När hon kom i kontakt med de sociala rörelserna i Guatemala förändrades hennes liv. Sedan två och ett halvt år tillbaka arbetar Wendy Quiná som sekreterare för urfolksorganisationen Waqib’Kej, en av Latinamerikagruppernas samarbetsorganisationer.
Från samhället San Juan Comalapa, Chimaltenango, i centrala Guatemala kommer Wendy Quiná. Sedan två och ett halvt år tillbaka arbetar hon som sekreterare för urfolksorganisationen Waqib’Kej, en av Latinamerikagruppernas samarbetsorganisationer. I Guatemala utgör urfolk ungefär 60 procent av befolkningen, men är trots sin majoritet särskilt utsatta. Livslängden bland urfolk är lägre jämfört med övriga befolkningen och fattigdomsnivåerna högre.
– Latinamerikagruppernas stöd har varit fundamentalt. Stödet till organisationer, ungdomar, kvinnor och urfolksledare, kanaliserat via Waqib ´Kej, har varit mycket viktigt för oss, säger Wendy Quiná.
En del av det koloniala förflutna
Wendy Quiná föddes i mitten av 1980-talet, några år efter de blodigaste massakrerna under det 36-åriga inbördeskriget i Guatemala. Men Wendy växte upp i en strävsam köpmanna-familj, omedveten om den sociala kampen som pågick på landsbygden i bergen.
– Ärligt talat har jag varit kolonialiserad* hela mitt liv. Det var därför jag valde att plugga företagsekonomi. Men från och med att jag började jobba inom sociala rörelser, så blev jag allt mer medveten. Jag började förstå den sociala verkligheten och mitt lands sanna historia. För på de etablerade utbildningsinstitutionerna får vi bara lära oss det som står i läroplanen, vilken är helt kolonialiserad.
I Guatemala finns över 20 olika mayaspråk. Landets gemensamma språk är spanska, som med tiden allt mer tränger undan urfolksspråken. Wendy Quiná är en av få unga i huvudstaden Guatemala City som talar urfolksspråk. Hon förklarar den generella språkförlusten i storstaden genom att det är en smältdegel. Hennes grannar är från olika håll i landet, med olika språk. Wendy tackar sin mormor som inte pratar spanska, utan bara kachiquel, för sina språkkunskaper.
Att aldrig glömma sin identitet
När Wendy Quiná var fyra år flyttade familjen till huvudstaden Guatemala City, med bättre förutsättningar för familjeföretagets dagligvaruhandel. Wendy var duktig i skolan, så det var ingen överraskning att hon senare valde att studera vidare på universitet. Ämnet blev företagsekonomi. I utbildningen ingick praktik på organisation, men själv hade hon ingen aning om var hon skulle praktisera. En granne presenterade henne då för Conavigua, en organisation för änkor vars män dödats under inbördeskriget. Praktiken kom att bli en vändning i Wendys Quinás liv.
Genom att organisationen Waqib ’Kej ibland hade möten i Conaviguas lokaler kom Wendy i kontakt med maya-ledaren Domingo Herndez Ixcoy. Via honom fick hon möjlighet att lära sig mer om sitt rika kulturarv, bland annat att använda maya-kalendern, och att aldrig glömma sin identitet som urfolkskvinna. En dag kom en person från högerpopulistiska partiet Patriota och erbjöd henne jobb.
– Men jag vägrade att sätta mig i tjänst i det fortsatta förtrycket av mitt eget folk, berättar Wendy Quiná.
”Jag vill ta examen i urfolksrätt”
Wendy tackade nej till jobbet och hamnade så småningom på sin nuvarande tjänst som sekreterare på Waqib ´Kej. Där har hon fått sin politiska skolning och nu har hon omvärderat sina akademiska ambitioner; hon har bytt ut jakten på pengar till kampen för rättigheter:
– Jag vill skaffa mig en examen i urfolksrätt, säger hon.
Hennes familj är dock kvar i det gamla företagstänkandet med vinstmaximering. Och Wendys nya medvetenhet har ibland fört henne till animerade diskussioner med sina bröder. Som affärsidkare upprördes de till exempel ifjol, när de sociala rörelserna blockerade vägar i samband med störtandet av landets korrupte president, Peréz Molina.
– Nu för tiden är det inte så mycket diskussioner längre, utan de frågar mig om varför saker är si eller så. De frågar mig, därför att deras värld är helt annorlunda från min.
Wendy får ibland fostra sina bröder genom att ge dem historielektioner och allt som de sociala rörelsernas har fått genomgå.
– Jag får förklara för dem, att hade det inte varit för de sociala rörelsernas kamp, så hade diskrimineringen av urfolk i Guatemala fortfarande varit lika utbredd som förut.
Text och foto: Lari Honkanen, kommunikatör Latinamerikagrupperna
*På platser som utsatts för kolonialisering talar man om att även människorna som lever på platsen fått sina sinnen kolonialiserade. María del Pilar Quintero skriver i boken ”Den koloniserades psykologi” (1993) att länderna i Latinamerika uppnått en formell politisk självständighet men inte lyckats bli ekonomiskt och kulturellt självständiga. Kulturen i de latinamerikanska nationerna har enligt henne inte genomgått någon avkolonialiseringsprocess. Tvärtom har man efter självständigheten från kolonialmakten fortsatt med en kulturell kolonialism som anammat rasistiska teorier. Att se sig själv som ”kolonialiserad” i en latinamerikansk kontext, innebär att vara medveten om de diskriminerande strukturer som finns omkring en och att ifrågasätta dem.
Latinamerikagruppernas samarbete med Waqib’Kej
En stor del av Latinamerikas befolkning lever i fattigdom, många bor på landsbygden och en majoritet är kvinnor.
Latinamerikagrupperna tror att det går att minska fattigdomen; om människor får mer inflytande över sina liv och sin framtid. Därför stödjer Latinamerikagrupperna projekt som stärker kvinnors möjlighet att delta i det offentliga livet.
Under 2016 gjorde Latinamerikagrupperna bland annat det möjligt för representanter från Waqib’Kej att delta i en kommunikationskonferens i Bolivia där urfolk från hela kontinenten deltog.
Ditt stöd behövs
Ge fler kvinnor möjlighet att utbilda sig, organisera sig och försvara sina rättigheter som kvinnor, småbrukare och urfolk.
Du kan:
- Sms:a ”LA” till 72980 och bidra med 50 kronor.
- Sms:a ”LA 100” till 72980 och bidra med 100 kronor.
- Sms:a ”LA 150” till 72980 och bidra med 150 kronor.
Ge ett valfritt stöd på vårt 90-konto: PG: 90 1017-4
Swish:a ett valfritt stöd
- Vårt Swishnummer: 1239010174. Skriv ” Kvinnokraft” i fritexten.