Befolkningen på Latinamerikas landsbygd drabbas hårt av klimatförändringarna och den miljöförstörelse som gruvetableringar, dammbyggen och det storskaliga industrijordbruket medför. Många urfolk och småbrukare är helt beroende av naturen för sin överlevnad och står ofta i miljökampens frontlinje, såväl i Latinamerika, som i Sverige.
Med livet som insats står våra samarbetsorganisationer upp mot politiska och ekonomiska intressen som överutnyttjar naturen. För medan företag och regeringar sällan riskerar repressalier för miljöbrott, har våldet mot miljöaktivister de senaste åren eskalerat. Enligt en ny rapport från människorättsorganisationen Global Witness är läget särskilt allvarligt i Latinamerika. Gemensamt för Latinamerikagruppernas samarbetsorganisationer är kritiken mot dagens miljöpolitik. Organisationerna menar att politikerna inte tar itu med kapitalismens ständigt växande efterfrågan på naturresurser, utan bara reglerar till vilken grad naturen får överutnyttjas. Istället kräver de radikala förändringar; ett nytt politiskt och ekonomiskt system, och att vi förändrar vår syn på naturen och oss själva.
Dagens storskaliga matproduktion har förödande konsekvenser för både människor och miljö. Skadliga växtgifter utarmar marken och förgiftar vattendrag. Skog skövlas för att ge plats åt nya monokulturer. Ekosystem rubbas och arter utrotas. Människorna i närliggande områden får allt svårare att leva kvar på landsbygden. Våra samarbetsorganisationer kämpar för att folk och länder ska få tillbaka kontroll över den egna produktionen och konsumtionen av mat. De förespråkar ett småskaligt agroekologiskt jordbruk som producerar mat med respekt för naturen utan att överutnyttja den. En metod som får stöd från FN både för sin kapacitet att föda en växande befolkning och som en lösning på miljökrisen.
Centralt för den andinska urfolksfilosofin buen vivir, på svenska ungefär ”det goda livet”, är strävan efter balans mellan människans behov och vad naturen mår bra av. Naturen värderas inte utifrån dess nytta för människan, utan har egna rättigheter. Idag finns dessa rättigheter inskrivna i grundlagen i både Ecuador och Bolivia och idéerna har plockats upp av den globala miljörörelsen. Genom att ge naturen egna juridiska rättigheter skulle representanter för naturen kunna driva processer mot företag vid miljöförstörelse.
I klimatavtalet som slöts i Paris år 2015 erkänns lokal och traditionell kunskap som avgörande för att nå klimatmålen. Trots det har naturens väktare begränsat inflytande i globala klimatförhandlingar. I den svenska delegationen i Paris bjöd den svenska regeringen in representanter från Sapmi först efter hård kritik från både samiskt håll och från andra delegationer.
Latinamerikagrupperna jobbar med att sprida kunskap om våra samarbetsorganisationers politiska alternativ och kräver att svenska företag och andra investerare ska ta ansvar för hur investeringar i naturresurser påverkar människor och miljö i världen, men framför allt i Latinamerika.
debatt kring hur vi ska kunna skapa socialt och miljömässigt hållbara samhällen som kan möta dagens globala utmaningar och kriser”, sade Latinamerikagruppernas representant Karin Ericsson i sitt tal. FOTO: SVT FORUM.
fortsätta lyfta dessa perspektiv, sa Lovisa Prage som är med i Latinamerikagruppernas nystartade temagrupp ”Buen Vivir och Naturens Rättigheter” efter konferensen om naturens rättigheter som Latinamerikagrupperna arrangerades tillsammans med andra organisationer den 21–22 april i Sigtuna.
FOTO: ANNA NYLANDER
