Vilken idé är tillräckligt kraftfull för att läka förhållandet mellan människa och natur? Under Earth Rights Conference som arrangerades av bland annat Latinamerikagrupperna i Sigtuna 21-22 april, gavs utrymme för dialog om idén att naturen – inte bara människor – har rättigheter.
I en tid av accelererande socioekologiska utmaningar är Jordens rättigheter fokus för intresse i olika skalor, från lokalsamhällen till FN-organ. Det är en gammal idé, som finns hos urfolk runt om i världen. Kan naturens rättigheter vara grunden för en ny kultur av respekt och harmoni mellan människor och natur? Frågan lyftes under Earth Rights Conference i Sigtuna den 21-22 april med deltagare från fem olika kontinenter.
Besök från Ecuador
Latinamerikagrupperna bjöd till konferensen in Patricia Gualinga, internationell representant för Kichwa folket Sarayaku i Ecuador. Hon talade om jordens språk och att övertron på det rationella lett till en obalans med Moder Jord. Heligheten som är självklar för urfolken måste respekteras, inte bara som en vacker filosofi utan även i praktiken.
– Jag tar med mig många positiva saker från konferensen. Att det finns människor med olika bakgrund som delar ett stort intresse för att skydda naturen och även att förstå naturen. Människor som är öppna för dessa initiativ, även om det i nuläget är inom de befintliga strukturerna. Jag tar även med mig många möten. Vikten av det spirituella i alla bemärkelser och att man under konferensen fördjupade sig mer i dessa delar. På många andra möten har spiritualiteten stannat i introduktionen av mötet, men denna gång var det en del av hela mötet. Nästan i lika stor utsträckning som rättigheter och lagar. Jag har även fått många nya vänner; systrar och bröder. Vänner från samerna och Latinamerikagrupperna. Det har gett mig positiv energi, sade Patricia Gualinga.
Naturen ses som objekt
Mari Margil lyfte under konferensen hur koloniseringen har påverkat hur vi ser naturen som ett objekt som kan utnyttjas istället för ett levande subjekt med rättigheter. Hon kommer från Community Environmental Legal Defense Fund (CELDF) och arbetar med att undersöka juridiska system. Som det er ut nu är naturen helt oskyddad i juridisk bemärkelse. Mari Margil menar att vägen framåt är att bygga rörelser på gräsrotsnivå för att sedan förändra lagar, strukturer och påverka regeringar. Denna förändring måste ske på samma sätt som andra viktiga förändringar i samhället, såsom kampen för kvinnors rösträtt. Syftet är att få till lagar som ger naturen makt som eget subjekt och människor som försvarar den. Detta pågår nu i bland annat USA. År 2001 togs det första fallet upp där naturen fick juridiska rättigheter. Det finns nu ett växande intresse för denna process i världen där bland annat Sverige är ledande.
Latinamerikagruppernas ordförande Anna Nylander är mycket nöjd med konferensen.
-Denna konferens gav mig verkligen hopp. Det blev tydligt att vi är många personer, från olika håll och perspektiv, som vill och har intentioner att jobba mot ett alternativ där rättvisa och hållbarhet värderas så som de verkligen borde. Personligen gav det mig fördjupade kunskaper om olika strategier som använts för att förändra och det är något jag bär med mig i Latinamerikagruppernas arbete framöver. Jag tror också att vi bidrog med viktiga perspektiv till alla deltagarna på konferensen genom vår globala utblick och jag är väldigt glad att Patricia Gualinga tackade ja att komma som vår gäst och så kraftfullt visa hur Sarayakus kamp har gett resultat i försvaret av naturen. Nu ser jag fram emot att fortsätta fördjupa samarbeten med de nya kontakterna jag gjort på konferensen, sade Anna Nylander.
Lovisa Prage är med i Latinamerikagruppernas nystartade temagrupp ”Buen Vivir och Naturens Rättigheter” och var med på konferensen som representant för Latinamerikagrupperna. Så här uttryckte hon sig om sitt deltagande:
– Jag har lärt mig att det finns så mycket vilja, påbörjade initiativ och pepp till ännu fler initiativ redan. Det finns många olika perspektiv och upplevelser från olika platser där man kämpar för Naturens rättigheter och även om de har många skillnader har de också många likheter. Det finns en stor kraft i att förena dem, vilket vi har pratat mycket om här. Det här med att försöka komma bort ifrån att man skiljer åt på andlighet, politik, olika områden inom politik, att allt ska kategoriseras. Jag tror att det är viktigt att man ser att allt hör ihop på samma sätt som att vi hör ihop med miljön. Nu vill jag fortsätta lyfta dessa perspektiv. Det som händer i Sverige och det som händer på andra platser som Sverige har att göra med som inte är så kul, det vill jag hålla på med.
Vi måste lära oss att lyssna
Femke Wijdekop, från End Ecocide on Earth och jurist på IUCN i Nederländerna, menade att människans relation till naturen är dysfunktionell och att det är självdestruktivt att förstöra naturen. Att de mänskliga rättigheterna är de samma som naturens rättigheter. Cormac Cullinam, koncernchef för EnAct International, talade om att man inte kan skapa något nytt med gamla verktyg. Han betonade att hjärta och hjärna måste arbeta tillsammans. Enligt honom talar jorden till oss genom hjärtat. När vi går ifrån det västerländska industrialistiska tänkandet behövs en holistisk syn. Detta innebär att lära oss att lyssna på oss själva och på naturen, då vi är en del av samma helhet.
Karin Ericsson arbetar med opinion och politisk påverkan för Latinamerikagrupperna och är talesperson i frågor som rör mat och mänskliga rättigheter:
– För mig var det väldigt fint och bra att vi kunde sitta ner tillsammans med Samiska representanter och prata om hur vi kan samverka. Även om vi inte hann prata så länge och konkretisera exakt hur vi kan jobba ihop så var det ett viktigt första steg. Det känns som att vi har alla möjligheter att göra väldigt mycket mer härifrån. För mig har det varit engagerande på ett emotionellt plan. Normalt jobbar jag med dessa frågor på ett väldigt analyserande och intellektuellt plan, så det var skönt att få komplettera och känna mig hel i engagemanget genom konferensen, säger Karin Ericsson.
En internationell folkrörelse
Arci Pasanen, ideellt aktiv i Latinamerikagrupperna, är imponerad av hur det finns en hel internationell folkrörelse som växt sig stor den senaste tiden.
– Det är fantastiskt att se hur idén om Naturens rättigheter har mognat fram så fint. Att vi känner att vi kan prata om saker som vi kanske inte kunde prata om för några år sedan. Det känns som att det finns en medvetenhet om att utmaningarna idag handlar om vår överlevnad på en så djup nivå att det också ger oss en förståelse för meningen med livet. Jag känner mig ärad och faktiskt lite stolt att jag får vara med i det här sammanhanget med Latinamerikagrupperna och jag ser jättemycket fram emot att engagera mig vidare inom detta och hoppas att jag kan göra något vettigt med mig själv i det här, sade Arci pasanen.
En annan av Latinamerikagruppernas aktivister som känner sig stärkt efter konferensen är Gabriella Ax Tripsiani:
– Jag tar med mig nystart, engagemang och gemenskap. Efter detta ska jag ska försöka komma igång att sätta engagemang i praktiken genom att jobba tillsammans med andra. Det ser jag fram emot. Det är dags!
Tove Arvidson, även hon ideellt aktiv i Latinamerikagrupperna, tyckte det var inspirerande att lyssna på de olika föreläsarna som alla hade värdefulla kunskaper att komma med från sina olika perspektiv.
– Det var roligt att möta de andra från Latinamerikagrupperna och de som var på konferensen och känna att det finns ett stort intresse för dessa frågor. Konferensen var bra upplagd då det även ingick ceremonier och vistelse i naturen.
Carmen Blanco Valer är aktiv i Latinamerikagrupperna och har länge arbetat för frågor som rör naturens rättigheter.
– Jag tror att vi gjort historia dessa dagar, men att historien såklart fortsätter att vävas dag för dag härifrån. Men det finns alltid stunder då man gör kvalitativa steg och jag tror att detta var en sådan stund, sen är det såklart upp till oss vad vi tar med oss och vad vi gör av det. Så jag tar med mig hopp och en känsla av att vi är många tillsammans. Förut har initiativen inom denna fråga varit mer utspridda. Här har vi kunnat nätverka och det känns hoppfullt och inte så ensamt!
Text: Anna Nylander och Tove Arvidson
Foto: Anna Nylander
Arrangörer av konferensen var Lodyn och End Ecocide Sverige tillsammans med Latinamerikagrupperna, Sigtunastiftelsen, Cemus, Environmental Humanities Lab på KTH och Färnebo Folkhögskola med stöd av WWF.
Gå med i vår temagrupp Buen Vivir och Naturens rättigheter du också!
Se Aktuellt i SVT om naturens rättigheter:
Se intervju med Patricia Gualinga på spanska: