Urfolkens åsikter åsidosätts när Lundin gräver guld i Ecuador

Den svenske mineral- och oljemagnaten Adolf Lundin må ha gått bort för tio år sedan, men hans framgångsrika bolagsimperium lever och frodas. Dotterbolaget Lundin Golds senaste förvärv, Fruta del Norte, i Ecuador, är en av världens största oexploaterade guldfyndigheter. Men berörda urfolk är starkt kritiska till gruvprojektet.

Dimman smeker topparna på de gröna djungelklädda bergen som omger det lilla samhället Panguintza i Amazonas-provinsen Zamora Chinchipe, sydöstra Ecuador. Ett ihållande duggregn har inte hindrat ett 30-tal av provinsens kichwa-ungdomar från att samlas för en helg med politisk medvetandegörande. Workshopen ordnas av den nationella urfolksorganisationen Conaie, tillsammans med Zamaskijat, den lokala organisationen för kichwa-folket i Zamora Chinchipe.

Angel Rogelio, ordförande för Zamaskijat, har tagit skydd mot regnet under den gemensamma samlingslokalens tak och studerar en artikel i dagstidningen El Comercio. Efter att ha läst nyheten om att Lundin Gold planerar att exploatera provinsen på guld och silver rättar han till sin Panama-hatt och ger sin syn på gruvprojektet:

– Vad vi ber om är det viktigaste först – en förhandskonsultation. Och så länge gruvdriften påverkar samhället, vattnet och miljön negativt, kommer vi att vara emot.

Enligt ursprungsfolks-konventionen ILO 169, som Ecuador antagit, ska urfolken alltid konsulteras på förhand för att ge sitt samtycke inför projekt som påverkar deras territorium. Konventionen är ett bindande avtal med världssamfundet. Men enligt Rogelio Andrade har alltså inte någon förhandskonsultation gjorts.

 

”Vi urfolk tycks bara vara ett hinder”

Den 16 juni, långt från Zamora Chinchipes regnskog, i Ecuadors huvudstad Quito, ber Lundin Golds VD Ron Hochstein under högtidliga former Ecuadors gruvminister Javier Cordova om tillstånd att övergå från prospektering till exploatering av Fruta del Norte. Utanför gruvministeriet har ett 20-tal gruvmotståndare från organisationen Acción Ecológica samlats för att visa sitt missnöje. De är oroliga för gruvprojektets eventuellt skadliga effekter på miljön och på näraliggande samhällen och påpekar att av Fruta del Nortes 36 koncessioner, har bara nio en godkänd miljöprövning. Gloria Chicaiza, nationell ledare för organisationen, uppger att de kräver att regeringen stoppar gruvprojektet. Men gruvministern avfärdar kritiken. Eftersom gruvbrottet kommer att vara underjordisk istället för ett öppet dagbrott, anses miljön inte vara i fara. Och vad gäller förhandskonsultationen, kommenterar ministern i dagstidningen El Comercio:

– Vi har gjort en permanent konsultation med de berörda samhällena och de har gett sitt stöd till projektet, säger han, utan att närmare gå in på vad han menar.

Tillbaka i Panguintza ger Rogelio Andrade ett missnöjt ögonkast, när frågan om förhandskonsultationen kommer på tal.

– För genomförandet av regeringens nationella mineralpolitik, tycks vi ursprungsfolk bara vara ett hinder.

 

Idrottsplaner i utbyte

På Lundin Golds hemsida kan man bland annat läsa följande om projektet: ”Värdet som skapas kommer inte bara att göra stor nytta åt aktieägarna, utan även för regeringen och Ecuadors folk, som är bolagets viktigaste partner i projektet.” Och om man kikar på Lundin Golds Facebook-sida, kan man se hur bolaget tecknat avtal med lokala samhällen. Bland annat ska de anlägga idrottsplaner i två samhällen. Enligt Facebook-sidan undertecknades i fjol 27 dylika avtal med investeringar för lokalsamhällena, till ett värde av 1 miljon dollar. Fast Rogelio Andrade tycker att det är en form av bedrägeri. Förr i tiden lurades urfolk att byta bort guld och silver mot speglar. Idag har speglarna bytts ut mot vad han kallar för futtiga ersättningar.

– När lokala ledare låter sig köpas för pengar, säljs de till högsterbjudande. Tidigare var de emot gruvdrift, nu suger de i sig honung från Lundin Gold. Det är brist på värdighet.

Enligt en förstudie som publicerades i juni har Fruta del Norte en guldreserv på 4,82 miljoner uns och en silverreserv på 6,34 miljoner uns. Allt detta gömt i 15 miljoner ton av bergsmassiv. Lundin Gold kommer, under de 25 år som gruvan beräknas vara produktiv, att kamma hem närmare 1,5 miljard dollar. Medan Ecuadors stat drar det kortare strået på 928 miljoner dollar. Rogelio Andrade hyser dock inte mycket hopp om att pengarna kommer att komma regionens folk till del.

 

Konsumism istället för utveckling

Lundin Gold kommer att behöva kontraktera mellan 1 000 och 2 000 arbetare under byggnationen av den underjordiska gruvan. Bygget planeras sätta igång under mitten av 2017. Från 2020, när gruvan beräknas vara i drift, bedöms arbetskraftsbehovet till 900 personer. En vanligt förekommande kritik mot stora gruvprojekt är att de inte genererar tillräckligt med lokala jobb, utan att de flesta som anställs kommer utifrån, äter i företagets restaurang, bor bara på orten under veckan och reser hem på helgerna. Men Rogelio Andrade uppvisar en annan rädsla, den att gruvprojektet kommer att göra lokalbefolkningen till löneslavar, beroende av gruvan.

– Om alla dessa människor kommer att jobba inom gruvindustrin, vem ska då producera våra livsmedel, vår matbanan, kassava, apelsin och naranjilla? Vi frågar oss, hur ska vi leva?

Han menar att gruvan inte leder till utveckling, utan till konsumism. Han pekar med ett varnande finger för vad råvaruberoendet gjort med Venezuela, där ekonomin ställts om från jordbruk till oljeproduktion. När världsoljepriset var högt kunde landet importera mer och mer livsmedel från andra länder. Men nu när oljepriset är lågt, hungrar folket.

 

Presidenten argumenterar för gruvnäring

När Ecuadors president Rafael Correa besökte Zamora Chinchipe ifjol, argumenterade han för gruvnäringen. Han påpekade att det finns en massa myter, som att vatten är värt mer än guld. I själva verket behövs mineraler för att överkomma fattigdomen, menade han.

– Guldet kan tjäna Ecuador för att kontrollera översvämningar, för vägbyggen, skolor och hälsovård, sade han.

Men i Zamora Chinchipe håller inte alla med presidenten:

– Jag är definitivt emot en ny gruva här, för vi försöker bevara vår natur och gruvnäringen förorenar naturen, säger Mariela Helena Medina. Hon är en av ungdomarna som deltar i workshopen. Hon fortsätter:

– Hade vinsterna stannat kvar i lokalsamhället, så skulle jag kanske kunna tänka överväga det. Men efter en tid återstår bara sten och det kan vi inte överleva på.

Det är söndagseftermiddag och duggregnet har till sist avtagit. Workshop-deltagarna poserar framför en banderoll med texten ”Nej till gruvindustrin”. Efter fotosessionen är evenemanget slut och deltagarna åker tillbaka till sina lokalsamhällen. En liten strimma sol dyker upp mellan molnen och skiner på Zamora Chinchipes gröna bergsväggar.

Text och foto: Lari Honkanen

 

Fotnot: Latinamerikagrupperna har vid upprepade tillfällen kontaktat Lundin Gold för en kommentar kring urfolkens krav på konsultation, men vi har inte fått något svar.