Småbrukaren Lorenzo Espínola i Paraguay var med och grundade en av landets småbrukarorganisationer på 1980-talet. Dagligen ser han hur småbrukare förlorar mark till privata företag som täcker landet med hårt besprutade genmodifierade grödor.

Jag träffar Lorenzo när han, som varje morgon, är ute på sitt fält där han på ekologiskt vis odlar bland annat bönor, majs och manioka. Lorenzo Espínola har bott i byn Limoy 2 i Alto Paraná, östra Paraguay, sedan byn grundades för över 30 år sedan. År 1980, när det fortfarande rådde militärdiktatur i landet, var han med och grundade organisationen Movimiento Campesino Paraguayo (MCP). 1986 gjorde rörelsen tillsammans med 400 familjer en jordockupation i Caaguazú i centrala delen av landet. De höll ut i fyra månader innan militären kom, misshandlade dem, körde bort dem och sköt två av deras kamrater till döds. Efter det beordrade regeringen dem att förflytta sig till regionen Alto Paraná för att de inte skulle göra fler ockupationer i Caaguazú. 125 familjer åkte dit.

– När vi kom hit fanns bara skog, så vi rensade upp för att kunna odla för vår egen konsumtion. Helt utan hjälp från regeringen. Vi formade kommittéer för att hjälpas åt att bygga våra hus och sätta upp regler för byn. Bland annat sattes en regel upp om att det är förbjudet att sälja sin mark i Limoy 2. Om man vill flytta från byn är man tvungen att ge marken till en jordlös bonde. Våra kamrater dog i kampen för att erövra jorden, så att sälja den vore en orättvisa. När diktaturen föll 1989 uppmanade vi jordlösa att komma hit, för nu fanns det ju mark. Det var det vi kämpade för.

Folk blir sjuka som konsekvens av gifterna som används

Idag är dock situationen annorlunda. Under 1990-talet började regeringen tillåta stora sojaföretag, mestadels brasilianska, att göra intrång i byn och odla genmodifierad soja för export, trots stora protester från invånarna. Idag ligger Limoy 2 mitt i ett hav av GMO-soja, vilket drabbar småbrukare som Lorenzo, deras familjer och grödor hårt. Väldigt få har fortsatt att producera för egen konsumtion utan hyr istället ut sin mark till sojaodlarna.

– Det är för jävligt för de besprutar grödorna med gift hela dagarna. När GMO-grödorna kom visste vi att de skulle förstöra naturen. Denna GMO måste bort från vår by, för folk blir sjuka som konsekvens av gifterna som används.

Lorenzo har lång erfarenhet av kamp för rätten till mark. Han säger ibland att det faktiskt var lättare att som småbrukare erövra mark under militärdiktaturen. De styrande som han kämpade mot under diktaturen var Coloradopartiet. Ett konservativt, populistiskt högerparti som leddes av rika affärsmän och jordägare och som än idag innehar regeringsmakten. Idag är militärdiktaturen borta men landets problematik kring den ojämlika fördelningen av mark kvarstår.

– När man gjorde ockupationer under diktaturen så erövrades alltid en bit mark. Även om mycket också såldes ut till utländska företag så var de lite mer nationalistiska då. Idag har presidenten verkligen privatiserat allt, så det går inte.

På grund av den svåra och komplexa situation som småbrukare i Paraguay befinner sig i ger Lorenzo ett intryck av att vara kluven angående sin egen bys framtid. Han verkar dock vara fast besluten om var problemen ligger och vad han tycker behöver göras.

– Våra problem idag är konsekvenser av kapitalismen och vår regering. Det finns ingen garanti för att vi kan sälja det vi producerat, därför hyr folk ut sin mark. Vi saknar en demokratisk regering där vi som medborgare kan delta. Jag anser att vi behöver en regering som kan garantera folk liv, hälsa och arbete. Som kan garantera priset på produkterna. Idag är vi inte garanterade någonting. Om du blir sjuk, kommer du att dö. Vi behöver en regering som bryr sig om arbetarna och bönderna, som kan föra en permanent dialog. Genom att göra det och att garantera en marknad tror jag att folk kommer lämna GMO-grödorna. I små länder, som vårt, har man ingen självständighet. Vi vill ha vår autonomi som land. Under Paraguays första presidenter var vi ett självständigt land. Innan alla krigen kom. Vi måste skapa en ny union av tankar och idéer, för att befria vårt land på nytt.

Text: Julian Dannefjord, praktikant Latinamerikagrupperna

Soja i Paraguay

Sojan i Paraguay gjorde inträde i början av 1990-talet. Alto Paraná var den första regionen där sojan började odlas. Efter några år började genmodifierade organismer (GMO) användas och produktionen ökade. År 1995 odlades soja på 833 000 hektar i Paraguay. År 2012 hade ytan ökat till 3 157 600 hektar. Sojan odlas för export och är genmodifierad för att vara resistent mot det sannolikt cancerframkallande bekämpningsmedlet glyfosat. Företagen som odlar sojan betalar ingen skatt i landet. Exporten går mestadels till Europa. Sverige importerar ca 350 000 ton soja per år, från främst Sydamerika. Den används som kraftfoder för nötkreatur, grisar och kycklingar inom köttindustrin.

Sojaodlingarna gör att marken utarmas vilket leder till minskad produktion för varje år. Därför ökar mängden kemiska bekämpningsmedel och gödningsmedel i produktionen samtidigt som odlingarnas yta måste expandera för att upprätthålla produktionsnivån. Detta leder varje dag till förgiftning av människor, djur och miljö runt sojaodlingarna, enorm avskogning och utbredda tvångsförflyttningar av småbrukare och urfolk från sina territorier. Paraguay har många jordlösa bönder som ofta flyttar in till staden för att söka försörjning. De tvingas bosätta sig i kåkstäderna i städernas utkanter på grund av landets bristande sociala skyddsnät. Samtidigt kämpar de sociala rörelserna i Paraguay mot GMO-grödorna och jordbruksgifterna, för jordreform och rättvis markdistribution i landet.

Engagera dig!

Genom kampanjen #LivUtanGift arbetar Latinamerikagrupperna för att uppmärksamma de problem som gifter i jordbruket orsakar för människor och miljö i Latinamerika. Engagera dig du också!