När kampen för rättvisa förställs till ett brott

Under diktaturernas tid i Latinamerika utsattes de politiskt oliktänkande för påtvingade försvinnanden och mord. Den typen av repression förekommer tyvärr fortfarande, men parallellt växer en annan hotbild mot aktivister, urfolk och sociala rörelser: kriminaliseringen. Latinamerika.nu har träffat den brasilianske aktivisten och professorn i statsvetenskap, Emir Sader, för att samtala om kriminalisering.

Emir Sader är trött. Föresläsningsschemat under Sverigebesöket är tajt och Sader är 73 år. Under en kort paus mellan två seminarier laddar han och hans mobil batterierna på Solidaritetshuset i Stockholm. Nu avbryts återhämtningsstunden med frågor om kriminalisering. Sader ler och drar samtidigt en djup suck.

– Det finns ju olika typer av fall. Det de har gemensamt är väl det att de sociala rörelserna kriminaliseras på det sättet att de tas som lagbrytare istället för att tas som rörelser som försöker att förändra något, säger Emir Sader.

Som exempel nämner han när jordockupanter i Brasilien anklagas för intrång på privat egendom, istället för aktivister som kämpar för att lagen om jordreform ska uppfyllas, när aktivister som genomför en demonstration anklagas för störande av den allmänna ordningen och själva orsaken till att de genomförde demonstrationen faller i skymundan, eller när en rättsprocess inleds mot fackförbund; för att de har strejkat, eller för att de brutit mot någon arbetsrättslig lag.

– Syftet är alltid att avleda uppmärksamheten från det aktivisterna demonstrerar mot, eller vill uppmärksamma, genom att göra dem till brottslingar och skapa uppmärksamhet kring det istället och kring det att protesten i sig är ett brott.

I grund och botten handlar det om att behandla sociala frågor som polisärenden, menar Sader. En taktik som makten använt sig av sedan lång tid tillbaka, men som Sader menar ökar i takt med att sociala rörelser vinner kraft.

– Det är teman som borde tas upp och debatteras om och om igen, men som istället blir fall för polisen. Och där får man tänka efter, för ibland är det också så att det som sker är resultatet av en provokation och repressionen. Polisen som tar till våld för att skapa en konflikt, som sedan leder till en rättslig process; för att det är störande av den allmänna ordningen eller vad det nu kan vara.

Målet med kriminaliseringen är dock ständigt det samma: att flytta fokus från det problem som aktivisterna vill lyfta, få rörelserna att förlora sin trovärdighet och legitimitet, och istället framstå som grupper av kriminella. Det sociala problemet förvandlas till ett ordningsproblem, ett lagbrott. Sader återkommer till De jordlösas rörelse i Brasilien:

– Diskursen, de jordlösa säger inte att de invaderar mark, de säger att de ockuperar den för att bruka den mark som inte används och på så sätt ger de marken en social funktion. De menar att det faktum att marken finns där och inte används för att producera något, samtidigt som det finns människor som varken har arbete eller mat på bordet, det är fel. Och detta är något som också är en rättighet enligt den brasilianska konstitutionen, och de jordlösa vet hur de ska försvara denna rätt.

– Om du tar rätten till arbete till exempel, så är det ingen som försvarar dig, men rätten till egendom, den finns i konstitutionen, där vet folk vem de ska ringa, och det har en konkret effekt. Då kommer polis och kör bort ockupanterna. Så då kan en säga att i det fallet handlar det om att göra lagen om egendom absolut. Det blir en rätt som finns på pappret. Det spelar ingen roll att det också finns en social rättighet.

Ett annat exempel på kriminalisering är flickorna i Argentina som utsatts för våldtäkt, gjort abort och sedan dömts till fängelse för att de brutit mot det abortförbud som råder i landet.

– Det blir en slags kriminalisering av offret som helt flyttar fokus från det verkliga problemet och till och med från våldtäktsmannen. Lagen tolkas så obestridligt att orsaken till aborten inte spelar någon som helst roll.

Saders röst är märkbart upprörd. Indignerad. Att media ofta sluter upp på kriminaliseringens väg och uppmärksammar polisinsatser, antal gripna och brända bilar i samband med demonstrationer, mer än själva målet med demonstrationen bidrar också till att aktivisterna, vad de än kämpar för, snarare framstår som en slags huliganer.

Men kriminaliseringen påverkar inte bara de enskilda och rörelser med starka aktivister. Kriminaliseringen påverkar även demokratin i ett land. För genom kriminalisering går luften ur rörelserna, ur folket som protesterar. Motivationen att fortsätta förtas eftersom kampen leder till både våld, rättsliga strider och ofta skapar, eller i alla fall vill skapa, en negativ bild av dem som manifesterar. Det skapas en bild av aktivisterna som gemene man inte vill vara en del av.

– Ibland kan ju polisen låta sig filmas när de slår någon i samband med en manifestation till exempel, det blir ju också som ett sätt att visa hur utsatta de är som deltar i demonstrationer, vad du kan utsättas för om du deltar.

Sader tror att dagens kapitalistiska system, på grund av sin neoliberala politik, kommer att använda sig mer och mer av repression mot sociala rörelser.

– För det är inte en politik som jobbar utifrån konsensus, som tillmötesgår folket. Så jag tror att detta kommer att vara ett tema som blir allt mer återkommande.

– En regering som är oärlig och inte kan förhandla faller tillbaka på repression.

Ofta säger en att ur en kris föds lösningarna. Tror du vi närmar oss en sådan brytpunkt vad gäller kriminaliseringen?

– Visst, det måste finnas med ett mott indignation för att skapa kamp. Men det räcker inte. Människor måste också ha alternativ att kämpa för. Alternativ som är genomförbara. Så att när rörelsen utsätts för repression har den ändå kraft att fortsätta kämpa. Annars kommer den att avta. Jag tror att perspektivet vad gäller framsteg, eller att krossa motståndaren, är det som håller kämpaglöden uppe.

Hur kan sociala rörelser jobba mot kriminaliseringen?

– De måste arbeta fram en taktik. Fundera kring hur de kan visa vad det hela verkligen handlar om. Det är viktigt att förklara bakgrunden till problemet. I de jordlösas fall till exempel; varför ockuperar människor mark? Vilka är motiven?

– Det är också viktigt att visa vilka som försöker göra handlingarna illegitima, hur de gör det och vad de tjänar på det.

Text och foto: Lisa Karlsson