På en kursgård på Colombianska landsbygden utanför den sömniga staden Viotá, är det full aktivitet. Under en kurs i folklig kommunikation, finansierad av Latinamerikagrupperna, samlas kommunikatörer från hela kontinenten.
Allt som allt är det närmare 30 deltagare på Cloc:s kommunikationsskola. Cloc – la via campesina, är en global rörelse som kämpar för småbrukarnas rättigheter och för en långsiktigt hållbar matproduktion. En av deltagarna heter Mabel Medina. Hon är kommunikatör för Confederación Nacional Agraria (CNA), en Peruansk lantarbetar- och urfolksorganisation som ingår i Cloc.
Mabel Medina är utbildad kommunikatör med audivisuell inriktning. Direkt efter universitetet fick hon jobb som producent för ett ungdomsprogram på en nationell TV-kanal.
Efter tre år som TV-producent kände hon sig kreativt hämmad. Men när hon först fick höra talas om att organisationen CNA sökte en kommunikatör, var hon tveksam. På universitet hade hon bara tränats för att jobba inom mediebranschen eller för storföretagen.
– Mina kollegor och jag tyckte att det var lite lågt att jobba för en social organisation.
Ändå vågade hon ta steget från massmedia till de sociala rörelserna. Och hon har inte haft anledning att ångra sig. Det har istället varit mycket lärorikt. Hon säger sig ha gått från mediet till mottagarna, flyttat strålkastarljuset till folket.
– Att låta de som påverkas mest komma till tals, och inte bara de som har mest makt.
Genom sitt arbete inom CNA har hon också lärt sig att det finns djupare orsaker bakom nyheterna. Att det alltid finns djupare lager av sanning, än den som syns på ytan. Hon var tränad i att informera, till exempel att en motorväg är blockerad, eller att det finns fem döda under en protest och så vidare. Men inte att svara på frågan om varför.
– Jag har insett att all social kamp har att göra med rättigheter. Rätten till mark, rätten till hälsa, rätten till sin kultur och urfolksidentitet. Det handlar om kunskap som du inte får på universiteten eller i städerna, säger Mabel Medina och skiner av entusiasm.
Tidigare när hon var nybakad från universitetet, kunde hon hantera kommunikationsverktygen, men hade ingen kunskap om rättigheter. När hon nu ser tillbaka på sitt forna arbete, ifrågasätter hon vad hon då egentligen hade att kommunicera.
Kommunikationsskolan vidgar perspektiven
Vad gäller den av Latinamerikagrupperna finansierade kommunikationsskolan, så tycker hon att den ger ett utrymme för Cloc:s kommunikatörer att organisera sig. Den är alltså inte bara ett tillfälle för lärdom, utan också för att planera gemensamma arbeten över landsgränserna. Som en gemensam bulletin.
Att det är deltagare från hela Latinamerika på kommunikationsskolan ser hon som värdefullt:
– För en lägger märke till att saker som händer i ens land, också händer i andra länder.
Som exempel nämner hon videon om polisbrutalitet mot kommunikatörer och journalister som en kollega från Honduras visade. Den påminner Mabel Medina mycket om videon från Peru som hon själv visade häromkvällen. Hon nämner också att den ägarkoncentration av massmedier i ett fåtal rika konglomerat som sker i Peru, även sker i Brasilien och i Argentina.
Till sist tycker hon också att det är enande att mötas över nationsgränserna:
– Även om vi är mycket olika inom Cloc – vissa av oss är urfolk, andra är mestiser, andra är Afrika-ättlingar, så är det ändå mycket som förenar oss.
