Det är inte realistiskt, säger de. Men jag måste säga att det finns 1000 anledningar att vara emot dessa fulhandelsavtal. De som är realistiska det är vi, inte dem. För vi lever på en planet med ändbara resurser och på en planet där mänskliga rättigheter och demokrati är de ideal vi säger oss vilja uppnå. Om de som bestämmer menar allvar med dessa ideal, då är inte fulhandelavtalen TTIP och CETA ett alternativ.
Latinamerikagrupperna är del av en rörelse för global rättvisa. Vår vision är en hållbar och rättvis värld där allas mänskliga rättigheter uppfylls och där deltagande demokrati är normen. Vi tror att vägen dit är ökat folkligt inflytande – att det grundläggande problemet i världen idag är att den politiska och ekonomiska makten är koncentrerad till en mycket liten grupp människor. Med handelsavtal som ger makt till företagen istället för folket, fördjupas denna modell. Med fulhandelsavtalen går vinstintressen före mänskliga rättigheter och miljö.
Vi i Latinamerikagrupperna stöttar och samarbetar med folkrörelser i Latinamerika. De är småbrukar- och urfolksrörelser som kämpar för sina rättigheter, och precis som vi – en hållbar och rättvis värld.
I många länder i Latinamerika har de redan ingått handelsavtal med såväl USA och EU. Genom våra nära kontakter med dessa rörelser har vi fått vittnesmål och hört erfarenheter av hur dessa handelsavtal påverkat befolkningen negativt. Det är dessa lärdomar jag vill bidra med här idag. Så vi har en chans att stoppa samma negativa utveckling innan det är för sent.
I Latinamerika har handelsavtalen gett mer makt till företagen och mindre makt till folket och länderna. Det har fördjupat en modell där vint går före mänskliga rättigheter och miljö.
I Costa Rica drev folkrörelsers påtryckningar fram en lag som förbjöd miljöskadliga dagbrottsgruvor. En vinst för folket och miljön. Men staten straffades för att ha hörsammat detta krav genom att bli stämda av företag genom ISDS-mekanismer i handelsavtal, och fick lov att betala hutlösa summor pengar i straffavgift till företag som ansåg att deras vinst gått förlorad.
Sån är frihandelsavtalens inverkan.
När Colombia skrev frihandelsavtal med bland annat USA och EU utlovades mer handel, fler jobb och mindre fattigdom. Men de colombianska bönderna ser en annan verklighet. Colombia importerar nu allt mer mat från andra länder trots att de har goda förutsättningar att producera och konsumera närodlad och agroekologiskt odlad mat som skulle bidra till ekonomisk hållbar utveckling på landsbygden. Trots att Colombia är världskända för sitt kaffe importeras t.o.m. majoriteten av kaffet i Colombia – två av tre koppar kaffe – eftersom det är billigare.
Resultatet blir att småbrukarna i landet går på knäna. Många säljer sina marker och migrerar in till städerna, men hamnar i ännu större fattigdom och misär.
Sån är frihandelsavtalens inverkan.
Förra året reste jag till Guatemala för att följa upp vad som hände i fotspåren av att landet tio år tidigare skrivit under handelsavtalet CAFTA med USA och senare ADA med EU. Jag mötte samma utveckling där.
I Guatemala har gruvnäringen ökat såväl som det storskaliga jordbruket av engrödesodlingar eller som de också kallas, monokulturer – Afrikansk oljepalm och sockerrörsodlingar sträcker ut sig så långt ögat kan nå. Det är grödor som besprutas med stora mängder kemikalier. Det påverkar såväl närmiljön, klimatet och befolkningen som bor i området.
Det drabbar bland annat Oscar Chuc Cuz som var 1.5 år när jag träffade honom förra året på min resa i Guatemala. Hans ben var täckta med varbölder och han hade haft magont i 10 månader. Orsaken, sa hans mamma Amelia Chuc Cuz, var att de inte hade någon annan möjlighet än att tvätta sig i och dricka det vatten som var förorenat av kemikalier från jordbruket. De bodde mitt bland sockerrör odlingarna. 2011 hade hennes familj och 800 andra avhysts våldsamt från samma marker när ett företag köpt upp marken för att odla sockerrör. Nu har de ingen mark att odla på längre. 80% av barnen i regionen lider av undernäring.
Sån är frihandelsavtalens inverkan.
Vad som även är oroande är att i Guatemala, och många andra länder i Latinamerika och världen, kommer handelsavtalen med krav. Bland annat tvingades Guatemala skriva på ett avtal om att tillåta och reglera genmodifierade grödor. I praktiken slår det ut småbrukarnas traditionella fröer som bevarar landets biologiska mångfald och som baseras på ett hållbart jordbruk. Folket – våra samarbetsorganisationer med många andra – organiserade sig och protesterade mot detta och regeringen var tvungna att dra tillbaka lagen, som i folkmun kallas Monsantolagen efter att den visats inkonstitutionell i en rättstvist.
Men till vilken nytta? Handelsavtalens lagar står över andra nationella lagar och fortsätter nu i ny tappning.
Det är så vi ser att handelsavtalen fungerar.
Folkets makt att påverka försvinner när handelsavtalen träder i kraft. Det är den utvecklingen vi har sett genom våra samarbetspartners i Latinamerika. TTIP och CETA riskerar föra med sig många problem, arbetsrättsliga, miljömässiga och demokratiska. De inskränker ländernas suveränitet att själva utforma sina lagar och folkets makt att påverka sina folkvalda beslutsfattare. Det jag vill framhålla framförallt idag är att vi måste stoppa dem NU innan det är för sent. När de väl trädit i kraft är de svåra att stoppa.
Mer konstruktivt vore att verka för ett internationellt bindande regelverk för att hålla de transnationella företagen till svars när de bryter mot mänskliga rättigheter och förstör miljön. Det verkar vi i Latinamerikagrupperna för genom det globala nätverket Treaty Alliance.
Det är på grund av allt detta vi måste stoppa fulhandelsavtalen NU, innan det är för sent. De kommer flytta makten från folket till företagen, de hotar de lagstiftningar om miljöskydd och arbetsrätt som vi folkrörelser har varit med och byggt upp under flera decennium.
Jag snor därför Margereth Thatchers citat men använder det till motsatsen från vad hon menade. DET FINNS INGET ALTERNATIV. FULHANDELSAVTALEN MÅSTE STOPPAS NU!
Se talet här: