Vid sidan av olja är kaffe idag världens största handelsvara. Men vinsten ser kaffebönderna på Colombias landsbygd inte röken av. Under sin praktik hos en av Latinamerikagruppernas samarbetsorganisationer fick Marla Zavala möjlighet att besöka en familj som vill återgå till mer hållbara odlingsmetoder och själva kommersialisera sitt kaffe.

Tillsammans med min handledare Eliberto och hans son Kevin gav jag mig av för att hälsa på familjen Perez som försöker etablera ett eget kaffevarumärke uppe i bergen i regionen Tolima, känt för sitt tropiska klimat som kaffebönan trivs i. 

Tolima, Colombia 2020 Foto: Marla Zavala

Efter en timmes klättring är vi 1800 meter över havet, omgivna av bananträd och kaffeplantage. Jag är tacksam för den hjälp jag fått av Eliberto och Kevin på vägen upp för det leriga och branta berget. Utan dem hade jag varit sårig och kanske till och med trillat ner. 

Kaffebuske. Colombia 2020 Foto: Marla Zavala

”Utan dessa träd hade kaffet aldrig överlevt”, säger Eliberto som står under det högsta trädet jag någonsin sett. Han börjar berätta om kaffets historia, om dess olika sorter och om vad fröna behöver för att må bra och växa. 

Just nu odlas mest bönorna Castillo och Variado Colombia. Dessa bönor är populära eftersom de går fortare att producera jämfört med de inhemska, icke-manipulerade bönorna, såsom till exempel Arabicobönan. Däremot kräver de mycket mer gödselmedel och kemikalier som påverkar människa och miljö negativt. Därför försöker allt fler småbrukare återgå till inhemska och organiska fröer. Men det är inte lätt. Priset på dessa fröer är höga, särskilt för en småbrukare som har svårt nog att få ekonomin att gå ihop. 

Eftersom familjens försörjning ofta hänger på den lilla inkomst de får från försäljningen av bönorna tvingas många acceptera köparens skambud. På marknaden säljs bönan vidare för upp till det dubbla priset. En vinst som odlaren, som jobbar från morgon till kväll, inte får se röken av. Frustrationen över denna orättvisa brinner inom mig och jag blundar och försöker kontrollera min andning.

Familjen Perez, Colombia 2020 Foto: Marla Zavala

Vi fortsätter att promenera upp för berget och till slut är vi äntligen framme hos familjen Perez. Över en kopp kaffe som de själva har odlat, tvättat, torkat och malt berättar familjen vidare om de orättvisa levnadsvillkor som de själva och andra kaffebönder lever under. Sverige är ett av de länder som dricker mest kaffe i hela världen. Men det här koppen kommer jag aldrig att glömma. 

/ Marla Zavala, praktikant hos Astracatol/Fensuagro i Colombia

Fler artiklar du kanske gillar

Baserad på kategorin Reportage från Latinamerika

”Det här måste vi göra om”

Jag känner mig otroligt nöjd och stolt berättar Latinamerikagruppernas praktikant Marla Zavala efter att ha tagit initiativet till en städdag av staden Chaparall i Tolima i Colombia.

I staden Planadas i Colombia står barnens utveckling och framtid i fokus

Efter en lång bussresa på krokiga vägar med Cumbia i högtalarna är jag äntligen framme i staden Planadas i regionen Tolima i västra Colombia. Jag har rest dit tillsammans med den 17-årigen Didjer, son till en av ledarna i gräsrots organisationen Astracatol, som är del av den colombianska småbrukar- och fackföreningsrörelsen Fensuagro som jag gör […]

· Reportage från Latinamerika

Valutgång mobiliserar organisationen Bartolina Sisa

Praktikanterna Louise Gripenberg och Emil Wenlöf berättar om kvinno- och urfolkrörelsen Bartolina Sisas åsikter om Evo Morales och den rådande politiska situationen i Bolivia.

· Reportage från Latinamerika

Latinamerikas kvinnor manifesterade för kvinnors rätt till liv och värdighet och mot förtryck och exploatering

Under perioden 8 mars till den 15 mars 2019 deltog kvinnor från hela Latinamerika i olika manifestationer, seminarier och debatter mot kapitalismens och patriarkatets strukturella våld. Här kan du läsa om några aktioner som Latinamerikagruppernas samarbetsorganisationer i Brasilien, Colombia och Guatemala arrangerade.

“Att försvara småbrukares rättigheter är att försvara hela mänsklighetens framtid”

Den 18 november 2018 röstade FN:s generalförsamling för Deklarationen för småbrukares rättigheter. Deklarationen erkänner mänskliga rättigheter för världens småbrukare och röstades igenom med 119 röster för, 49 nedlagda röster och 7 röster emot. Bland de länder som röstade emot var Sverige.

Colombia – ett folkmord i slowmotion

Hashtagen ”Nos están matando” de dödar oss vittnar om allt annat än fred. Sedan fredsavtalet undertecknades för tre år sedan har morden på människorättsförsvarare ökat lavinartat. En trend som inte verkar vara övergående. Lovisa B Wiklund, praktikant hos Fensuagro berättar om läget för landsbygdsbefolkningen i Colombia.

Colombias fredsavtal öppnar upp för exploatering av mineraler i provinsen Sumapaz

Latinamerikagruppernas praktikant Alida Gadea berättar om småbrukarnas situation i provinsen Sumapaz, Colombia.

· Reportage från Latinamerika

Småbrukares rättigheter kan komma att erkännas i år

Trots att lejonparten av världens mat produceras av småbrukare, har de inte ens tillgång till en tredjedel av jordens odlingsbara marker och 80 procent av de som hungrar i världen, är just småbrukare och landsbygdsbefolkning. Småbrukarnätverket La Via Campesina hoppas att 2018 blir året då FN antar deklaration för småbrukares och lantarbetares rättigheter.

En ledarskapskurs blev vändpunkten

När Ada Luisa Farrach Lopez hade tagit ut sin examen i företagskommunikation och marknadsföring, var hon ivrig i jakten på jobb, bil och hus. Men idag ringaktar hon konsumtionssamhällets ekorrhjul. Istället är hon en förkämpe för kvinnor och för ett ekologiskt hållbart jordbruk.

”Quilombos kamp är samma som urfolkens”

Quilombon Cafundó är ett jordbrukssamhälle i en savannlik dalgång, drygt två timmars bilfärd från São Paulo. Här kämpar småbrukare av afrikanskt ursprung för att bevara sin identitet, sin kultur och sin mark. Men synen som möter oss när vi kliver ut ur bilen är inte alls vad jag väntat.