Dalila Merida arbetar som koordinator i fackföreningsrörelsen CUC, en av Latinamerikagruppernas samarbetsorganisationer i Guatemala. Hon är en av många som fallit offer för den ökade kriminaliseringen i landet. Under 2016 fängslades hon i nio dagar efter att ha deltagit i en fredlig aktion mot ett företag som vägrat betala ut rättmätiga pensioner till sina arbetare, nu står hon åtalad av samma företag. 

–  Minsta straff är sex år fängelse, berättar Dalila. Jag vet inte vad som kommer att hända men jag vet att det här är deras sätt att försöka tysta oss. 

Personer som försvarar mänskliga rättigheter är idag föremål för dödshot, fysiska attacker, rättsliga trakasserier, övervakning, godtyckliga frihetsberövanden, försvinnanden och mord. Många av dessa brott utförs av olagliga, ofta beväpnade, grupper som uppstått i samband med inbördeskriget och som har kopplingar till militären och underrättelsetjänsten. Situationen för alla människorättsförsvarare är allvarlig, extra utsatta är de som försvarar miljö, mark och urfolksrättigheter. 

 Dalilas organisation Comité de Unidad Campesina (CUC) arbetar i över 200 samhällen med att försvara småbrukares land-, vatten- och livsmedelsrättigheter, främst på platser där människor riskerar tvångsförflyttning på grund av att mark förstörts av gruvdrift, dammar eller industriella jordbruksföretag. De upplever att civilsamhällets utrymme i landet krymper, något som bekräftas av en ökning i attacker mot organisationens medlemmar. För närvarande står över 200 CUC-medlemmar inför straffrättsliga anklagelser. De flesta inledda av privata företag med anknytning till gruvsektorn och dammbyggen, i syfte att tysta försvarare och sociala rörelser som motsätter sig de storskaliga projekten. Över hälften av de åtalade är kvinnor, Dalila är en av dem som står inför långa rättsliga processer. Hon anser att kvinnor ofta bedöms hårdare än män eftersom de vid sidan av aktivismen anses bära ansvaret över familj och barn.

–  Det gör att det är mer komplicerat för kvinnor att vara människorättsförsvarare än för män, säger hon. 

Dalila blev häktad under en fredlig demonstration, i vilken CUC försvarade rättigheterna för de 300 pensionerade lantarbetare vars pensioner och andra socialförsäkringsförmåner inte hade betalats ut av ägaren till gården där många av dem arbetat hela sitt liv.

–  Det var en fredlig demonstration där vi försökte få gårdens ägare att medverka i en dialog, säger Dalila. Vi stod utanför gården med våra skyltar men redan efter första dagen konfronterade de oss och säkerhetsvakter började skjuta. Det blev direkt mycket fysiskt våld. Efter det inledde ägarna av gården en process av att kriminalisera oss, vilket slutade i att jag själv och fyra andra blev anklagade av orättmätig inkräktning. 

Dalila blev häktad offentligt vilket gjorde att händelsen nådde ut till media. 

–  Det började pratas om att jag blev häktad på grund av stöld och andra saker som inte alls var sant, berättar hon. Det gjorde att det inte bara var jag som blev drabbad utan det påverkade även min familj och mina barn. Min son besökte mig när jag hade häktats, han började gråta och kunde inte sluta. Han trodde inte att de någonsin skulle släppa ut mig.

Dalila släpptes efter nio dagar och anklagelserna mot henne lades ner på grund av bristande bevis. Sedan dess har ärendet dock öppnats igen och idag har de första förhören påbörjats. 

–  Att kriminalisera oss har blivit ett sätt att tysta oss. Men vi är många och de kommer aldrig att lyckas, slår Dalila fast. Vi har inget att skämmas för och vi måste fortsätta kämpa för att uppnå den rättvisa vi letar efter.