I dag finns ett glapp i internationell lagstiftning. Företagens människorättskränkningar är svåra att komma åt. Det behövs ett bindande internationellt ramverk som fastställer företagens juridiska ansvar och motverkar deras straffrihet.

Den 24–28 oktober samlas den arbetsgrupp inom FN som har i uppdrag att utveckla riktlinjerna kring denna akuta fråga. Sverige bör aktivt stödja och delta i detta arbete! 

Vi ser i vårt arbete för globala rättvisefrågor upprepade exempel på företag, både svenska och utländska, som kränker mänskliga rättigheter och förstör miljö utan att behöva stå till svars. Allmänheten kan dagligen läsa avslöjanden om skandaler som barnarbete hos underleverantörer i Pakistan, dödsolyckor och fabrikras i klädindustrin i Bangladesh, oljeutsläpp i Amazonas, undermåliga arbetsvillkor och kränkningar av organisationsrätten på vingårdar i Sydafrika och palmoljeföretagens skövling av regnskog i Indonesien. Listan på kränkningar och länder där det förekommer kan göras lång.

Nu i oktober samlas återigen FN:s mellanstatliga arbetsgrupp som har i uppdrag att ta fram ett fördrag gällande transnationella företag och deras ansvar att respektera mänskliga rättigheter. Det skulle bli det första bindande internationella regelverket för att hålla företag ansvariga för sina brott.

Det finns flera skäl till varför fördraget behövs. Fördraget skulle innebära ett bättre skydd för medborgare, människorättsförsvarare och miljö. Luckorna i rådande lagstiftning är många. Det är svårt att ställa företag till svars som exploaterar människor och miljö. Detta är orimligt och odemokratiskt i den allt mer globaliserade värld vi lever i.

Det skulle också gynna de företag – både svenska och från andra länder – som i dag försöker ta sitt ansvar och som värnar om de mänskliga rättigheterna i sin verksamhet. Många företag efterfrågar ett fördrag som skulle innebära att alla företag tvingas följa samma normer.

Den svenska regeringen bör stötta arbetet för att visa att de menar allvar med sitt engagemang för mänskliga rättigheter. Inte som i dag ställa sig passivt bakom EU:s kritiska hållning.

Undantagen är Frankrike och Nederländerna som nu valt att avvika från EU:s hållning och själva aktivt deltar i förhandlingarna. Argumenten från EU:s håll är dessutom svaga och ohållbara. EU hävdar till exempel att ett bindande regelverk skulle underminera arbetet med de redan existerande vägledande principerna för företag och mänskliga rättigheter. Men detta påstådda motsatsförhållande verkar snarare som ett försök att underminera arbetet för ett bindande regelverk än något annat.

Staters skyldighet att skydda mänskliga rättigheter inkluderar både mjuka åtgärder som samarbete med företag, och juridiskt bindande regleringar. Vägledande principer och andra frivilliga riktlinjer till trots så visar den utbredda straffriheten som råder för företag – att ett bindande regelverk behövs. EU menar också att företagen bör bjudas in till förhandlingarna. Men europeiska stater bör inte tillåta transnationella företag och näringsliv att delta i förhandlingar utan bör i stället självständigt utöva sin makt som lagstiftare.

Vi uppmanar den svenska regeringen att ta sitt ansvar och aktivt delta i den mellanstatliga arbetsgruppen. Att ställa sig bakom arbetet med att ta fram ett bindande regelverk skulle signalera att Sverige försvarar mänskliga rättigheter och tar sitt ansvar för miljön på allvar. Det är hög tid att sätta stopp för företagens kräkningar av mänskliga rättigheter!

Anna Lindenfors, generalsekreterare, svenska sektionen av Amnesty International
Annelie Andersson, talesperson investering och företagsansvar, Latinamerikagrupperna
Gabi Björsson, generalsekreterare, Afrikagrupperna
Rebecka Jalvemyr, kanslichef, FIAN Sverige
Andrea Söderblom-Tay, ordförande, Jordens Vänner
Ulrika Urey, kanslichef, Fair Action