I december träffas världens ledare i Paris för att förhandla om ett nytt klimatavtal. Snabba och konkreta steg krävs för att kraftigt minska utsläppen av växthusgaser och därmed förhindra katastrofala konsekvenser. Trots det fokuserar klimatförhandlingarna på falska lösningar.
Om de frivilliga åtagandena från klimattoppmötet i Köpenhamn 2009 implementeras kan vi få se globala temperaturhöjningar på 4-8 grader under det här århundradet. Det visar The Emissions Gap Report från FN:s miljöprogram. För att hålla temperaturhöjningarna till 1,5-2 grader krävs kraftiga utsläppsminskningar. Och de måste ske nu.
Trots det allvarliga läget fokuserar klimatförhandlingarna på falska lösningar. Under paraplyet ”grön ekonomi” finns flera förslag och initiativ som presenteras som lösningar på klimatkrisen. Men flera av dessa innebär en privatisering av naturens funktioner och fortsatt förstörelse av ekosystemen. Det handlar om skogar, jord, våtmarker, floder, mangroveträsk och hav, som livet på jorden är beroende av.
Mycket i den gröna ekonomi som diskuteras rör marknadsinitiativ och tekniska lösningar som gör mer skada än nytta för planeten. Där ryms till exempel koldioxidmarknader, REDD, klimatsmart jordbruk, blue carbon, marknader för kompensation av biodiversitet, geoingenjörskonst, avskiljning och lagring av koldioxid (CCS), genmodifierade organismer (GMO), agrobränslen, syntetisk biologi och nanoteknologi, fracking och kärnkraftsprojekt.
Vi måste styra bort från ett samhälle där evig tillväxt utgör grunden, till ett samhälle som strävar efter en omfördelning av resurser. Vi måste återta kontrollen över de resurser som har privatiserats. Samtidigt måste vi skapa ett samhälle i balans med naturen.
Flera av dessa initiativ innebär att en prislapp sätts på naturens funktioner och förvandlar dem till en handelsvara. Det uppmuntrar och främjar nya spekulationsmarknader där själva varan är naturen. Dessa nya finansiella marknader kommer inte att lösa klimatkrisen. Däremot kommer de att garantera fortsatta vinster för stora företag. Samma företag som är ansvariga för ökade utsläpp av växthusgaser och som har ett stort inflytande över FN:s klimatförhandlingar.
Det är en dyster verklighet. Den goda nyheten är att det finns andra sätt att lösa problemet. Ett första steg är att inse att klimatförändringar inte bara rör utsläpp. Istället handlar det om hur vi behandlar naturen. Vi måste förändra våra levnadssätt och hur vi värderar naturen. Vi kan inte se den som en handelsvara eller förstöra den genom utvinningsindustri.
Runtom i världen kräver sociala rörelser – småbrukare, urfolk och många andra – att grundorsakerna till klimatkrisen måste adresseras. Det finns inga genvägar till systemförändring. Vi måste styra bort från ett samhälle där evig tillväxt utgör grunden, till ett samhälle som strävar efter en omfördelning av resurser. Vi måste återta kontrollen över de resurser som har privatiserats. Samtidigt måste vi skapa ett samhälle i balans med naturen.
För att det här ska vara möjligt måste många konkreta steg – eller kliv – tas. Några av de åtgärder som krävs:
- Omedelbara och bindande åtaganden att hålla den globala temperaturökningen under 1,5 grad under detta århundrade.
- Minst 80 procent av alla identifierade fossila källor måste stanna kvar under marken. Därför bör ytterligare prospektering efter olja och gas förbjudas och övergången till ren och förnyelsebar energi som kontrolleras av samhället måste snabbas på.
- Främjande av lokal produktion och konsumtion. Inte minst ett globalt skifte från ett exportfokuserat jordbruk till lokal produktion grundad på principer om matsuveränitet.
Om vi förlorar det här årtiondet är klimatkaoset ett faktum. Det är nu världen har chansen att åstadkomma verklig förändring för att bygga en framtid som respekterar både människor och naturens rättigheter.
