Guatemalas stillahavskust kännetecknas av stora plantager av banan, sockerrör, afrikansk palmolja och gummiträd som kräver och förorenar mängder av vatten. För regionens småbrukare har odlingarna varit direkt förödande.
Det är gryning i samhället San Agustin Pacayá, på Guatemalas Stillahavskust. Trots den tidiga morgonen står redan ett femtiotal människor vid vägkorsningen och väntar på att dagens vägblockad ska börja. Snart har vägen gjorts oframkomlig av stora stenar, grenar, bildäck och banderoller. Småbrukarorganisationen Comité de Unidad Campesina (CUC), en av de småbrukarorganisationer som Latinamerikagrupperna stödjer, har under många år kämpat för vattnet i regionen. Jorge Gonzalez från organisationen tar megafonen och börjar tala:
– Vi är här för att befria vattnet. De multinationella företagen förgiftar och tömmer våra floder på vatten. Men vatten är en mänsklig rättighet. Därför är vi här idag! Och vi tänker inte ge upp förrän vi ser resultat!
Lokalbefolkningen har sedan år 2005 drivit juridiska processer mot regionens stora plantageägare; bananföretaget Banasa, underleverantör till det amerikanska företaget Dole, och den guatemalanska palmoljeproducenten Grupo Hames. Upprinnelsen till konflikten är att företagen installerat stora pumpar i områdets floder och sjöar som leder om vattnet till deras bevattningsdammar, för trygga plantagernas stora vattenbehov under årets torrperioder. Vattnet som blir kvar i floderna räcker inte till för att täcka lokalbefolkningens vardagsbehov, och än mindre för att de ska kunna bevattna familjernas egna odlingar.
Under regnperioder använder företagen samma pumpsystem för att hälla tillbaka överflödet av vatten i floderna. Detta leder till översvämningar och ödeläggelse av småbrukarnas odlingar och hem. Med spillvattnet följer även stora mängder jordbrukskemikalier tillbaka till vattendragen. Lokalbefolkningen – som i många fall har floden som enda källan – tvingas dricka, bada, tvätta kläder och bevattna sina odlingar med det förgiftade vattnet.
Medan företagarna menar att odlingarna bidrar till utveckling i en av landets fattigaste regioner, hävdar småbrukarna tvärtemot att de bidragit till ökad hunger, fattigdom och miljöförstörelse.
Trots att statliga instanser vid flera tillfällen dokumenterat föroreningarna och den sinande tillgången till vatten, har ännu inga åtgärder vidtagits. Nu är byborna i kommunerna La Blanca, Ocós och Coatepeque trötta på att invänta besked. Genom att hindra plantageägarnas lastbilar att ta sig in och ut ur området hoppas de få till stånd en dialog med representanter från företagen.
I den intilliggande byn Carrizales har byborna blockerat bron över Pacayá-floden. En flod som tidigare var levande och hade ett rikt djurliv. I november 2010 drabbades floden av en omfattande fiskdöd som byborna menar var ett direkt resultat av föroreningar i vattnet.
– Förut fick vi mycket fisk här som vi kunde äta och sälja. Det var en viktig extrainkomst. Nu finns varken fisk eller räkor, säger småbrukaren Ofélia López och tittar uppgivet på det lilla vatten som finns kvar i Pacayá-floden.
Ofélia López och hennes familj kunde tidigare skörda minst två gånger per år. Nu är hon glad om hon kan skörda en gång per år. Något som hon säger är en direkt konsekvens av bristen och kvalitén på vattnet.
Många i samhället berättar om utslag och bölder som uppstår vid kontakt med det förgiftade vattnet. Mest utsatta är kvinnor som tvättar kläder och diskar i floderna och barn som badar och leker i vattnet.
– Gifterna dödar oss inte med en gång, säger Ofélia López, men sakta gör de slut på oss.
Även traktens unga som arbetar på plantagen drabbas hårt av användningen av bekämpningsmedel. Småbrukarledaren Jorge Gonzalezs son arbetar på bananplantagen och som pappa är han orolig för sonens hälsa.
– Du skulle se hans utslag, säger han och drar med handen längs med sin högerarm och ner till midjan där sonen har sin machete hängande.
Småbrukaren Jaime Alvarado som tidigare tidigare arbetade på företaget Banasa:s plantage vittnar om de stora mängder gift som företaget använder. Framför allt det glyfosatbaserade ogräsmedlet Roundup. Han menar att företaget på senare år visserligen har förbättrat sitt miljöarbete och numera återvinner plastpåsarna som skyddar bananerna från skadedjur. Däremot håller han inte med om att företagen bidrar till samhällets utveckling:
– De säger att de bidrar till utveckling för oss, men det är lögn. Arbetet på plantagen är rena exploateringen och i slutänden är det vi, småbrukare, som får lida av alla gifter de häller över oss.
Text och foto: Sori Lundqvist
Fotnot: Efter mer än ett dygns blockad fick lokalbefolkningen löfte om ett möte med representanter från regering och företag för att inleda en dialog. Mötet har sedan dess skjutits upp och tre veckor efter utsatt datum väntar regionens småbrukare fortfarande på att mötet ska bli av.
