Publicerad i: Aktuell hållbarhet
Förslaget till nytt regelverk för AP-fonderna har legat på is i snart ett år. Men regler som säkrar ansvarsfulla och hållbara pensionsinvesteringar spelar en avgörande roll när Sverige strävar efter en hållbar finansmarknad, ska implementera Agenda 2030 och klimatavtalet. Det är hög tid att regeringen plockar upp dessa delar av förslaget igen.
Det senaste året har världens länder genom FN:s Agenda 2030 enats om ambitiösa mål för en hållbar utveckling. Klimatavtalet, som träder i kraft i dagarna, sätter ribban högt genom att sträva efter att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grad.
Regeringen har en hög svansföring när det gäller implementeringen av dessa avgörande överenskommelser. På hemmaplan har regeringen föreslagit att finansmarknaden ska bidra till en hållbar utveckling och har tagit flera steg framåt när det gäller nystarten av Sveriges politik för global utveckling för att säkra en samstämmig politik.
Det finns i dag en ökad medvetenhet om att finansmarknaden har en viktig roll att spela när det gäller hållbar utveckling. Det är också allt mer erkänt att det inte råder något motsatsförhållande mellan hög avkastning och hållbarhet. Tvärtom, kan hållbara investeringar ge bättre avkastning. ”Ska man kunna leverera en bra avkastning i framtiden måste man ta in hållbarhetsaspekterna”, sa finansmarknadsminister Per Bolund (MP) för ett år sedan.
Trots dessa framsteg styrs de statliga AP-fonderna – som förvaltar mer än 1 500 miljarder kronor av svenska folkets pensionskapital – av ett omodernt och otillräckligt regelverk som säger att ”fonderna ska ta hänsyn till etik och miljö, dock utan att göra avkall på det övergripande målet om hög avkastning”.
Förra året presenterade regeringen, efter förhandlingar i riksdagens pensionsgrupp, ett förslag på nya regler, som bland annat innehöll lagkrav på att AP-fonderna ska investera ansvarsfullt och hållbart och att fonderna ska bidra till en hållbar utveckling. Men efter kritik från flera håll lade regeringen förslaget på is.
Att ett nytt regelverk är angeläget bekräftas av de upprepade exempel på hur AP-fonderna investerar i bolag som bidrar till eller direkt orsakar kränkningar av mänskliga rättigheter, miljöförstöring och klimatförändringar. AP-fonderna har till exempel innehav värda 36 miljarder kronor i 115 av de största kol-, olje- och gasreserverna i världen. Svenska pensionssparare äger därmed fossila reserver som motsvarar potentiella utsläpp som är tio gånger större än hela Sveriges årliga koldioxidutsläpp.
Första till Fjärde AP-fondens innehav i bolag med starka kopplingar till kärnvapentillverkning har dubblerats de senaste tio åren. AP-fonderna har också investeringar i kontroversiella gruvbolag runt om i världen. Det handlar bland annat om gruvavfall som förorenar vattendrag i Indonesien, kränkningar av urfolks rättigheter i Guatemala och Colombia, och trakasserier och våld mot människorättsförsvarare i Peru. Andra AP-fonden har investeringar värda totalt cirka fem miljarder kronor i jordbruksmark. I Brasilien har fonden köpt mark av en affärsman som anklagas för att med våld fördriva lokalsamhällen.
AP-fondernas främsta metod för att påverka bolagen som de investerar i är dialoger. Men det finns stora brister i transparensen vad gäller vilka bolag AP-fonderna håller dialoger med, vilka krav som ställs på bolagen eller vad dialogerna har resulterat i. Detta gör det omöjligt för olika intressenter att granska effektiviteten i AP-fondernas påverkansarbete.
Den svenska statens skyldigheter när det gäller mänskliga rättigheter upphör inte vid landets gränser. Sverige har också ett ansvar för att svenska aktörers verksamhet inte bidrar till kränkningar av mänskliga rättigheter i andra länder – så kallade extraterritoriella skyldigheter. Som statliga myndigheter berör detta särskilt AP-fonderna.
I juni i år kritiserade FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter Sverige för bristande kontroll av AP-fondernas investeringar. Kommittén var inte övertygad om effektiviteten i fondernas bolagsdialoger. De rekommenderar att Sverige inför obligatoriska risk- och konsekvensanalyser inför investeringar och effektiva övervakningsmekanismer för att säkra att AP-fonderna inte bidrar till kränkningar av mänskliga rättigheter. Redan 2012 gav FN:s kommitté för barnets rättigheter liknande rekommendationer rörande AP-fonderna i sin granskning av Sveriges implementering av Barnkonventionens tilläggsprotokoll.
Vi uppmanar nu regeringen och riksdagens pensionsgrupp att skyndsamt lägga fram ett förslag på ny lagstiftning för AP-fondernas hållbarhetsarbete. AP-fonderna har en möjlighet att ligga i framkant och vägleda övriga branschen. AP-fonderna bör därför ges ett tydligt uppdrag att genom hela sin kapitalförvaltning främja en socialt och miljömässigt hållbar utveckling.
Fondernas regelverk och styrning bör garantera att investeringarna sker i enlighet med Sveriges internationella åtaganden rörande mänskliga rättigheter, miljö och klimat. Ett självständigt hållbarhetsråd, med deltagande från bland annat civilsamhället och akademin, bör inrättas som en källa för omvärldsbevakning och rådgivning samt för att bistå vid granskning och utvärdering av måluppfyllelse. Insyn och transparens är centralt för att möjliggöra en oberoende granskning av AP-fondernas investeringar liksom ansvarsutkrävande.
Regeringens arbete för en hållbar finansmarknad, en samstämmig politik och för att implementera Agenda 2030 och klimatavtalet är angeläget. Ett ramverk för hållbara och ansvarsfulla investeringar av AP-fonderna borde vara en viktig hörnsten i detta arbete.
Annelie Andersson, talesperson investerings- och företagsansvar, Latinamerikagrupperna
Gabi Björsson, generalsekreterare, Afrikagrupperna
Pia Björstrand, pensionsansvarig, Klimataktion
Alice Blondel, kanslichef, Swedwatch
Julia Finér, talesperson, Emmaus Stockholm
Bo Forsberg, generalsekreterare, Diakonia
Agnes Hellström, ordförande, Svenska Freds- och skiljedomsföreningen
Rebecka Jalvemyr, kanslichef, FIAN Sverige
Josefin Lind, generalsekreterare, Svenska Läkare mot Kärnvapen
Anna Lindenfors, generalsekreterare, Amnesty International svenska sektionen
Anders Malmstigen, generalsekreterare, Svenska missionsrådet
Malin Nilsson, generalsekreterare, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet
Jenny Jansson Pearce, generalsekreterare, Fonden för mänskliga rättigheter
Johanna Sandahl, ordförande, Naturskyddsföreningen
Lisa Sjöblom, generalsekreterare, Forum Syd
Lotta Sjöström Becker, generalsekreterare, Kristna Fredsrörelsen
Andrea Söderblom-Tay, ordförande, Jordens Vänner
Christian Tengblad, samordnare, Fossil Free Sverige
Ulrika Urey, kanslichef, Fair Action