På grund av stora luckor i internationell lagstiftning har multinationella företag orimligt stort spelrum att förorena miljö och kränka mänskliga rättigheter utan att kunna ställas till svars. För att komma tillrätta med det har ett flertal länder inom FN arbetat fram ett internationellt lagförslag.

Enligt lagförslaget ska företag kunna ställas inför rätta för människorättsbrott, oavsett var företagen har sin hemvist. Förslaget kallas UN Binding Treaty on Business and Human Rights.

Den svenska regeringen är tyvärr skeptisk till förslaget. Agerandet kan i praktiken ses som en bojkott av diskussionerna.

Regeringens officiella förklaring är att den hoppas att företag följer FN:s frivilliga riktlinjer för företagande och mänskliga rättigheter. Det tycker även arbetsgruppen bakom det bindande FN-fördraget vore bra.

Trots att arbetsgruppen reviderat det ursprungliga förslaget till att grunda sig på FN:s frivilliga riktlinjer vill Sverige ändå inte stödja fördraget. När vi gång efter annan hör om företag som agerar oansvarigt och orsakar enorma miljöutsläpp, olyckor och till och med dödsfall är det tydligt att frivilliga riktlinjer inte räcker till.

Vissa företag anstränger sig medan andra struntar blankt i riktlinjerna. En internationell lag skulle jämna ut konkurrens för alla företag, vilket många svenska företag och investerare som välkomnar respekt för mänskliga rättigheter, ställer sig positiva till.

Regeringens andra ursäkt för att ta avstånd från bindande lagstiftning är att de menar att stater är primärt ansvariga för att upprätthålla mänskliga rättigheter inom sina gränser. Detta ansvar har nu förtydligats i det senaste utkastet till FN-fördraget.

Staters skyldigheter hindrar dessutom inte att det finns internationell lagstiftning för att komma åt dem som försöker fly sitt ansvar och utnyttja skillnader mellan olika länder. Vissa stater är sämre än andra på att förhålla sig till mänskliga rättigheter.

I flera länder saknas väl fungerande rättsväsenden. De länderna ska inte bli frizoner där till exempel multinationella företag ostraffat kan göra sig skyldiga till övergrepp.

Sverige hade nyligen möjlighet att kommentera det nuvarande fördragsutkastet, men valde än en gång att inte aktivt delta i processen. Istället ställer sig Sverige bakom EU-kommissionen, som hittills försökt förhala och försvåra förhandlingsprocessen.

Sverige som ofta har setts som ett föregångsland inom mänskliga rättigheter och miljöansvar avstår från att tillsammans med andra länder lagstifta respekt för mänskliga rättigheter. Vidare saknas i Sverige ett nationellt lagstadgat krav på human rights due diligence, som innebär att företag gör en analys av direkta och indirekta människorättsliga risker av sin verksamhet.

Lagstadgade krav på human rights due diligence skulle tvinga svenska företag att öka sin kompetens på området och investera på ett mer etiskt sätt. Detta är något som också efterfrågas av allt fler företag, politiker och organisationer inom civilsamhället.

Det påstådda svenska ledarskapet inom mänskliga rättigheter och företagande är totalt innehållslöst såsom det ser ut idag, både nationellt och internationellt. Samtidigt visar den nuvarande hälso- och finanskrisen på att länder behöver samarbeta för att bygga system som tar hänsyn till människor och miljö.

Sverige kan nu välja att vara en del i ett historiskt steg för mänskliga rättigheter i världen genom att stötta FN:s bindande fördrag. Makt och pengar skall inte ge straffrihet för grova brott.

• Parul Sharma, människorättsjurist
• Hanna Dahlström, Kanslichef, FIAN Sverige
• Mikael Sundström, Ordförande, Jordens Vänner
• Louise Lindfors, Generalsekreterare, Afrikagrupperna
• Klara Knapp, Ordförande, Latinamerikagrupperna
• Ossian Matthiessen, Talesperson, Klimataktion
• Karin Sundby, ordförande, Klimatriksdagen
• Alexandra Davidsson, Generalsekreterare, Föreningen Medveten Konsumtion Sverige