– Hon var jättehärlig och lärde mig allt från grunden. Jag var med henne i fabriken och gjorde chips på eftermiddagarna, sen sålde vi dem i stan morgonen efter, berättar Klara.
Förutom att hjälpa till i fabriken och med försäljningen av chips, deltog Klara också i de dagliga rutinerna i byn. Hon hämtade vatten, tvättade kläder och lekte med barnen. Hennes handledare var väldigt engagerad i kvinnors rättigheter på landsbygden, så tillsammans åkte de på olika möten och konferenser.
– Vi åkte runt och intervjuade folk och sög i oss massor av kunskap, säger Klara. Denna kunskap tog jag även med mig till mitt efterarbete i Sverige.
Klara har varit engagerad i Latinamerikagrupperna sedan praktiken i Nicaragua, men har innan dess varit engagerad i andra föreningar. Hon tycker att det som gör Latinamerikagrupperna så speciella är solidaritetsarbetet.
– Det är inte alls en white man’s burden-politik som drivs och det tycker jag gör Latinamerikagrupperna fantastiska. Det är verkligen, från grunden, horisontellt. Det har jag förstått på riktigt efter att jag varit på plats och arbetat med samarbetsorganisationerna, berättar hon.
Klara tycker att Latinamerika driver en bättre politik och är mer flexibla jämfört med andra organisationer som hon har erfarenhet av.
– Latinamerikagrupperna stöttar verkligen på plats. Och de gör det utan pekpinnar. Man vet att pengar, engagemang och tankesätt hamnar på rätt ställe med Latinamerikagrupperna.
Sedan Klara blev engagerad i Latinamerikagrupperna har hon fått möjlighet att träffa många nya människor och utbyta kunskap och erfarenhet med andra medlemmar. I december 2015 fick hon möjligheten att åka tillsammans med andra aktivister från Latinamerikagrupperna till Paris för att delta på COP21-konferensen.
– Bara att få möjligheten att göra en sån sak är ju ashäftigt. Att vara medlem och engagerad i Latinamerikagrupperna kräver lite, men det ger väldigt, väldigt mycket.