Jag befinner mig i Provinsen Sumapaz ca 10 mil söder om Colombias huvudstad Bogotá. Utsikten är hisnande. På 3500 meter över havsnivån ser jag ut över dimhöljda berg och dalar täckta av blommor som absorberar och bevarar vattnet från dimmorna.

Uppifrån den lilla byn San Juan ekar musik. Det är helg och festdagar och byborna har samlats för en uppvisningstävling av boskap, för att äta och umgås. Framåt kvällen blir det dans till ett lokalt liveband.

Här är majoriteten småbrukare som livnär sig på att odla bland annat potatis, en av de relativt få grödor som trivs bra i området. I det kalla bergsklimatet bär invånarna hatt som skydd mot den starka solen och ”ruanas”, en fårulls poncho som skiljer sig från den klassiska colombianska ponchon som är tunnare och sydd av bomull.

Byn San Juan i provinsen Sumapaz, Colombia Foto: Alida Gadea

I byn bor Tania. Hon är 28 år gammal, utbildad lågstadielärare men i brist på arbetstillfälle arbetar hon på ett bibliotek i en närliggande by. Hon har tidigare bott och jobbat i Bogotá, men trivdes inte och flyttade hem igen.

Sumapaz är enligt Tania mycket förbisett av politikerna och hon menar att den enda anledningen till att Sumapaz tillhör departementet Bogotá är att floden Sumapaz förser huvudstaden med vatten. Här finns även en stor nationalpark som upprättades för att skydda naturen i området, men konsekvenserna av detta blev också att ett stort antal människor tvångsförflyttades.

Tania berättar att Sumapaz varit hårt drabbat av våldet på grund av markkonflikter och att hennes mor- och farföräldrar fick uppleva detta våld på nära håll. Fördelningen av mark är och har alltid varit mycket ojämnt i Colombia. En liten jordägarklass äger så gott som alla mark medan majoriteten av befolkningen på landsbygden är jordlösa och tvingats arrendera mark.

Bönderna kämpar för rätten till mark

Genom åren har bönderna organiserat sig fredligt. Men besvikelse över tandlösa politiska initiativ att lösa den orättvisa fördelning av mark och lagar som tvärtom ökat företagens ägande har fått en del att organisera sig militärt. Landsbygdens gerillor har fungerat som stöd till böndernas kamp om marken, men i konflikterna som uppstod mellan paramilitärer och gerillan följde också våld som har drabbat många enskilda bönder. Där paramilitären haft framgång så har många småbönder tvingats lämna sina marker eller blivit tvångsförflyttade. Många har då flyttat in till städerna, ofta till ett liv i fattigdom. Något som inneburit att landsbygden avfolkas mer och mer.

Väggmålning från Provinsen Sumapaz, Colombia. Foto: Alida Gadea

Fredsavtal utan krav på implementering av jordreformer

Tania är försiktigt optimistisk till fredsavtalet. Hon är glad över att hennes 4-årige son Ernesto kommer slippa se paramilitärer och gerillamedlemmar patrullera byn och över att han kommer slippa känna rädsla för våldet, så som hon kände när hon var barn. Men vad gäller fredsavtalet för Sumapaz räkning så svarar hon “visst är det bra att våldet upphört här i området, och det är bra att det finns ett fredsavtal på papper, men det vore ju bra om det faktiskt också uppfylls i praktiken”. Hon ler lite snett när hon säger detta. “Vad gäller kravet om rättigheter till mark så har Duque inte lyft ett finger”. Ivan Duque är den relativt nyvalda presidenten som på en hårsmån vann valet mot vänster-kandidaten Petro. Duque har av många kritiserats för att vara emot fredsavtalet. Fredsavtalet är dock skyddat enligt lag och kan inte rivas upp, “men president Duque kan låta bli att implementera avtalet genom att förhala processen, vilket han gör”, menar Tania.

Nu när våldet inte längre och är ett hot vill gruvföretag etablera sig här

Även om, eller just för att våldet nu lämnat heden, bergen och byarna i Sumapaz, så finns andra som är intresserade av naturresurserna i området. Tania berättar “Nu när våldet inte längre och är ett hot vill gruvföretag etablera sig här. Det finns mineralen i jorden”. Tania vet inte och vill inte veta vilka mineraler det rör sig om. “Naturen är naturen”, säger hon och vill att den ska få vara ifred och skyddas från all form av exploatering. I dagsläget är skyddet för naturområden i Colombia inte tydligt definierat. Vilket gör att gruvföretag kan etablera sig i gränslandet till ett naturskyddat område för att utvinna resurser. Men att sälja ut Colombias naturområden är förenat med stora risker. I landskap som Sumapaz med vattenresurser, skulle gruvföretagens föroreningar av vattnet kunna leda till både vattenbrist och miljöförstöring som skulle drabba många människor i landet.

Dimman har klättrat in över bergen men solens strålar spirar in genom en lucka under molnen och lyser upp en bit av en dal längre bort där några kor betar. Vi är verkligen uppe i himlen. Det är hiskeligt vackert och hiskeligt stort. Så glider dimridån in och skymmer all utsikt, tyst och snabbt och plötsligt, och sen ser man inget mer än det vita täcket. Jag känner den tilltagande kylan i halsen som kryper in under min ruana. Allt här kan visst ändras på en sekund. Där bakom dimman, ett landskap som vilar i lugn och med ett folk som vill leva sina liv i fred med varandra.

Tania och Ernesto heter egentligen något annat.

Text: Alida Gadea,
Latinamerikagruppernas praktikant hos småbrukarorganisationen Fensuagro i Colombia


Fakta:

Provinsen Sumapaz skapades 1986 då flera mindre kommuner slogs ihop. I samman veva kom Sumapaz att tillhöra Bogotas departement. Men sina 780 km² /kvadratkilometer är den till ytan landets största provins och samtidigt den minst befolkade i Bogotá-departementet, med endast 5.667 invånare.

Fler artiklar du kanske gillar

Baserad på kategorin Reportage från Latinamerika

Nationell strejk och massprotester mot den sittande presidenten i Colombia

Torsdagen den 21 november 2019 utlystes en nationell strejk i Colombia. Den fredliga strejken,”El Paro Nacional” fick stor uppslutning men under kvällen och följande dagar utbröt våldsamma sammandrabbningar mellan demonstranter och polis. Den 23 november utlystes utegångsförbud.

· Reportage från Latinamerika

Valutgång mobiliserar organisationen Bartolina Sisa

Praktikanterna Louise Gripenberg och Emil Wenlöf berättar om kvinno- och urfolkrörelsen Bartolina Sisas åsikter om Evo Morales och den rådande politiska situationen i Bolivia.

· Reportage från Latinamerika

Latinamerikas kvinnor manifesterade för kvinnors rätt till liv och värdighet och mot förtryck och exploatering

Under perioden 8 mars till den 15 mars 2019 deltog kvinnor från hela Latinamerika i olika manifestationer, seminarier och debatter mot kapitalismens och patriarkatets strukturella våld. Här kan du läsa om några aktioner som Latinamerikagruppernas samarbetsorganisationer i Brasilien, Colombia och Guatemala arrangerade.

“Att försvara småbrukares rättigheter är att försvara hela mänsklighetens framtid”

Den 18 november 2018 röstade FN:s generalförsamling för Deklarationen för småbrukares rättigheter. Deklarationen erkänner mänskliga rättigheter för världens småbrukare och röstades igenom med 119 röster för, 49 nedlagda röster och 7 röster emot. Bland de länder som röstade emot var Sverige.

Colombia – ett folkmord i slowmotion

Hashtagen ”Nos están matando” de dödar oss vittnar om allt annat än fred. Sedan fredsavtalet undertecknades för tre år sedan har morden på människorättsförsvarare ökat lavinartat. En trend som inte verkar vara övergående. Lovisa B Wiklund, praktikant hos Fensuagro berättar om läget för landsbygdsbefolkningen i Colombia.

Småbrukares rättigheter kan komma att erkännas i år

Trots att lejonparten av världens mat produceras av småbrukare, har de inte ens tillgång till en tredjedel av jordens odlingsbara marker och 80 procent av de som hungrar i världen, är just småbrukare och landsbygdsbefolkning. Småbrukarnätverket La Via Campesina hoppas att 2018 blir året då FN antar deklaration för småbrukares och lantarbetares rättigheter.

En ledarskapskurs blev vändpunkten

När Ada Luisa Farrach Lopez hade tagit ut sin examen i företagskommunikation och marknadsföring, var hon ivrig i jakten på jobb, bil och hus. Men idag ringaktar hon konsumtionssamhällets ekorrhjul. Istället är hon en förkämpe för kvinnor och för ett ekologiskt hållbart jordbruk.

”Quilombos kamp är samma som urfolkens”

Quilombon Cafundó är ett jordbrukssamhälle i en savannlik dalgång, drygt två timmars bilfärd från São Paulo. Här kämpar småbrukare av afrikanskt ursprung för att bevara sin identitet, sin kultur och sin mark. Men synen som möter oss när vi kliver ut ur bilen är inte alls vad jag väntat.

Pueblo Kayambi kämpar för att bevara Ecuadors natur

Ecuador var först i världen att skriva in naturens rättigheter i konstitutionen. Ändå används en rad gifter i jordbruket och det senaste året har den ecuadorianska staten gett tillstånd för gruvdrift på över 1,7 miljoner hektar mark som antingen är natur-reservat eller hör till urfolk.

Brasiliens jordlösa kräver att mordet på Marielle Franco utreds och straffas

“Marielle stod MST nära. Hon var en viktig försvarare av mänskliga rättigheter, social jämlikhet och kämpade för arbetarklassen. Den senaste tiden var hon mycket kritisk mot polisens och militärens övergrepp mot allmänheten i Rio, som har ökat sedan militärens intervention i staden. Vi kräver en snabb utredning av detta brott och vi kommer att ansluta […]