Det har i vanlig ordning varit ett tufft år för kvinnor världen över. Jag kommer alltid minnas när mina sociala medier-flöden fylldes av mina vänners vittnesmål av att ha upplevt sexuella trakasserier och våld, hur vi skrollade oss igenom dagarna, fylldes av ilska och systerskap, av bottenlös sorg och brinnande kamplust om vartannat. Varje vittnesmål är en sorg i sig. Tillsammans utgör de ett berg av erfarenheter som överskrider geografiska gränser och generationer.

Det har i vanlig ordning varit ett kampår för kvinnor världen över. Kamp som kvinna, kamp som småbrukare, kamp som urfolk; kamp om vatten, kamp om mark, kamp om liv. För många är fronterna flera och privilegierna få. För några dagar sen uppmärksammade vi att det var 2 år sen den honduranska klimat- och urfolksaktivisten Berta Cáceres sköts till döds. Hon ledde Lencafolkets motstånd mot ett dammprojekt som skulle leda till förödande konsekvenser för hennes by. Att kampen till försvar för naturen och livet kan ta så många människors liv varje år är svårt att ta in. Och det är en kamp som många gånger leds av kvinnor.

Jag tänker på alla de som lever under konstant hot, som kriminaliseras och förföljs. Kvinnor som i varje liten del av sitt liv tvingas kräva sin rätt, rätt till sin egen kropp, till inflytande, till att få finnas. Som vägrar anpassa sig, backa eller finna sig i en systematiskt ofördelaktig situation.

Det är ett faktum att kvinnors engagemang, kamper och stordåd ofta osynliggörs, förminskas eller tas för given. Kvinnor står på barrikaderna varje dag runt om i världen, som kritiker och visionärer, som förändringsaktörer. Det har de alltid gjort. Men deras bragder får sällan synas, deras outtröttliga engagemang får sällan något erkännande. Kvinnor som deltar i och leder sociala rörelser i Latinamerika, i Sverige, i världen; som utmanar maktordningar och skapar förändring. Deras motstånd ska aldrig förminskas, men inte heller förenklas. Vi behöver fortsätta organisera oss kring insikten att patriarkala, rasistiska, homo- och transfobiska, klassbaserade och koloniala förtryck inte är separerade från varandra.

Det går inte alltid att vara stark och modig. Eller orka utmana det som förtrycker och det som tär. Men vi ska fortsätta göra det tillsammans. Och lyfta och ge utrymme till de röster som sällan får höras, som måste få höras. Det har i vanlig ordning varit ett kampår för kvinnor världen över. Deras politiska kraft ska inte underskattas, deras kamp förtjänar uppmärksamhet och gensvar!

Text: Carolina Svalbacke, suppleant styrelsen
Foto: Tove Berg

Fler artiklar du kanske gillar

Baserad på kategorin Krönika

Där hjärta och kunskap möts kan solidaritet slå rot

Läs eller lyssna på Karin Granns krönika om mötet med fackföreningsledaren Eberto Diaz från organisationen Fensuagro i Colombia och hennes reflektioner om det fysiska mötets betydelse för att skapa verklig solidaritet.

· Podd, Krönika

Tillsammans skapar vi den framtid vi behöver

Evelina Sartori Valck och Linn O’Connell skriver om sin tid på de Jordlösa rörelses (MST) skola Florestan Fernandes i Brasilien.

· Nyheter, Krönika, Övrigt

Reflektioner efter det alternativa EU-toppmötet

Det alternativa EU-toppmötet i Göteborg visade att vi har ett stort behov av folkbildning och av att stärka vårt nätverk för att kunna göra folkligt inflytande möjligt. Latinamerikagruppernas ordförande Itza Orozco Svensson var på plats.

· Nyheter, Krönika
Latinamerikagruppernas ordförande Itza Orozco Svensson håller tal på en manifestation på medborgarplatsen den 12 oktober 2017. Foto: Lovisa Prage

”Halleluja, vi har blivit räddade av den vite mannen”

Den 7 oktober samlades ett 30-tal aktivister på medborgarplatsen i Stockholm för att visa solidaritet med världens miljöaktivister. Läs Latinamerikagruppernas ordförande Itza Orozco Svenssons tal från manifestationen.

· Krönika
La Via Campesinas slutmarsch i Bilbao i juli 2017. Foto La Via Campesina

Rörelsen som växer för att förändra världen

I veckan avslutade La Via Campesina – den globala rörelsen för småbrukare, urfolk och lantarbetare – sin sjunde internationella konferens som denna gång hölls i Baskien. 500 delegater från 72 länder deltog för att representera de 200 miljoner människor som ingår i detta globala nätverk.

· Krönika
Foto: Sori Lundqvist

En kommunikatörs bokslut

Efter sex år på Latinamerikagruppernas kontor i Stockholm fick vår kommunikatör Sori Lundqvist möjligheten att under ett års tid arbeta på kontoret i Ecuador. Nu är året snart över och i denna krönika gör hon ett symboliskt bokslut.

· Krönika

Internationell solidaritet stärker kampen

Latinamerikagruppernas verksamhetsledare Markus Malm och programhandläggare Marlene Sosa Mercado befinner sig i Colombia under första maj för att delta i småbrukarnätverket Cloc/La Vía Campesinas kongress med representanter från hela Latinamerika.

· Krönika

”Att lära mig om deras kamp är något av det största jag varit med om”

Efter fem månader i Colombia reser jag tillbaka till Sverige med en ryggsäck fylld av nya upplevelser, kunskaper och relationer. Jag har varit där som praktikant hos organisationen Coordinador Nacional Agrario (CNA), som är en av Latinamerikagruppernas samarbetsorganisationer i Colombia.

· Krönika

Vårt arbete behövs mer än någonsin

Latinamerikagrupperna har i närmare 50 år arbetat för att öka människors inflytande över sina livsvillkor i Latinamerika. Det gör vi bland annat genom stöd till viktiga sociala rörelser som kämpar för demokrati, mänskliga rättigheter och mot miljöförstörelse.

· Nyheter, Krönika

Gruva förorenar och splittrar befolkning

”Lämna inget skräp efter er”, säger gruvbolagets säkerhetsvakt, men kommer Goldcorp följa sitt eget råd? Frågar sig vår kommunikatör Sori Lundqvist när hon besöker den skandalomsusade Marlingruvan i Guatemala.