För drygt en månad sedan tvingades Dilma Rousseff bort från den brasilianska presidentposten i väntan på utredning och riksrättsåtal. Avstängningen är gjord med juridiska motiv, men det är tydligt att syftet för de som försöker avsätta henne är politiskt. Tillvägagångssättet är inte nytt i Latinamerika utan har på senare år skett i såväl Honduras som Paraguay och kallas i Latinamerika för ”mjuka statskupper”.

Trots detta är utrikesminister Margot Wallström (S) inte oroad över demokratin i Brasilien. I ett svar på en skriftlig fråga (1/6-2016) ställd av Hans Linde (V) svarar hon att ”Den svenska regeringen har tilltro till det brasilianska demokratiska systemet och till att rättsstatens principer respekteras inom de processer som nu pågår.”

Men vi ser en utveckling i Brasilien som inom flera områden inte är förenlig med demokrati och mänskliga rättigheter.

Den juridiskt tillsatta interimpresidenten Michel Temer har endast tre procent väljarstöd enligt brasilianska mätningar. Trots detta har den icke folkvalda regeringen i snabb takt inlett processer för att genomföra långt gående reformer. Sedan interimsregeringen tillträdde har vi också märkt av ökad repression av sociala rörelser som kämpar för befolkningens rättigheter.

Dagen innan Wallström uttryckte sin tilltro till demokratins tillstånd i Brasilien häktades José Valdir Misnerovicz, en av ledarna för de jordlösas rörelse i Brasilien (MST) som fick Right Livelihood-priset 1991. Tidigare har högsta domstolen slagit fast att de jordlösas rörelses kamp är ett utövande av medborgarskap och inte ska förväxlas med brott. I och med häktningen utmålades för första gången en social rörelse som en kriminell organisation, baserat på en lag (12.850/2013) som aldrig tidigare använts mot organisationen. Detta är ett steg mot att göra kampen för mark, mat och mänskliga rättigheter olaglig.

Interimsregeringen har också meddelat att de planerar att avskaffa de få begränsningar av utländska investeringar i mark som infördes 2010 inför hotet att utländska intressen skulle kontrollera stora delar av Brasiliens jordbruksmark.

Som Latinamerikagrupperna tidigare visat kringgår Andra AP-fonden tillsammans med andra pensionsfonder denna lagstiftning. Genom en komplicerad bolagsstruktur köper de mark i områden där markkonflikter och landgrabbing är utbredd och har köpt mark av en brasiliansk affärsman som utreds av åklagare för att med våld driva bort människor från sina marker. Marken hyrs sedan ut till stora jordbruksföretag för soja- och sockerrörsproduktion.

En reform som nu planeras skulle underlätta landgrabbing för investerare som Andra AP-fonden. Brasiliens redan enorma snedfördelning vad gäller jordägande riskerar att öka och ännu fler småbrukare och urfolk riskerar drivas bort från den mark de lever av. Nyligen mördades Clodiodi Aquileu Rodrigues de Souza, en ung man från urfolksgruppen Guarani-Kaiowá, i sydvästra Brasilien. Det är ännu ett fruktansvärt exempel på de markkonflikter som vi ser ökar i takt med utbredningen av ett storskaligt industrijordbruk.

Den här utvecklingen får också en rad andra konsekvenser. Det minskar produktionen av livsmedel för den lokala marknaden, höjer matpriser och ökar den sociala utslagningen i städernas slumområden. Klimatet och miljön förstörs då det storskaliga industrijordbruket med få grödor bygger på avskogning, jordbruksgifter och konstgödsel.

I Wallströms svar på den skriftliga riksdagsfrågan nämnde hon även att ”löpande politisk dialog förs” mellan Sverige och Brasilien, ”där mänskliga rättigheter tillhör de ämnen som berörs”. Om Sverige menar allvar med demokrati och mänskliga rättigheter och ambitionerna i Sveriges politik för Global Utveckling (PGU) finns mycket att göra för såväl Sveriges regering, Sveriges riksdag och AP-fonderna.

Sveriges regering bör ställa krav på Brasilien att sociala rörelsers arbete inte kriminaliseras och möts med våld. I dialogen med Brasilien bör Sverige även diskutera fördelarna med att främja småskalig och agroekologisk produktion samt jordägandereformer. Enligt såväl internationella som nationella experter är detta centralt för ett verkligt rättighets- och fattigdomsperspektiv.

Andra AP-fonden bör göra sig av med investeringarna i jordbruksmark i Brasilien och ta sitt ansvar för att säkra att mark som i tidigare led förvärvats genom landgrabbing återlämnas till lokalsamhällen.

Sveriges riksdag bör besluta om ett nytt regelverk för AP-fonderna som tydliggör att investeringar ska ske med respekt för mänskliga rättigheter och miljö.

Vi räknar med att våra uppmaningar tas på allvar. Vi vill inte behöva fortsätta att rapportera om mördade och fängslade vänner och kollegor.