För nästan två månader sedan avslutade jag en fem månader lång praktik i Paraguay. En praktik hos en av latinamerikagruppernas samarbetsorganisationer. En praktik hos CONAMURI; en social rörelse som samlar småbrukar- och urfolkskvinnor över hela Paraguay. Idag ska ni få höra om deras verklighet. En verklighet där monsanto bestämmer(?).
Tänk dig att du har skickat din lillebror eller son för att köpa kött till middagen. Det är inte långt. Det tar bara några minuter att gå. Tänk dig att du väntar otåligt eftersom alla är hungriga och du behöver det där köttet för att kunna påbörja maten. Tänk dig att du äntligen hör dem där stegen på uppfarten till ert hus, eller i trappuppgången som leder till er lägenhet. Tänk dig att du en sekund senare har glömt allt vad mat och middag heter. Din son eller lillebror andas knappt när han kommer innanför dörren. Du tar honom till närmsta sjukhus. Där får du höra läkarna säga till dig att det inte är säkert att han överlever.
Den här pojken finns inte längre. Den 2:a januari 2003 korsar 11-åriga Silvino Talavera ett sojafält med Monsantos Roundup ready GMO soja i Paraguay itapua. Han har handlat kött till middagen i närbutiken och för att komma hem måste han korsa det sojafältet. I mitten av fältet så hamnar han i ett moln av Monsantos glyfosatgift. Han lyckas ta sig hem men är så kraftigt förgiftad att läkarna på sjukhuset han tas till är osäkra på om han kommer att överleva eller ej. 3 dagar senare har han återhämtat sig. Familjen tar med honom hem. Ett hem omringat av GMO sojafält eftersom 50% av den odlingsbara marken upptas av soja. Av de 50 procenten är 95% Monsantos gmo Roundup ready soybean som kräver enorma mängder av Monsantos egna glyfosatgift. Välkommen till monsantoland. Där Skogen jämnas med marken, den biologiska mångfalden utrotas. Där förgiftas jorden, växterna, vattnet, djuren och människorna.
Så Samma dag som Silvino kommer till sitt hem, en liten hotad ö i monsantoland, så besprutas ett annat närliggande GMO sojafält. Idag blåser vinden åt fel håll. Växtgifter blåser över Silvinos hem. Han dör en dag senare. Silvinos mamma, Petrona, som jag fått äran att träffa, organiserar sig i Conamuri. Trots att männen som besprutade inte fängslats, trots att Monsanto inte ställts inför rätta eller betalat något skadestånd så har Petrona inte gett upp. Hon fortsätter att kräva upprättelse för sin elvaåriga sons död. Till oss säger hon: ”en måste kämpa, en ska inte stanna hemma. Jag fortsätter alltid att kämpa!”
Därför står vi här idag. För att säga nej till Monsantos kränkning av mänskliga rättigheter. Vi tänker inte stanna hemma. Vi fördömer Deras tvångsförflyttningar av småbönder och urfolk hela världen över. Vi säger nej till deras experimenterande med våra liv. Vi vet inte hur GMO kommer att påverka oss. Och vi säger nej till en värld där storföretag som monsanto får fortsätta att förgifta våra liv ostraffat. Vi kräver att makten går tillbaka till oss; till bönderna som borde få odla vår mat utan att människa och miljö förgiftas. och till alla oss konsumenter som bör och vill veta vad vi äter!
UT MED MONSANTO!!!
Jag heter Fanny Rölander och jag är aktiv i Latinamerikagruppernas lokalgrupp i Göteborg. Lokalgrupper finns runt om i Sverige. Vill du veta mer kan du besöka: http://latinamerikagrupperna.se/sv
