Under tolv dagar i början av oktober 2019 ägde omfattande protester rum i Ecuador, främst ledda av Ecuadors urfolk. Tillsammans med Latinamerikagruppernas programansvariga Rodolfo Magne söker vi svar på vad som hände under dessa turbulenta veckor och hur situationen för landets urfolk ser ut i dag.
Den 3 oktober införde Ecuador president Lenín Moreno ett reformprogram med omfattande nedskärningar i statsapparaten och satsningar för att stimulera privat företagande. Avsikten var att komma tillrätta med landets ekonomiska problem, ett krav från den internationella valutafonden (IMF).
Ett av de mest kontroversiella förslagen var att ta bort subventioner på bensin- och diesel som funnits i Ecuador sedan 70-talet. Ett förslag som skulle innebära en ökning av bränslepriserna med 120 procent, och i förlängningen även priser på andra konsumtionsvaror.
Reaktionerna lät inte vänta på sig; runt om i landet utbröt stora demonstrationer, vägblockader och våldsamma sammandrabbningar mellan polis och demonstranter som resulterade i nio döda och nästan 2 100 skadade eller gripna.
Landets urfolk, som utgör cirka tjugofem 25 procent av befolkningen och tillhör landets mest utsatta grupper, spelade en avgörande roll i proteströrelsen. Däribland Latinamerikagruppernas samarbetsorganisation Pueblo Kayambi.
Rodolfo Magne, programansvarig på Latinamerikagrupperna, berättar att urfolksrörelsens gemensamma krav var av långtgående karaktär. Utöver ett nej till IMFs åtstramningspaket krävde de en avveckling av landets gruv- och oljebaserad ekonomi. Men Morenos förslag om privatiseringen av statliga företag öppnade snarare upp för ökad närvaro av transnationella företag, med verksamheter som ofta har förödande konsekvenser för människor och miljön.
– Våra samarbetsorganisationer vill se en annan utvecklingsmodell än den rådande nyliberala extraktivismen, som främjar internationell handel framför mänskliga rättigheter och miljö.
I en intervju med nättidningen The real news, sa kommunikationschefen för det nationella urfolksnätverket CONAIE Andres Tapia:
– Vi reagerar mot de massiva höjningarna av priserna på livsmedel och transporter, men också mot regeringens överenskommelse med IMF. Avtal med multinationella olje-, gruv- och vattenkraftbolag utgör en stor fara för våra folk och våra territorier.
Efter tolv dagars protester upphävde regeringen sitt beslut om att skrota bensin- och dieselsubventionerna och protesterna avstannade. Men efterspelet är långt ifrån över.
Under det gångna året har hoten och förföljelsen av sociala ledare ökat, liksom godtyckliga anklagelser och gripanden för brott i samband med protesterna. I en intervju med Franklin Andrés Camuendo Quilumbaquins från organisationen Pueblo Kayambi berättar han om upploppen och situationen för organisation idag.
Avslutningsvis frågade vi Rodolfo Magne varför han tror att protesterna utbröt just under 2019.
– I Ecuador, precis som i andra länder i Latinamerika, är de nyliberala strömningarna starka. Privatiseringen av naturresurser ökar och transnationella företag får större inflytande över landets ekonomi. Samtidigt är urfolksorganisationerna just nu starka och de har makt att påverka.
