Latinamerika är den region i världen som är minst jämlik vilket är ett kvitto på den hänsynslösa verklighet som majoriteten av dess befolkning lever i varje dag. En studie av Oxfam visar att Latinamerikas och Karibiens 10% rikaste personer äger ungefär 71% av den totala befolkningens rikedom.[1] De åter ökande klyftorna i regionen har utav UNECLAC (United Nations Economic Commission for Latin America and the Caribbean), uppmärksammats som en av de främsta utmaningarna i Latinamerika. UNECLAC förklarar tydligt att en minskning av inkomstskillnader är nyckeln till att utrota fattigdom och svaret på hur man kan nå FN:s första hållbarhetsmål i deras 2030 Agenda. 

Utvecklingen i Latinamerika och minskningen av fattigdom är fortfarande ett pågående arbete som tar två steg fram och ett steg tillbaka. Även om vi har sett en makroekonomisk förbättring under 2000-talet där folk- och arbetarrörelser har krävt rätten till ett värdigt liv har de senaste kriserna blottat befintliga systematiska begränsningar som fortfarande finns kvar. Dessa begränsningar kan upplevas socialt, ekonomiskt och inom rättssystemet, och genomsyrar tyvärr hela Latinamerika.

Inte minst är det synligt under den nuvarande pandemin som har gripit tag i alla världens hörn. Det som för bara några veckor sedan var ett avlägset virus som skulle dö ut med det varma sommarvädret har oundvikligen nått Latinamerika, som nu blivit det nya epicentrumet för COVID-19 pandemin.

Något som är väldigt tydligt under kriser, oavsett om det är ekonomiska kriser, pandemier eller konflikter är att den mest marginaliserade delen av befolkningen alltid är de som blir värst drabbade. Sedan 6 juni har Brasilien rapporterat att mer än 672,000 människor bär på viruset[2].  Ett virus som importerades av de rika men som nu har kommit att bli förödande för Brasiliens fattigaste befolkning. Viruset har nu nått Rio de Janeiros favelor där många människor lever utan tillgång till rent vatten och mat. De lämnas nu åt sitt eget öde som så många gånger förr. Detta då President Jari Bolsonaro hänvisar till viruset som en ”mildare influensa” och svara på anklagelser om dåligt ledarskap genom att säga ”vad vill du att jag ska göra? Vi alla kommer att dö någon gång”. Nu har det till och med gått så långt att President Jari Bolsonaro slutat rapportera antalet dödsfall och tagit bort den officiella statistiken från Brasiliens Hälsoministerier. Totalt har närmare 60,000 människor dött till följd av viruset i Latinamerika och alla länder kommer att ha en väldigt mödosam kamp den närmaste tiden.

Det är fortfarande ovisst vilka konsekvenser vi kommer att uppleva i Latinamerika på lång sikt. Men något som är säkert är att COVID-19 kommer att erbjuda möjligheten att skapa en ny ”vardag”. En vardag som skulle kunna bli mer jämställd och jämlik där utsatta grupper så som Latinamerikas urbefolkning får ökad tillgång till basala rättigheter och där kvinnors inflyttande ökar genom tillgången till fler maktpositioner. Trots att Latinamerika genomgår en tuff tid, finns det ambitioner och förhoppningar att någonting nytt och spännande väntar runt hörnet.

Den här krönikan är skriven av gästskribenten David Gutierrez Arvidsson, M.A. i Diplomati och Internationella Relationer med inriktning inom Latinamerikastudier och Återuppbyggnad av städer efter konflikter från Seton Hall University, USA.

[1] https://www-cdn.oxfam.org/s3fs-public/file_attachments/cr-even-it-up-extreme-inequality-291014-en.pdf

[2] https://www.theguardian.com/world/2020/jun/07/brazil-stops-releasing-covid-19-death-toll-and-wipes-data-from-official-site

Fler artiklar du kanske gillar

Baserad på kategorin Krönika

Livet går vidare i Colombia

Universitetslektorn Maria Deldén gästskriver om Colombia och fredsavtalet som alltjämt har en central plats i landets politik och på befolkningens läppar.

· Krönika

Vårt motstånd ska inte förminskas

Det har i vanlig ordning varit ett tufft år för kvinnor världen över. Jag kommer alltid minnas när mina sociala medier-flöden fylldes av mina vänners vittnesmål av att ha upplevt sexuella trakasserier och våld, hur vi skrollade oss igenom dagarna, fylldes av ilska och systerskap, av bottenlös sorg och brinnande kamplust om vartannat.

· Krönika

Tillsammans skapar vi den framtid vi behöver

Evelina Sartori Valck och Linn O’Connell skriver om sin tid på de Jordlösa rörelses (MST) skola Florestan Fernandes i Brasilien.

· Krönika
Latinamerikagruppernas ordförande Itza Orozco Svensson håller tal på en manifestation på medborgarplatsen den 12 oktober 2017. Foto: Lovisa Prage

”Halleluja, vi har blivit räddade av den vite mannen”

Den 7 oktober samlades ett 30-tal aktivister på medborgarplatsen i Stockholm för att visa solidaritet med världens miljöaktivister. Läs Latinamerikagruppernas ordförande Itza Orozco Svenssons tal från manifestationen.

· Krönika
La Via Campesinas slutmarsch i Bilbao i juli 2017. Foto La Via Campesina

Rörelsen som växer för att förändra världen

I veckan avslutade La Via Campesina – den globala rörelsen för småbrukare, urfolk och lantarbetare – sin sjunde internationella konferens som denna gång hölls i Baskien. 500 delegater från 72 länder deltog för att representera de 200 miljoner människor som ingår i detta globala nätverk.

· Krönika
Foto: Sori Lundqvist

En kommunikatörs bokslut

Efter sex år på Latinamerikagruppernas kontor i Stockholm fick vår kommunikatör Sori Lundqvist möjligheten att under ett års tid arbeta på kontoret i Ecuador. Nu är året snart över och i denna krönika gör hon ett symboliskt bokslut.

· Krönika

Internationell solidaritet stärker kampen

Latinamerikagruppernas verksamhetsledare Markus Malm och programhandläggare Marlene Sosa Mercado befinner sig i Colombia under första maj för att delta i småbrukarnätverket Cloc/La Vía Campesinas kongress med representanter från hela Latinamerika.

· Krönika

”Att lära mig om deras kamp är något av det största jag varit med om”

Efter fem månader i Colombia reser jag tillbaka till Sverige med en ryggsäck fylld av nya upplevelser, kunskaper och relationer. Jag har varit där som praktikant hos organisationen Coordinador Nacional Agrario (CNA), som är en av Latinamerikagruppernas samarbetsorganisationer i Colombia.

· Krönika

I sojafälten: ”Doften av gift är stark och väldigt obehaglig”

Jag har nu varit nästan tre månader i byn Limoy II i Alto Paraná i östra Paraguay, i gränslandet till Brasilien. För att komma till byn från närmaste motorväg måste man åka ca 25 minuter genom det så kallade ”Mar de Soja”, ett hav av enbart genmodifierad soja – den enda sortens hav det kustlösa landet Paraguay har att erbjuda.

· Krönika

Ett besök på landsbygden vi sent kommer att glömma

När jag bestämde mig för att åka ut och resa i Latinamerika hade jag en önskan om att få möjlighet att lära känna några av de småbrukar- och urfolksorganisationer som Latinamerikagrupperna samarbetar med för att, i praktiken, bättre förtydliga och förstå kopplingen mellan det som våra samarbetsorganisationer gör i Latinamerika och det arbete som kansli, styrelse och aktivister gör i Sverige.

· Krönika