Guatemalas regering lyfter fram vattenkraft som ett hållbart alternativ och en ekonomisk motor för landet. De boende i området menar tvärtom att satsningen ökar fattigdomen, förorenar miljön och skadar mayafolkens levnadssätt.

I det gröna bergslandskapet Quiche i västra Guatemala breder kraftledningstornen ut sig i oändliga spindelnät. Sedan den guatemalanska regeringen år 2013 började implementera sin nya hållbara energipolitik har närmare 17 nya vattenkraftsprojekt inletts på maya Ixilfolkets territorium i kommunerna Chajul, Cotzal och Nebaj. Regeringen hävdar att satsningen är miljömässigt hållbar och bidrar till ekonomisk utveckling i en av landets fattigaste regioner. Men urfolksborgmästaren Concepción Santaja Gómez ställer inte upp bakom den beskrivningen.

Urfolksborgmästaren Concepción Santaja Gómez. Foto: Sori Lundqvist
Urfolksborgmästaren Concepción Santaja Gómez. Foto: Sori Lundqvist

– De hävdar att vattenkraften är förnybar och miljömässigt hållbar, men för oss är det en olycka, en katastrof, säger han när jag träffar honom på en workshop som arrangeras av Latinamerikagruppernas samarbetsorganisation Waqib’Kej.

Urfolksborgmästaren är djupt oroad över vattenkraftens fortsatta expansion i regionen. Projektens storskalighet har stor inverkan på människa och miljö. För att säkra tillgången till vatten leder de utländska företagen om vatten från floder i underjordiska cementerade kanaler, något som minskar jordens naturliga bevattning och påverkar bördigheten. I förlängningen är det svårt för människorna i området att fortsätta leva av sitt jordbruk.

– Det är vi som får betala priset för den förorening som projekten medför, säger han och drar en djup suck.

Urfolksledaren Mario López instämmer i borgmästarens oro och går ännu längre i sin kritik. Han likställer vattenkraften med Guatemalas 36-åriga inbördeskrig som slog hårt mot landets urfolk. Ett krig som enligt den av FN inrättade sanningskommissionen kostade över 200 000 människors liv, varav 83 procent tillhörde landets  mayabefolkning. Många av regionens urfolk tvingades fly för sin överlevnad. Idag tvångsförflyttas samhällen för att ge plats åt kraftverken. Andra lämnar sin mark frivilligt av rädsla för att kraftverkens dammar ska brisera och deras mark läggas under vatten.

Urfolksledaren Mario López visar mig floden Chixoy som till följd av att vattenkraften lett om vattnet bara är hälften så bred som tidigare.  Foto: Sori Lundqvist
Urfolksledaren Mario López visar mig floden Chixoy som till följd av att vattenkraften lett om vattnet bara är hälften så bred som tidigare.  Foto: Sori Lundqvist

– Företag roffar åt sig och privatiserar marken. Kolonialismen fortsätter, bara på ett mer subtilt, modernt och diplomatiskt sätt, säger Mario López.

Vattenkraften har även negativ inverkan på urfolkens kultur. Ett exempel är kraftverket Hidro Xacbal Delta som anlades på den för maya Ixilfolkets historiska och mytiska ursprungsby – platsen där det sägs att alla Ixiles har sina rötter långt tillbaka i tiden. Som en gest lämnades en bråkdel av området intakt och på platsen finns idag ett arkeologiskt centrum döpt efter företaget. Den lilla parken är förvisso gratis och öppen för allmänheten, men urfolksgrupper måste ansöka om tillstånd att utföra sina ritualer eller ens samlas i grupp på platsen.

Felipe Itzep Ixcotoyac från organisationen AJKEMAB’ som är del av Waqib’Kej visar mig runt i den bråkdel av den heliga staden Ilom som företaget Hidro Xacbal Delta lämnade intakt. Foto: Sori Lundqvist
Felipe Itzep Ixcotoyac från organisationen AJKEMAB’ som är del av Waqib’Kej visar mig runt i den bråkdel av den heliga staden Ilom som företaget Hidro Xacbal Delta lämnade intakt. Foto: Sori Lundqvist

– För oss handlar det inte bara om den fysiska platsen, utan även om luften vi andas, om minnen, om den spirituella kopplingen till platsen och våra förfäder, säger Mario López och fortsätter:

– Företagen ser bara de kortsiktiga ekonomiska vinsterna. Kapitalismen är ett slags gift som förgiftar hela vårt förhållningssätt till livet och vår Moder Jord. Även om du erbjuds en annan plats att leva på, är det inte det samma som att kunna leva kvar på den plats där du är född.

Mayafolken ser liten utveckling

Trots att Ixilregionen försörjer hela landet med elektricitet är det inget lokalbefolkningen märker av. Vattenkraftverken ägs av utländska företag och vinsterna försvinner ut ur landet. Tio minuters bilfärd från vattenkraftverkets stora vattenreservoarer träffar vi Gaspar Raimundo som är del av den lokala urfolksstyrelsen. Han bor tillsammans med sin familj i ett litet hus intill vägkanten. I skenet av en ensam glödlampa sätter vi oss i vardagsrummet för ett kort samtal om det kollektiva vattenkraftverk som han och andra boende i området driver. Ett försök att ta kontrollen över naturresurserna och stärka samhället. Till skillnad från de stora vattenkraftverkens vinstintresse syftar projektet till att förse samhället med nödvändig elektricitet till ett överkomligt pris. För att försörja ett samhälle med elektricitet krävs mycket små ingrepp i naturen.

Gaspar Raimundo driver tillsammans med andra boende i området ett litet kollektivt vattenkraftverk. Foto: Sori Lundqvist
Gaspar Raimundo driver tillsammans med andra boende i området ett litet kollektivt vattenkraftverk. Foto: Sori Lundqvist

Gaspar Raimundo berättar med tyst, nästan viskande, röst om den guatemalanska statens frånvaro på landsbygden, om höga elpriser och svårigheterna med det kollektiva vattenkraftverksprojektet. Just detta projekt har finansierats med utländskt bistånd och ett problem är att byborna saknar teknisk kunskap och pengar för att köpa in de dyra maskinerna som krävs för att kunna sprida konceptet vidare i andra samhällen. Ett annat är att de stor vattenkraftsföretagen ständigt försöker ta kontroll över projektet. Bland annat genom att erbjuda sig att bekosta de dyra turbinerna mot att få kontroll över processen. Enskilda urfolksledare misstänks ha mutats eller kontrakterats av företagen vilket lett till interna konflikter.

Organisering och kunskap är nyckeln till förändring

– Den här typen av workshops är mycket viktiga för oss. Det finns internationella lagar och fördrag som skyddar urfolk, men vi vet inte hur de ska användas. Det är en möjlighet som vi slösat bort, säger urfolksborgmästaren Concepción Santaja Gómez och pekar bort mot hörnet där ett trettiotal människor samlats för att lära sig om FN:s konvention ILO 169 om urfolks rättigheter. En konvention som Guatemala ratificerade i samband med att fredsavtalet undertecknades år 1996 som ger urfolk rätt att rådfrågas innan storskaliga projekt etableras på deras territorier.

Seminarium om FN:s konvention ILO 169 om urfolks rättigheter i Ixilregionen, Guatemala. Foto: Sori Lundqvist
Seminarium om FN:s konvention ILO 169 om urfolks rättigheter i Ixilregionen, Guatemala. Foto: Sori Lundqvist
Seminarium om FN:s konvention ILO 169 om urfolks rättigheter i Ixilregionen, Guatemala. Foto: Sori Lundqvist
Seminarium om FN:s konvention ILO 169 om urfolks rättigheter i Ixilregionen, Guatemala. Foto: Sori Lundqvist

Workshopen som arrangeras av Latinamerikagruppernas samarbetsorganisation Waqib’Kej inleds med att deltagarna med hjälp av post-it-lappar får markera hur väl de upplever sig känna till konventionen. Av de 32 deltagarna var det bara sju personer som upplevde att de kände till sina rättigheter.

– Det är viktigt att människor får kunskap om sina rättigheter till sitt territorium och över naturens tillgångar. Företagen och regeringen kallar det naturresurser, eftersom de genererar vinst. För oss är naturen gemensamma tillgångar. Det är tillgångar vi lever av, som vi behöver för att odla, för att producera och för att leva av.

Text och foto: Sori Lundqvist


Ditt stöd behövs

Genom stöd till urfolksorganisationer i Latinamerika ger Latinamerikagrupperna fler människor tillgång till kunskap om sina rättigheter, möjlighet att organisera sig och verktyg för att nå ut med sina krav.

Ditt stöd är viktigt. Det ger människor som mest behöver det kraft och styrka att kämpa vidare för en hållbar och rättvis värld.

Du kan:

  • Sms:a ”LA” till 72980 och bidra med 50 kronor.
  • Sms:a ”LA 100” till 72980 och bidra med 100 kronor.
  • Sms:a ”LA 150” till 72980 och bidra med 150 kronor.

Ge ett valfritt stöd på vårt 90-konto: PG: 90 1017-4

Swish:a ett valfritt stöd till nummer: 1239010174.

Fler artiklar du kanske gillar

Baserad på kategorin Reportage från Latinamerika

Bidra till ett jordbruk fritt från gift

Människorna i samhället Milton Santos stod upp mot jordbruksföretagens flygbesprutning i världens mest kemikalietyngda land Brasilien. Fallet hade kunnat bli vägledande i den nationella kampen för att få leva utan gift.

· Reportage från Latinamerika

Val i Honduras: ”Jag tror inte på systemet”

Den 26 november 2017 hålls val i ett polariserat Honduras. Här kan du läsa om hur Yasmin Lopez, ordförande för rådet för småbrukarkvinnor och jordbruksutveckling (CODIMCA), ser på valet och situationen i landet.

· Reportage från Latinamerika

Bolivias kvinnor följer i urfolkskrigarens spår

Trots lagar om könskvotering har kvinnor i Bolivia fortfarande begränsat politiskt inflytande. Med stöd från Latinamerikagrupperna arbetar landets urfolkskvinnor för att förändra situationen.

· Reportage från Latinamerika
Varje dag jobbar Lorenzo på sin chacra, sitt fält. Det gränsar till GMO-sojafält på två olika håll, en situation som många småbrukare i Paraguay tvingas leva med idag. Foto: Julian Dannefjord

En hotad ekologisk oas i ett hav av gift

Julian Dannefjord gjorde under hösten 2016 och våren 2017 praktik på Latinamerikagruppernas samarbetsorganisation i Paraguay där han mötte småbrukaren Lorenzo Espínola som kämpar för sin rätt att äga mark.

· Reportage från Latinamerika
Kulturella fester är en glädjefylld del av Sisas arbete med urfolksrörelsen. Här deltar hon i dans med kichwafolket. Tupparna fångade i den traditionella vårleken är en viktig del av den andinska vårfesten Pawkar Raymi. Foto Elli Viljanen.

”Vi är inte aktivister – vi är revolutionärer!”

Sisa Contento i Ecuador blev bortförd av polis under en fredlig manifestation för urfolks rättigheter och senare frisläppt. Flera av hennes kamrater sitter fortfarande häktade. Läs intervjun som vår praktikant Elli Viljanen har skrivit.

· Reportage från Latinamerika
Etsa Salvio Franklin Sharupi Tapuy i demonstrationståg med urfolksnätverket Conaie i Ecuador. Foto: Anne-Gaël Bilhaut

Ungdomsledaren från regnskogen: ”Vi är rebeller i blodet”

Latinamerikagruppernas praktikant Alexandra Jerlstad har träffat ungdomsledaren Etsa Salvio Franklin Sharupi Tapuy från Amazonas i Ecuador.

· Reportage från Latinamerika

”Mig får de aldrig bort” – en kvinnas kamp för mark i Paraguay

Simeona Riquelme i Paraguay är den enda kvinnan i hennes by som äger mark. Vår praktikant Maja Heide har träffat henne för ett samtal om orättvisa och outtröttlig drivkraft.

· Reportage från Latinamerika
Jordockupation är, och har historiskt varit, ett vanligt sätt för småbrukare och jordlösa i Paraguay att få tillgång till mark att bruka. Foto: Maja Heide

Röster från ockuperad mark

Varför väljer människor att ockupera mark trots att de riskerar avhysning och våld? Vår praktikant Maja Heide har mött fyra småbrukare i Paraguay som berättar om vad marken betyder för dem.

· Reportage från Latinamerika
Esther Yumbay leder en förening för urfolks rättigheter i Ecuador. Foto Elli Viljanen.


”De kallade mig indian”

Trots att hon som barn blev utsatt för rasism och diskriminering, vägrade Esther Yumbay att dölja sin identitet som urfolk. Läs porträttet som vår praktikant Elli Viljanen har skrivit.

· Reportage från Latinamerika

Paraguays kvinnor och kampen om fröerna

I Latinamerika kämpar småbrukarorganisationer för att konsumenter och producenter ska få mer makt och inflytande över livsmedelsproduktionen. Latinamerikagruppernas kommunikatör Sori Lundqvist åkte till Paraguay för att se hur motståndet mot de stora jordbruksföretagen kan se ut i praktiken.

· Reportage från Latinamerika