På många håll i Latinamerika tillfångatas sociala ledare utan att ha begått något lagstadgat brott. Sisa Contento i Ecuador blev bortförd av polis under en fredlig manifestation för urfolks rättigheter. Nu är hennes politiska övertygelse starkare än någonsin.
Under den traditionella festen Pawkar Raymi i bergssamhället Inti Churi, Ecuador, får kichwabyarna besök av organisationer som visar sitt stöd för urfolken. Sisa Contento är en av dem som representerar urfolksrörelsen Conaie. Som 23-åring har hon redan fått många insikter; hon vet att de som idag engagerar sig i kampen får möta starkt motstånd från den ecuadorianska staten. När vinstintressen krockar med mänskliga rättigheter kan staten gå runt grundlagen för att stoppa de som de menar sätter hinder för landets ekonomiska utveckling. De som protesterar för sina rättigheter målas upp i media som brottslingar och kriminaliseras för brott de inte begått.
Vi kämpar och återtar många rättigheter, inte bara för urfolk utan för hela samhället.
Sisa har själv blivit kriminaliserad, vilket hon beskriver som obehagligt, men som en del av den hon är idag. Hennes historia är representativ i ett land som Ecuador där polisen och militären är aktörer i förtrycket mot urfolk. Det är därför hon tyst kliver ut ur festförberedelserna för att följa med mig längs stigen upp för berget. Vi slår oss ned i gräset precis vid kanten av den stora kullen för att blicka ner mot den svindlande dalen.
I en fredlig manifestation för två år sedan, anslöt sig inte bara urfolken utan hela befolkningen till kampen för mänskliga rättigheter. Tillsammans hade de gjort en vägblockad, och alla dansade och sjöng i aktivistlägret medan Sisa Contento gjorde te åt kämparna som stod ute vid vägen. Plötsligt kom tre bussar fyllda med poliser och militärer. Det hjälpte inte att aktivisterna försökte komma överens med dem – de var inte där för att förhandla.
Sisa stod fortfarande och kokade te när hon hörde en smäll från nedervåningen. När hon rusade ner för trappan såg hon till sin förfäran att en tårgasbomb kastats mitt i sovsalen. Känslan av lycka och gemenskap hade i en handvändning bytts till rädsla och gråtande barn. Sisa såg i ögonvrån hur en äldre dam föll ihop av tårgasen och rusade dit. När hon försökte hjälpa henne ifrån polisernas våldsamma grepp, tog hennes egen del i motståndet slut. Med ett järngrepp i håret tvingades Sisa kliva in i bussen med de andra tillfångatagna. Hon minns den kraftlöshet och hjälplöshet hon kände under bussfärden.
– Alla grät i bussen, speciellt mammorna som hastigt hade fått överge sina barn ensamma i lägret. Till slut blev vi instängda i ett hus. De skadade fick aldrig vård eller något uttalande om sitt tillstånd av den besökande läkaren. Vissa var väldigt illa däran, till och med medvetslösa av slagen och tårgasen.
Idag, två år efter händelsen, är några fortfarande frihetsberövade. Jag undrar hur hon finner modet att fortsätta som aktivist, och hon svarar bestämt med en glöd i ögonen:
– I urfolksrörelsen är vi inte aktivister. Aktivister kämpar för en sak. Vi kämpar och återtar många rättigheter, inte bara för urfolk utan för hela samhället. Vi exkluderar inte andra grupper. Vi är… Jag vet inte om jag bör säga det, men vi är mer som revolutionärer.
Med erfarenheter bortom hennes unga ålder reflekterar Sisa över följderna av kriminaliseringen.
– Jag är nöjd, för tiden i fängelset introducerade mig för fina människor, samt visade mig landets verkliga korruption. Dessutom är våra rättigheter som idag står i grundlagen urfolksrörelsens förtjänst. De har kämpat sedan urminnes tider och deras kamp fick rättigheterna formulerade i konstitutionen. Efter fängelset stod jag emot polisernas svartmålande av oss, vilket gjorde att alla till slut kände igen mitt namn. Idag är jag en av ledarna i den nationella urfolksrörelsen och kan vara rösten åt dem som inte har någon röst.
Text: Elli Viljanen, praktikant Latinamerikagrupperna
Foto: Elli Viljanen och Hanna Rissler
Stöd kampen för urfolks rättigheter
Latinamerikagrupperna samarbetar med urfolksrörelsen i Ecuador och har bland annat bidragit ekonomiskt för att urfolksledare som suttit fängslade skulle kunna få juridiskt stöd. Sedan detta reportage skrevs har några av dem frisläppts.
Du kan stödja kampen för urfolks rättigheter genom att bli medlem eller skänka en gåva till vårt arbete. Vi har även en grupp med frivilliga som engagerar sig för urfolks rättigheter i Latinamerika och Sverige. Du kan kontakta dem på buen.vivir@latinamerikagrupperna.se om du vill engagera dig.
Också sugen på att göra praktik med Latinamerikagrupperna? Håll utkik på vår sida för jobb och praktik!