Efter sex år på Latinamerikagruppernas kontor i Stockholm fick vår kommunikatör Sori Lundqvist möjligheten att under ett års tid arbeta på kontoret i Ecuador. Nu är året snart över och i denna krönika gör hon ett symboliskt bokslut.
“Vart är du på väg?” är inte en fråga som jag fått många gånger under mitt år som utsänd kommunikatör i Latinamerika. Däremot har jag ofta fått svara på vart jag kommer ifrån.
“Jag är uppväxt i Sverige, med föräldrar från Colombia, men nu bor jag i Ecuador”, svarar jag. En perfekt isbrytare som gett upphov till många skratt och följdfrågor.
Till skillnad från mitt oklara ursprung har jag däremot länge vetat vart jag är på väg. En kedja av barndomsminnen från Colombia har format min politiska övertygelse och stakat ut min väg i livet. Minnen av en jämnårig pojke i cowboystövlar av plast som aldrig fick chansen att gå i skolan. Flickan som gjorde sin väns läxor i utbyte mot en bit mat. En lekkamrat som blev offer för trafficking. Barn som berövades på sina föräldrar till följd av krig och förtryck. Avgrundsdjupa skillnader mellan fattiga och rika. Olika världar i en och samma familj.
“Det gör inget om vi befinner oss på olika kontinenter”, säger en vän från andra sidan Atlanten, “så länge vi delar samma kamp – går vi tillsammans genom livet.”
Och jag tror han satte fingret på något viktigt. Frågan vi bör ställa oss är inte var en person kommer ifrån, utan vart hen är på väg.
Under det senaste året har jag träffat människor från olika länder på den latinamerikanska kontinenten. Alla med sina specifika erfarenheter och utmaningar, men med en gemensam nämnare; drömmen om en rättvis värld. En värld där mänskliga rättigheter kommer före vinstintressen, där vi alla har rätt att producera och konsumera hälsosam mat utan gifter. En värld där rätten till vatten respekteras och människors öde inte förutbestäms på grund av hudfärg, socioekonomisk bakgrund, kön, sexualitet, funktionalitet eller etnicitet.
Nu när året går mot sitt slut vill jag tacka några av alla fantastiska och inspirerande människor som jag haft äran att lära känna. Tack Rumi, Katy, Andrés, Isis, Maria, Karen, Vicky, Mario, Julio, Domingo, Belén, Perla och många fler. Tillsammans med er känner jag mig mindre ensam. Tillsammans med er vågar jag fortsätta den strävsamma och ofta otacksamma vandring mot en värld som vi med stolthet kan överlämna till nästa generations rättvisekämpar. För som en annan vän uttryckte det, “Kampen är aldrig över. Det finns alltid något att försvara och slåss för!”
Och till dig som delar vår vision, bli medlem i Latinamerikagrupperna idag. Tillsammans blir vi starkare!
Text och foto: Sori Lundqvist
