Majoriteten av Paraguays befolkning lever av ett småskaligt jordbruk. Ändå odlas grödor för export på 90 procent av landets jordbruksmark. Odlingarna kräver rikliga mängder kemiska bekämpningsmedel och skadar intilliggande ekologiska jordbruk, djur och människor.
– Det är ett sätt för dem att få bort oss småbrukare, säger Belén Romero på organisationen Conamuri.
Bristen på mark har de senaste åren ökat de sociala konflikterna i Paraguay. Enligt människorättsorganisationen Coordinadora de Derechos Humanos del Paraguay (Codehupy) har tusentals småbrukare fängslats och sedan landet demokratiserades 1989 har 115 personer försvunnit eller mördats.
Belén Romero, på urfolks- och småbrukarorganisationen Organización de Mujeres Campesinas e Indígenas (Conamuri), växte upp i samhället Laguna, i regionen Alto Paraná. Hon var tonåring när sojaboomen tog fart och minns med sorg hur tusentals hektar skog och natur runt hennes barndomshem förstördes.
– Det var väldigt smärtsamt att se hur de skövlade hela vår värld. Platser där vi lärt oss att jaga, fiska och äta kokosnötter. Strömmen som min pappa lärde oss att simma i. Idag är den full av sand och håller på att torka ut. Inte ett direkt resultat av sojan men av den erosion som uppstod efter att marken skövlats för att ge plats åt sojan, berättar hon sorgset.
Den genetiskt modifierade sojan är en gröda som kräver mycket vatten och är anpassad att tåla regelbunden användning av starka kemiska bekämpningsmedel. Bland annat används stora mängder ogräsmedel som innehåller det verksamma ämnet parakvat, som är förbjudet i Sverige sedan 1983. Därutöver används även bekämpningsmedel som innehåller ämnet glyfosat, vida omstritt för att vara cancerframkallande för människor.
Då gifterna sprids med vinden och dödar intilliggande odlingar har den generösa användningen av bekämpningsmedel tvingat många småbrukare i de sojadominerade regionerna Alto Paraná, Itapúa och Caaguazú att sälja eller arrendera ut sin mark.
För två år sedan ödelades nästan hela Belén Romeros egen odling när grannen besprutade sin mark med vad hon misstänker var det glyfosatbaserade ogräsmedlet Roundup, som i folkmun går under beteckningen “mata todo” – ”dödar allt”. Det slog hårt ekonomiskt för familjen som hade odlingen som sin enda intäkt. Men det var inte bara den ekonomiska förlusten som tyngde familjen, utan även sorgen och maktlösheten över att ha förlorat något de värdesatte högt.
– Vinden var stark den dagen, men vi misstänker att de gjorde det medvetet. För så gör de. Det är ett sätt för dem att få bort oss småbrukare. Om det inte går att locka med pengar, så säljer människor [marken] för att de inte har något val, för att deras odlingar förgiftas.
En som i många år kämpat för att kunna leva kvar i regionen Alto Paraná är den 48-åriga fyrabarnsmamman Catalina Fernández.
– Välkommen till min lilla oas, säger hon när vi efter en skumpig färd på motorcykel börjar närma oss det lilla samhället som kallas “Källans skog”, och består av ett tiotal hushåll och ett naturreservat som byborna själva upprätthåller.
Sakta rullar vi in i byn som mycket riktigt kan beskrivas som en oas – en grön oas i en öken av soja. “Källans skog” är sojafältens totala motsats. Här är naturen grönskande, luften frisk och trädkronorna ger välbehövligt skydd mot den starka solen. Här hörs ljudet av fåglar och det doftar av frukter och blommor.
– Det är vårt paradis. Vi har sju källsprång, en bred ström och femtio hektar skog, berättar Catalina Fernández stolt när vi börjar vår rundvandring.
Samhället ligger i den atlantiska skogen, eller snarare i resterna av det som för ett decennium sedan var en urskog som sträckte sig över Paraguay, Brasilien och Argentina. Enligt uppgifter från Världsnaturfonden har 87 procent av den paraguayanska delen avverkats för att ge plats åt sojan.
Liksom de flesta av Paraguays småbrukare odlar Catalina Fernández för egen konsumtion och har tvingats ta ett arbete i staden för att få ekonomin att gå ihop. Hon är mycket besviken på den nuvarande regeringen som hon menar gynnar sojaodlare och multinationella företag samtidigt som de motarbetar det egna folket.
– Staten tar vår mark, ger den till sojaodlare och multinationella företag, förföljer och behandlar oss som terrorister – som inkräktare – när vi står upp för våra rättigheter.
– När vi rapporterar om missförhållandena på landsbygden; fattigdom, problem med markrättigheter och bekämpningsmedel frågar de oss: ‘Vad gör ni här? Ni är bara i vägen för de som försöker skapa utveckling och producera storskaligt. Varför ger ni er inte bara iväg och lämnar marken till oss?’, berättar Catalina Fernández upprört.
Även i Catalina Fernándezs lilla oas gör sig bekämpningsmedlen påminda. Tidigare hade samhället många fruktträd med ett överflöd av mango, papaya, apelsin, mandarin, persika, avokado, och citron. De senaste åren har frukten minskat i antal och vissa träd har börjat dö.
– Just nu har vi allvarliga problem med våra fruktträd. När grannen besprutar med starka gifter för vinden med sig dem till våra ekologiska produkter, som inte är immuna mot gifterna utan torkar ut och dör, berättar hon uppgivet och visar mig bladen på sitt mangoträd.
Det finns många statliga restriktioner kring sojaodlingarna. Bland annat ska varje odling omgärdas av ”murar” av växtlighet för att förhindra att gifterna sprids med vinden till omkringliggande samhällen och odlingar, men enligt småbrukaren Jorge Cabrera i grannbyn Lote 8, är kontrollen nästintill obefintlig.
– När jag planterade växtmuren på markgränsen var jag rädd att sojaodlaren skulle skjuta mig, men jag hade inget val. Jag är ju redan så gott som död. Vi dör långsamt av alla gifter vi får i oss, säger han och pekar bort mot de spretiga växterna som ska skydda honom och hans familj från grannes växtgifter. En plantering som han själv tvingades anlägga och bekosta, eftersom grannen vägrade.
Trots att byborna vittnar om att människor och djur förgiftas och att dödsfall förekommit är det svårt att bevisa kopplingen till sojan. Enligt småbrukaren Catalina Fernández är det få personer som har möjlighet att genomföra de kliniska proverna som krävs för att fastställa förgiftning av människa, djur eller natur. De statliga institut som kan utföra analyserna är få och ligger i huvudstaden. Utan proverna är det i sin tur svårt att driva en juridisk process mot de stora markägarna. Belén Romero på organisationen Conamuri beskriver läget som en “kamp mellan fattig och rik”.
Conamuri som är en del av småbrukarnätverket La Vía Campesina förespråkar ett politiskt alternativ som fokuserar på ett småskaligt diversifierat jordbruk, som tar hänsyn till lokala variationer och sätter människors lokala konsumtion före export.
– För oss handlar det om att ifrågasätta hela den kapitalistiska produktionsmodellen som vi ser som den största källan till ojämlikhet, berättar Belén Romero.
Som en del av sin verksamhet utbildar Conamuri ungdomar i agroekologi. Det handlar om att lära sig att odla utan bekämpningsmedel, men även att lära sig att värdesätta småbrukarens livsstil, arbete och kunskaper.
– Det är ett viktigt arbete eftersom fienden [de multinationella jordbruksföretagen] vill få oss att tro att vår kunskap och vårt arbete inte är värdefullt – ett sätt att få oss än mer beroende av deras produkter, säger Belén Romero.
Text och foto: Sori Lundqvist
Engagera dig i vår kampanj Liv utan gift för allas rätt att leva utan jordbruksgifter!
Skriv under medborgarinitiativet för att förbjuda det giftiga ämnet glyfosat i EU.
Latinamerikagrupperna stödjer Conamuris utbildningar för kvinnor och unga. Ditt stöd är viktigt. Det ger människor som mest behöver det kraft och styrka att kämpa vidare för en hållbar och rättvis värld.
Sms:a ”LA 100” till 72980 så bidrar du med 100 kronor eller hitta andra sätt som du kan stödja på.
FAKTA
Soja
Sojaproduktionen i världen har tiofaldigats de senaste femtio åren. Största delen av den soja som produceras används till djurfoder vid produktion av kött, mjölk och ägg samt vid odling av fisk. Den ökande konsumtionen av kött är den enskilt viktigaste orsaken till den snabba expansionen av odlingen. I Sydamerika ökade produktionen av soja med 123 procent mellan åren 1996 och 2004.
Källa: Världsnaturfonden WWF
Glyfosat
Glyfosat är det vanligaste verksamma ämnet i bekämpningsmedel i Sverige och i världen. Ofta används det för genmodifierade grödor som är framtagna för att vara särskilt tåliga mot ämnet, medan det dödar ogräs och andra växter som det kommer i kontakt med. Just nu pågår en debatt på EU-nivå om huruvida ämnet är cancerframkallande.
Källa: Kemikalieinspektionen
Parakvat
Ämnet parakvat är sedan år 1983 förbjudet i Sverige, och sedan år 2007 förbjudet i EU. Parakvat används i jordbruk mot ogräs och som avlövningsmedel inför skörd av till exempel bomull. Ämnet är starkt giftigt och dödligt för människor och djur som får det i sig. Det finns idag inget motgift.
Källa: United States Environmental Protection Agency