Ecuador var först i världen att skriva in naturens rättigheter i konstitutionen. Ändå används en rad gifter i jordbruket och det senaste året har den ecuadorianska staten gett tillstånd för gruvdrift på över 1,7 miljoner hektar mark som antingen är natur-reservat eller hör till urfolk.
Licenserna om gruvbrytning har skett utan folkets medgivande. Ecuador är en interkulturell och plurinationell stat sedan 2008, vilket innebär att landets urfolk genom konstitutionen har en rad rättigheter och skydd, bland annat rätten till samråd vid projekt som rör deras territorier.
Landets förre vice president, Jorge Glas, som är inblandad i många av avtalen, har nyligen blivit dömd till sex års fängelse för korruption, men det har inte stoppat utvinnandet av tidigare orörd mark som nu upplåtits till utländska gruvföretag. Fjorton procent av landets yta går till gruvdrift; en miljon hektar av den ytan är urfolksterritorium.
– Det finns ställen i Ecuador, som i Amazonas, där det finns olja. Staten har gett tillstånd, så de åker dit och utvinner när de känner för det. Därför jobbar vi med naturskyddslagen, vi kan inte tillåta att staten går in i Cayambe och börjar med någon gruvdrift eller något som skadar vulkanen. Hon är vår mor, säger Denisse Iveth De La Cruz, vice ordförande
i Pueblo Kayambi.
Vulkanen Cayambe, är regionens hjärta och en viktig vattenkälla. Staden med samma namn ligger dryga två timmar från huvudstaden Quito. Här har urfolksorganisationen Pueblo Kayambi sitt högkvarter, men deras territorium sträcker sig längre än så, över provinserna Pichincha, Imbabura och Napo. Organisationen består av 18 byar med 14 olika urfolk som jobbar med bevarandet av naturen och att stärka sina rättigheter som urfolk.
– Vi är inte emot en utveckling av Ecuador, men vi vill att det sker med vår värdegrund, vårt språk och de traditionella kunskaper vi har.
Växtgifter påverkar människa och natur
När vi träffas har det varit samling med representanter från territoriets olika byar där organisationens styrelse berättar om de projekt de har planerat inför året. Vid sådana tillfällen bär Denisse Iveth den traditionella folkdräkten från Cayambe. Dräkten är en hyllning till regionens natur och domineras av en vit blus som en eloge till Mama Cayambe. Blusen är broderad, och till den bärs en sjal och kjol i matchande färg. Ofta i blått eller grönt, för att symbolisera vattnet eller det öppna gröna landskap där regionens boskap betar och ger upphov till den kända Cayambe-osten och regionens viktiga mjölkproduktion.
Naturen är levande för Kayambifolket, och en av deras stora uppgifter är att skydda henne. Regionen är full av blomplantage där rosor odlas i monokulturer för export till hela världen. Där används växtgifter som både påverkar omgivningens människor och natur. Vatten från odlingar som ligger högt rinner ner till lägre belägna områden och för med sig gifter som gör att boskap insjuknar, och i värsta fall dör. Monokulturerna bidrar också till att utarma jorden. Denisse Iveth De La Cruz, som också är agronom, specialiserad på ekologiskt jordbruk, liknar naturen vid ett sjukt barn:
– Vi kommer komma till en punkt där Moder Jord sätter stopp och berättar för oss att det inte fungerar längre. Vi måste förbereda oss för att ge henne näring igen så att hon inte lämnas, torr och bortkastad. Vi måste bota sjukdomen som hon fått.
Vi kommer komma till en punkt där Moder Jord sätter stopp och berättar för oss att det inte fungerar längre. Vi måste förbereda oss för att ge henne näring igen så att hon inte lämnas, torr och bortkastad. Vi måste bota sjukdomen som hon fått.
Det är inte bara naturen som påverkas av gifterna som de stora industrierna använder. Även människor blir sjuka. Främst är det kvinnor som jobbar på plantagen och Denisse Iveth berättar att det även påverkar traktens barn:
– Många blir sjuka för att deras mammor jobbar på plantagen där det inte finns möjlighet att duscha. De flesta sköljer av ansiktet och händerna innan det går hem i sina arbetskläder. Det första de borde göra är att duscha, men i verkligheten är det inte så lätt. Många gånger är barnen desperata efter sin mamma när hon kommer hem efter en lång arbetsdag, så det första de gör är att kasta sig i hennes famn. Och där på kläderna finns gifterna.
Historiskt sett har Kayambifolket levt på att odla produkter såsom majs, potatis och bomull. Jordbruket är fortfarande viktigt i trakten, förutom blommor så distribueras mejeriprodukter och grönsaker över hela Ecuador från Cayambe. De flesta odlar konventionellt, men Pueblo Kayambi odlar ekologiskt enligt gamla traditioner, med hjälp av inka- eller månkalendern.
– Vi odlar efter måncykeln och efter la chakana- det andinska korset som visar de fyra elementen jord, luft, vatten och eld. Vår kunskap baseras på detta. Den visar vilka produkter vi kan kombinera, vid vilket tillfälle vi måste så och när vi ska skörda. Ibland gör vi fel och sår inte i tid, och då förlorar fröerna sin funktion, förklarar Denisse Iveth.
Hon berättar att de traditionella fröerna hotas av genmodifierade grödor, trots att de är förbjudna i landet. Bland annat finns inte traktens traditionella majsfrö, Mishka, kvar i sin ursprungliga form. Istället har det blandats upp med andra fröer. Denisse Iveth berättar att det är ett problem eftersom genmodifierade frön dör efter bara en skörd, till skillnad från de traditionella som kan återanvändas otaliga gånger.
– Mycket som är förbjudet, är sånt som folk vill ha. De ekologiska frukterna är mycket mindre, de kanske inte ser lika fina ut – men de är miljövänliga. De innehåller inga kemikalier. Vi försöker rädda det som är vårt, det är vinsten.
Text & foto: Denise Berg