort.

Från sin barndom och ungdomstid minns hon tydligt kvinnornas roll i samhället.

– Det var otänkbart att kvinnor deltog i det politiska livet. De hade inte rösträtt och fick inte organisera sig i partier. Kvinnor tilläts inte ha åsikter, de skulle lyssna och hålla tyst, få order och lyda. Vi åt inte ens vid matbordet, som liten åt jag med kvinnorna i köket medan männen åt vid bordet.

Idag är Simeona organiserad i kvinnorättsorganisationen Conamuri. Att vara del av en feministisk organisation beskriver hon som en helt ny upplevelse med många fördelar.

– Även inom MCP fanns en kultur av misstroende mot kvinnorna. Det var männens idéer och tankar som gällde och deras projekt som drevs. Conamuri har förståelse för oss kvinnor och våra behov. De värdesätter oss och skapar självförtroende vilket jag tycker mycket om. Utan dem hade jag inte fortsatt att vara aktiv men de uppmuntrar mig, ger mig idéer och lust att arbeta. Genom min organisering ser jag att jag kan fortsätta vara till nytta i samhället. Vi är ju här i världen för att göra något, inte för att vara passagerare.

Text och foto: Maja Heide, praktikant Latinamerikagrupperna


Stöd arbetet för att ge kvinnliga småbrukare makt

Latinamerikagrupperna stödjer den feministiska organisationen Conamuri genom vårt stöd till småbrukarnätverket Cloc/La Vía Campesina. I vår verksamhet prioriterar vi särskilt kvinnor och unga, och bidrar bland annat till ledarskapsskolor som arrangeras av nätverket för dessa grupper.

Du kan göra en insats för att kvinnliga småbrukare ska få ökat inflytande genom att bidra till vårt arbete. Sms:a ”LA 100” till 72980 så bidrar du med 100 kronor.

Är du också intresserad av att göra praktik med Latinamerikagrupperna? Håll utkik på vår hemsida!

Fler artiklar du kanske gillar

Baserad på kategorin Reportage från Latinamerika

Bolivias kvinnor följer i urfolkskrigarens spår

Trots lagar om könskvotering har kvinnor i Bolivia fortfarande begränsat politiskt inflytande. Med stöd från Latinamerikagrupperna arbetar landets urfolkskvinnor för att förändra situationen.

· Reportage från Latinamerika
Varje dag jobbar Lorenzo på sin chacra, sitt fält. Det gränsar till GMO-sojafält på två olika håll, en situation som många småbrukare i Paraguay tvingas leva med idag. Foto: Julian Dannefjord

En hotad ekologisk oas i ett hav av gift

Julian Dannefjord gjorde under hösten 2016 och våren 2017 praktik på Latinamerikagruppernas samarbetsorganisation i Paraguay där han mötte småbrukaren Lorenzo Espínola som kämpar för sin rätt att äga mark.

· Reportage från Latinamerika
Kulturella fester är en glädjefylld del av Sisas arbete med urfolksrörelsen. Här deltar hon i dans med kichwafolket. Tupparna fångade i den traditionella vårleken är en viktig del av den andinska vårfesten Pawkar Raymi. Foto Elli Viljanen.

”Vi är inte aktivister – vi är revolutionärer!”

Sisa Contento i Ecuador blev bortförd av polis under en fredlig manifestation för urfolks rättigheter och senare frisläppt. Flera av hennes kamrater sitter fortfarande häktade. Läs intervjun som vår praktikant Elli Viljanen har skrivit.

· Reportage från Latinamerika
Etsa Salvio Franklin Sharupi Tapuy i demonstrationståg med urfolksnätverket Conaie i Ecuador. Foto: Anne-Gaël Bilhaut

Ungdomsledaren från regnskogen: ”Vi är rebeller i blodet”

Latinamerikagruppernas praktikant Alexandra Jerlstad har träffat ungdomsledaren Etsa Salvio Franklin Sharupi Tapuy från Amazonas i Ecuador.

· Reportage från Latinamerika
Jordockupation är, och har historiskt varit, ett vanligt sätt för småbrukare och jordlösa i Paraguay att få tillgång till mark att bruka. Foto: Maja Heide

Röster från ockuperad mark

Varför väljer människor att ockupera mark trots att de riskerar avhysning och våld? Vår praktikant Maja Heide har mött fyra småbrukare i Paraguay som berättar om vad marken betyder för dem.

· Reportage från Latinamerika
Esther Yumbay leder en förening för urfolks rättigheter i Ecuador. Foto Elli Viljanen.


”De kallade mig indian”

Trots att hon som barn blev utsatt för rasism och diskriminering, vägrade Esther Yumbay att dölja sin identitet som urfolk. Läs porträttet som vår praktikant Elli Viljanen har skrivit.

· Reportage från Latinamerika

Paraguays kvinnor och kampen om fröerna

I Latinamerika kämpar småbrukarorganisationer för att konsumenter och producenter ska få mer makt och inflytande över livsmedelsproduktionen. Latinamerikagruppernas kommunikatör Sori Lundqvist åkte till Paraguay för att se hur motståndet mot de stora jordbruksföretagen kan se ut i praktiken.

· Reportage från Latinamerika
Ecuadors urfolkdledare talar inför massorna efter mötet med presidenten

44 urfolksledare mötte Lenín

Ecuadors nationella urfolksrörelse Conaie, visade att de åter är en politisk kraft att räkna med. Basorganisationer från Anderna, Stillahavskusten och Amazonas intog Quito i tisdags och tågade genom huvudstaden till presidentpalatset för att tala med landets nye statsöverhuvud Lenín Moreno.

José Luis Fernández är urfolksledare i sitt samhälle San Francisco Xochicuautla och representant i Mexikos nationella urfolkskongress. Foto: Sigrid Petersson

Mexikos urfolk utmanar regeringsmakten

Efter att gång på gång ha blivit fördrivna från sina områden och utsatta för våld av den mexikanska staten, har nu urfolken i Mexiko gått samman för att skapa ett regeringsalternativ och ställa upp i presidentvalet år 2018.

Massdemonstrationer i Brasilien

De politiska korruptionsskandalerna avlöser varandra i Brasilien, samtidigt som sociala rörelser i allt större utsträckning utsätts för våld och hot. Latinamerikagruppernas samarbetsorganisation De Jordlösas Rörelse (MST) mobiliserar brett, och har tillsammans med andra sociala rörelser tagit fram ett förslag på hur krisen ska lösas.