”Om jag dör, dör jag i kampen och för det jag tror på”

Vicky Peña Gonzales kommer från den peruanska småbrukarorganisationen Confederación Campesina del Perú (CCP). År 2018 ska hon kandidera till borgmästare, och blir då den första kvinnan i sitt distrikt att ställa upp som kandidat.

– Vi kan inte sitta med armarna i kors när människor runt omkring oss drabbas av orättvisor. Vi måste kämpa för dem vars röster inte lyssnas på, säger Vicky Peña Gonzales med eftertryck medan vi gör sällskap till skolmatsalen.

Det är lunchdags på ledarskapsskolan för kvinnor i Managua, Nicaragua. En skola som arrangeras av småbrukarnätverket La Vía Campesinas latinamerikanska gren Cloc och som Latinamerikagrupperna är med och finansierar.

Skolans kök ligger ute i den grönskande trädgården och i direkt anslutning ligger en stenbelagd pergola som också fungerar som matsal. Platsen är sval och när vi avslutat vår lunch dröjer vi oss kvar för att prata. Vicky Peña Gonzales är en av åttio kvinnor från Latinamerika och Karibien som deltar på utbildningen. Hon är 32 år gammal och kommer från regionen Piura i Peru. Inom kort ska hon kandidera till borgmästare, och blir då den första kvinnan i sitt distrikt att ställa upp som kandidat.

Kampen för småbrukares rättigheter

Vicky Peña Gonzales har varit engagerad i den nationella småbrukarorganisationen Confederación Campesina del Perú (CCP) i närmare sex år. Regionen hon kommer ifrån är en av de som drabbats hårdast av den senaste tidens vattenbrist. En situation som hon menar har förstärkts av statens försummelse. Hennes besvikelse går inte att ta miste på:

– Regeringen underlättar för de privata företagen med bevattningssystem och ger dem tillgång till mark. Varför stödjer de inte oss kvinnor på landsbygden, vi som föder världen?

Hon berättar att få av regionens småbrukare de senaste åren har kunnat leva av sitt jordbruk. Utlovat statligt stöd har uteblivit och många har hindrats av militären från att ta sig till de vattenkällor som de har rätt till.

Utbildning som fördjupat kunskapen

Vicky Peña Gonzales är nöjd med ledarskapsutbildningen som hon menar har gett henne fördjupad kunskap i flera olika teman, framför allt matsuveränitet och feminism.

– I det politiska samtalet diskuteras bara matsäkerhet, men då pratar vi endast om att mätta magen. Matsäkerhetsbegreppet har gett upphov till genmanipulerade grödor, patenterade fröer, växtgifter och gynnar bara de stora multinationella företagen, säger hon.

Ökad kunskap om begreppet matsuveränitet har öppnat hennes sinne och inspirerat henne till att tro att förändringar för kontinentens småbrukare är möjliga.

– Den här utbildningen kommer att hjälpa mig i mitt arbete för att skydda våra fröer och stödja det traditionella, varierade jordbruket.

Stöd till landsbygdens kvinnor och unga

I sitt nuvarande yrke som biträdande borgmästare arbetar Vicky Peña Gonzales bland annat med ungdomar. Nu senast i ett genusprojekt.

– Många säger att ungdomar är lata. Att de inte bidrar till samhället. Men när jag reser runt i regionen ser jag att det saknas politiska initiativ för våra ungdomar. Ungdomarna på landsbygden är dubbelt, om inte trefaldigt utsatta. Utanför städerna är jordbruket den enda inkomstkällan. När den arbetsmöjligheten saboteras av stora multinationella företag, och av den egna regeringen som gynnar de privata företagen, vilket öde väntar då våra ungdomar? Att migrera till staden? Att överge sin mark och sitt ursprung?

När jag frågar Vicky Peña Gonzales som kommer att kandidera till borgmästare under 2018, om vad hon ser som den viktigaste frågan att adressera, svarar hon utan att tveka:

– Jag skulle investera i unga, kvinnor och barn. Många politiker gör bara materiella investeringar. Om vi inte investerar i våra ungdomar kommer samhället att urholkas och bli lika kallt som väggarna i de fängelser där de unga vi inte satsar på är dömda att hamna, säger hon och fortsätter:

– Kvinnor och ungdomar behöver politisk skolning, liknande denna utbildning, där de får metoder för att försvara sina mänskliga rättigheter, sin mark och sina fröer. Vi måste se till att kvinnors rättigheter efterlevs; att kvinnor inte utsätts för våld och förtryck, samt att de får rätt till sin sexualitet och till preventivmedel.

Kvinnornas dubbla kamp

Vicky Peña Gonzales engagemang för rättvisa tog fart när hon deltog på en liknande ledarskapsskola för sex år sedan.

– Hade jag känt till min kapacitet då, hade jag redan varit Perus president vid det här laget, säger hon skämtsamt och skrattar.

Hon berättar att hennes egen politiska resa har varit både lång och svår. Att som kvinna anta en ledarposition är en kamp i dubbel bemärkelse. I början var hennes mamma emot att dottern lämnade sin man och sitt barn under flera dagar varje månad. Och Vicky Peña Gonzales berättelse är inte unik. Av de kvinnliga ledarna hon känner är de flesta antingen ensamstående, separerade eller skilda.

Samtidigt är småbrukarnas kamp för vatten och mark både hård och farlig. När hon berättar att en borgmästare nyligen mördats i regionen frågar jag henne om inte riskerna fått henne att överväga sin kandidatur.

– Nej, inte längre. Om jag dör, dör jag i kampen och för det jag tror på, svarar Vicky Peña Gonzales.

Text och foto: Sori Lundqvist, kommunikatör Latinamerikagrupperna

Latinamerikagruppernas samarbete med Cloc/La vía Campesina

Ditt stöd behövs