Idag, på den Internationella kvinnodagen den 8 mars, publicerar vi en serie intervjuer med aktivister och representanter från urfolks-, kvinno- och småbrukarorganisationer i Latinamerika gjorda av våra utlandspraktikanter i Guatemala, Bolivia och Ecuador.

Intervju med Zenaida Yasacama, vice ordförande för Conaie i Ecuador

Under vår första praktikvecka hos CONAIE i Ecuador intervjuade vi, Nina Rodriguez, Lena Högberg, Amanda Persson och Joel Rygler, vice ordförande på CONAIE Zenaida Yasacama om hennes arbete och personliga drömmar och ambitioner.

Vi inledde intervjun med att fråga Zenaida om hon skulle kunna dela några ord med oss som skänker henne styrka och mod i svåra stunder. På spanska lyder ordspråken ”mujer sin límite” och ”mujer sin frontera”. Hon förklarade att som kvinna kan det i svåra stunder hjälpa att komma ihåg att vi är gränslösa, att de enda gränserna är de som vi skapar själva. Vi kan därför dra nytta av dessa ord som ger så mycket kraft. 

Vice ordförande Zenaida Yasacama, Conaie

Vilka är de viktigaste segrarna för CONAIE och hur har du som vice ordförande bidragit till CONAIE:s arbete?

Det är att vi har försvarat de mänskliga rättigheterna, de kollektiva rättigheterna för oss urfolk, våra markrättigheter och själva livet. Att ha stärkt organisationerna i de tre regionerna: på kusten, höglandet och i Amazonasregionen. Att ha skapat en mer jämställd organisation. Nu har vi fem kvinnor i den nationella styrelsen och fem män, både från höglandet och från Amazonas. Förr var det inte så, då var majoriteten män. Just nu finns det ingen representant från kustregionen i CONAIE:s styrelse, men vi funderar på att införa en post som ansvarig för havsfrågor.

Även kvinnors deltagande i organisationen på nationell, regional och lokal nivå, och kampen att få in fler kvinnliga ordföranden och vice ordföranden i våra styrelser. Vi ser nu frukterna av detta arbete! Vi kvinnor behöver inte bara ha rollen som ansvariga för kvinnofrågor, vi kan så mycket mer, vi kan bidra inom alla olika områden. Vi behöver inte bara representera kvinnor.

Kan du berätta om ett eller flera projekt som du har haft ett viktigt inflytande i och om ett tillfälle som fyllt dig med stolthet?

Vi håller på med ett nytt projekt som handlar om nutrition och som vi hoppas kunna starta i år. I flera områden, speciellt i norra delarna av Anderna och i delar av Amazonas är det många barn som är undernärda, och näringsbrist är generellt ett stort problem hos många inom urfolken. I det här projektet vill vi skapa bättre livsmedelssäkerhet.

Jag har även varit aktiv i att lyfta problemet med våld mot kvinnor. En tanke som jag har haft är att skapa ett center för utsatta kvinnor men det finns många organisatoriska utmaningar som gör detta svårt, speciellt finansiering. Vi jobbar med att stärka kvinnors självständighet och genom detta ökar jämställdheten och kvinnors status. Det är fortsatt viktigt att lyfta dessa problem genom att hålla en konstant dialog. 

Som ledare och mamma är jag ständigt upptagen, från morgon till kväll. Emellanåt kan det kännas tufft men det som fyller mig med styrka och stolthet är de framsteg som vi gör. Att jag blev vald som vice president var ett resultat av flera kvinnors arbete genom åren. På samma sätt har kvinnor protesterat och demonstrerat för våra rättigheter med risk för deras egna liv under en lång tid. Vi har blivit utsatta för diskriminering, förföljelse och till och med blivit satta i fängelse på grund av att vi kämpat för våra rättigheter. Våra gemensamma ansträngningar har skapat ett erkännande och vi har förbättrat vår situation. Alla våra framsteg fyller mig med styrka och stolthet och får mig att kämpa även när det är tufft. Vi försvarar livet.

Vilka är dina drömmar och ambitioner? Hur ser din ideala framtid ut och vad vill du uppnå inom CONAIE?

Min dröm är att skapa ett samhälle där alla oavsett kön, ras eller klass är lika. Jag vill se ett Ecuador som verkligen är plurinationellt, där alla respekterar och blir respekterade för den dem är. Som vice ordförande har jag höga ambitioner och vill mycket. Kvinnor som tillhör urfolkssamhällen får utstå diskriminering i högre utsträckning och detta skapar känslor av underlägsenhet och skam över den egna kulturen. Vi jobbar därför med att stärka den kollektiva självkänslan för att de ska kunna känna sig stolta över deras identitet som kichwa. Jag är stolt över att vara kichwa och kvinna och detta vill jag sprida.

Min ideala framtid är ett samhälle där vi inte längre behöver protestera och demonstrera för våra rättigheter. Det skulle betyda att det inte längre fanns några klasskillnader. Att kichwa-befolkningen och ecuadorianer har lika tillgång till hälsa, utbildning och arbete, och att vi har en stat som bryr sig om alla dess invånare, inklusive småbrukare och arbetare.

I nuläget ser verkligheten väldigt annorlunda ut från min ideala framtid. Staten exploaterar naturresurser från urfolks territorium utan deras medgivande. Det är vanligt att oljeföretag blir rikare och rikare på deras bekostnad, medan lokala samhällen saknar den mest basala infrastrukturen. Jag vill se en lag som skyddar urfolken och deras territorium mot exploatering. En stat som skapar lagar som gynnar människor, inte företag, samt mekanismer som möjliggör för kvinnor och urfolk att delta i den politik som påverkar dem. Vi vill bidra till alternativa sätt att skapa ekonomisk tillväxt utan de predatoriska inslag som är typiska för oljeföretagen. Jag uppmuntrar kvinnligt företagande eftersom att detta bidrar jämlikhet, vilket är något vi jobbar med att stärka.

Hur ser du på situationen gällande attraktionskraften av CONAIE för ungdomar och på vilket sätt kan de forma sina framtida jobbsammanhang?

Först och främst är organisationen i sin helhet i stort fokuserad på att attrahera unga människors vilja till förändring, eftersom det är de som kommer att föra kampen vidare. Däremot brottas många byar och städer av stora förluster av ungdomar som värvas in i kriminalitet och droghandel. Detta bygger grunden till krisen av en utsträckt arbetslöshet i Ecuador. Befinner man sig i en situation utan jobb eller inkomst är risken givetvis markant mycket högre att falla in i det kriminella kretsloppet. I relation till detta ser vi en utvidgad urbanisering då ungdomar väljer att flytta till städerna för en bättre ekonomisk framtid, vilket gör att de förlorar sin kultur och sitt ursprungsspråk.

Vi har sett ett bristande stöd från regeringens engagemang gentemot ungdomar, vilket leder till att många inte har tillräckligt finansiellt stöd för att kunna studera. Vi vill se en mer jämlik fördelning av resurser från staten gällande utbildning och folkhälsan. Därför bör vi visualisera framtida lösningar och våga se utanför självklara begränsningar.

Har du några sista ord att dela med oss?

Ja! Lika viktigt som det är att älska andra och prioritera dem, är det viktigt att älska oss själva på samma sätt! Att älska oss själva. Att prioritera oss själva. Att strida för oss själva och för andra.

Zenaida Yasacama är den första kvinnliga vice ordföranden i CONAIE:s riksorganisation, vilket är ett viktigt resultat av många kvinnors arbete genom åren. Hon kommer från byn Pacayacu och identifierar sig som en kvinna från kichwa-befolkningen i Amazonas. Zenaida har varit engagerad i urfolksfrågor under hela sitt liv, bland annat som ordförande för sin hemby under 6 år. 

Fakta om situationen för kvinnor i Latinamerika och Ecuador

Latinamerika är en region som länge har haft stora problem med ojämlikhet. Men i många länder har betydande framsteg gjorts inom jämställdhetspolitiken, och under de senaste decennierna har den politiska handlingskraften förbättras avsevärt gällande kvinnors sociala och ekonomiska situation. 

I Ecuador har ett flertal lagar stiftats för att förbättra skyddet av kvinnors rättigheter. I den ecuadorianska konstitutionen från 2008 tas vikten av jämställdhet upp på flera ställen. År 2018 godkändes även en omfattande lag för förebyggande och utrotning av könsbaserat våld mot kvinnor, vilket betraktas som en milstolpe då denna även inkluderar politiskt våld som en typ av våld mot kvinnor.

Ett annat stort genombrott skedde i april år 2021 då abort avkriminaliserades vid fall av våldtäkt. Fram till 2021 hade abort endast varit tillåtet då kvinnans liv var i fara eller om en intellektuellt funktionshindrad kvinna hade blivit gravid till följd av en våldtäkt. Även om lagen endast godkänner abort vid våldtäkt och därmed inte erkänner alla kvinnors rätt att bestämma över sina kroppar under alla typer av omständigheter är detta ett stort symboliskt steg och ett enormt framsteg för alla de tusentals kvinnor som blir gravida till följd av våldtäkter varje år i Ecuador.

Men även om kvinnors situation har blivit bättre på flera plan står Ecuador fortfarande inför stora utmaningar vad gäller kvinnors rättigheter då det inom alla områden finns olösta problem i relation till utanförskap, diskriminering och våld mot kvinnor. När det gäller kvinnors ekonomiska utveckling tjänar kvinnor generellt 13-26% mindre än män i samma ålder. Enligt UN Women arbetar kvinnor även mer, och speciellt på landsbygden, där kvinnor arbetar omkring 23 fler timmar i veckan än män. Ett annat mycket allvarligt problem är det utbredda våldet mot kvinnor som förekommer i olika former. Könsbaserat våld är ett historiskt problem i landet och enligt National Statistics and Census Institute (INEC) har 65% av alla kvinnor i Ecuador upplevt någon typ av våld i deras liv. Det maximala uttrycket av könsbaserat våld är kvinnomord, femicidio, som innebär att en kvinna mördas på grund av hennes kön. År 2022 skedde 322 femicidios i Ecuador, vilket är den högsta siffran sedan år 2014.

Text av Latinamerikagruppernas praktikanter i Ecuador Nina Rodriguez, Lena Högberg, Amanda Persson och Joel Rygler.