När Ada Luisa Farrach Lopez hade tagit ut sin examen i företagskommunikation och marknadsföring, var hon ivrig i jakten på jobb, bil och hus. Men idag ringaktar hon konsumtionssamhällets ekorrhjul. Istället är hon en förkämpe för kvinnor och för ett ekologiskt hållbart jordbruk.
Vad som ändrade Ada Luisa Farrach Lopez livsåskådning var deltagandet på en politisk ledarskapskurs på Cloc:s internationella småbrukarskola Francisco Morazan, en dryg timmes bilväg från Nicaraguas huvudstad Managua. Kursen, som finansieras av Latinamerikagruppernas, blev ideologiskt sprängstoff för Ada Luisa:
– Kursen gav mig en 180 graders vändning i livet, det var en total avkoloniseringsprocess, berättar hon.
Hennes universitetsstudier inom affärsvärlden hade fyllt henne med en strävan efter att bli produktiv och framgångsrik. Hon beskriver det som att hon tidigare varit nedsänkt i det kapitalistiska systemet, på ett överväldigande och absorberande sätt, vilket gjort att hon glömt eller trängt undan saker som hon innerst inne visste. Sådant som hon fått med sig från sin mamma, som varit aktiv inom den sandinistiska revolutionen, när det begav sig.
Ada Luisa växte upp på den Nicaraguanska landsbygden mellan Managua och Granada, med sin ensamstående mamma, som blivit änka. Mamman försörjde sig genom att tillverka och sälja handgjorda tvålar. Och gården var bördig och de var självförsörjande på frukt och grönt som avocados, matbanan och lime.
Men på 1990-talet blåste nyliberala vindar över Nicaragua, vilket kom att förändra landets ekonomiska politik. Ut åkte stöd till små familjeföretag och in trädde fria och otyglade marknadskrafter. Något som drabbade Ada Luisas mammas tvålhandel. Hon gick till sin bank för att få mikrolån för att kunna fortsätta sin verksamhet. Banken bedömde senare hennes affärsverksamhet som ohållbar. Det hela slutade med att banken en dag kom och konfiskerade både hus och gård. Ada Luisa var 16 år då och det blev en erfarenhet som märkt henne för livet.
– Det var frustrerande att se men inte kunna göra något, när de driver ut dig från din egen mark och berövar dig din enda inkomstkälla. Då tändes en kampgnista mot nyliberalismen och det patriarkala systemet, vars kreditinstitut inte tror på kvinnliga företagare.
Det var den gnistan som legat i dvala, som väcktes under ledarskapskursen. Efter kursen började Ada Luisa engagera sig mycket mer i organisationerna ATC och CNOR, frågor som särskilt berör kvinnor och ekologiskt jordbruk, istället för att jaga karriär.
Senare fick Ada Luisa möjlighet att gå en annan kurs finansierad av Latinamerikagrupperna, en feministisk fortbildning.
– Kursen hjälpte mig att dekonstruera mig totalt och skapa ett nytt jag. Ett jag som är mera självsäkert, bestämt och starkt. Jag kan numera uttrycka mina åsikter och höja min röst för alla kvinnor och män som är offer för patriarkatet.
Ada Luisa har också gått kurser i ekologiskt jordbruk, bland annat på Iala Guaraní, ett av Cloc:s agroekologiska institut. Därefter har hon varit involverad i att etablera ett agroekologiskt institut i Centralamerika, Iala Mesoamerica, som gav sin första kurs i höstas.
– Fortbildning i agroekologiskt jordbruk är ett sätt att dela med sig. Vi använder oss inte av en linjär metodologi eller vertikal struktur, utan det handlar om att dela med sig av kunskap horisontellt.
Deltagarna på agroekologiskolan Iala Mesoamerica är småbrukare från hela Centralamerika. De har med sig lokala frön för att bygga upp en fröbank av traditionella fröer. Och på Francisco Morazan är Ada Luisa med om att skapa en trädgård av läkeörter. Idén är att rädda traditionell naturläkemedel och att främja kunskap om traditionell naturmedicin.
I framtiden vill Ada Luisa återvända till landet. Men numera finns inte landsbygden hon växte upp på kvar. Den har ätits upp av staden Masaya som expanderat på grund av den ständigt växande urbaniseringsvåg som tömmer glessbygden på folk och skapar slumområden och överbefolkning i städerna.
– Det är en dröm för mig att, på ett eller annat sätt, återvända till landsbygden.
Text & foto: Lari Honkanen
