Den 10 maj 2013 dömdes ex-diktatorn Efraín Ríos Montt i en historisk dom för folkmordet på mayafolket Ixil i Guatemala. Ärren från det brutala våld som utövades mot Ixil-folket under hans regim, och den väpnade interna konflikten i sin helhet, är fortfarande kännbara. Elin Sandlund, praktikant hos organisationen AJKEMAB’ i Guatemala, skriver om hur kampen för rättvisa och upprättelse för de drabbade fortfarande pågår i Ixilregionen där AJKEMAB’ arbetar.
“Armén använde sig av strategier för att utrota allt. De brände majsfälten. De ryckte upp de växter som hade ätbara rötter, förgiftade vattnet och lämnade förgiftat salt med hjälp av helikoptrar. Under personer som de dödat lämnade de granater, och när anhöriga kom för att hämta sina döda exploderade granaterna. Vi hade inga kläder, ingen mat att äta, inga mediciner. Det kom en tid då min familj inte kunde uthärda det längre. Många människor dog av hunger, törst, trötthet och sjukdomar. Efter nästan fem år på flykt i djungeln började vi därför gå tillbaka till vår hemby. Hellre blev vi dödade på en gång av armén än att dö en långsam död”
Felipe Itzep Ixcotojak, regional samordnare för AJKEMAB’ i Ixilregionen i Guatemala, berättar om sina fem år på flykt i djungeln under den interna väpnade konflikten. Hans historia är tyvärr inte unik. Under den 36 år långa väpnade interna konflikten i Guatemala bedrevs mer än 1 miljon människor på flykt. Uppskattningsvis dödades eller försvann 200 000 personer, varav 83 procent av dessa tillhörde ursprungsbefolkningen.
Ixilregionen i nordvästra Guatemala var särskilt drabbat. I början av 1980-talet, under kulmen av den interna konflikten, blev mayafolket Ixil måltavlor för regeringen på grund av deras förmodade stöd till gerillagrupperna. Militärens taktik i regionen var särskilt brutal, där soldaterna utsatte dem för våldtäkt, tortyr, tvångsförflyttning och brände deras hem och grödor. Under styret av diktatorn Efraín Ríos Montt dödades 1771 personer från mayafolket Ixil av armén mellan 1982 och 1983 med syftet att utrota dem.
Den 10 maj 2013 befanns Ríos Montt skyldig till folkmord och brott mot mänskligheten för sin roll i de grymheter som begicks mot Ixil-folket under hans regim. Domen underkändes dock senare av författningsdomstolen, och Ríos Montt hann diagnosticeras med senildemens innan rättsprocessen hann göras om. Hans arv fortsätter att vara en av de mörkaste perioderna i Guatemalas historia, och ärren från det våld som utövades mot Ixil-folket under hans styre är fortfarande kännbara. Kampen för rättvisa och upprättelse för offren och de överlevande från den interna konflikten pågår fortfarande, och än idag pågår utgrävningar av massgravar och gravplatser i bergen som människor grävde åt sina anhöriga som dog under konflikten.
Under praktiken med AJKEMAB’ har vi fått följa med på många begravningar. En stor del av deras arbete är att assistera och följa med familjemedlemmar i processen att hitta, identifiera och begrava anhöriga som dog i Ixilregionen under den interna väpnade konflikten. Under en begravning för 61 oidentifierade offer pratar vi med Eulalia Juan Juan, en överlevande kvinna vars mamma och två småsystrar högst troligt är några av offrena. Hon berättar:
“Jag ska kämpa. Jag ska fortsätta kämpa för att hitta min familj. Dessa är inte de första som grävts upp. Jag har många syskon som redan har hittats, de är redan begravda på kyrkogården. Armén dödade min mamma, mina bröder och mina systrar. Det viktigaste nu är att de ligger på kyrkogården och inte är kvar i berget.”
Domen mot Ríos Montt var historisk i sitt slag, då det var första gången som en före detta statschef dömdes för folkmord i sitt eget land. Den markerade även en viktig milstolpe i kampen mot straffrihet i Guatemala, men många går fortfarande ostraffade för krigsförbrytelser under den väpnade konflikten. Många före detta militärtjänstemän har fortfarande maktpositioner i regeringen och inom den privata sektorn. Ríos Montt lämnade kongressen först vid 86 års ålder, och hans dotter Zury Ríos kandiderar nu till president. Édgar Justino Ovalle Maldonado, som var överste i Guatemalas armé under inbördeskriget och har anklagats för krigsförbrytelser, satt i kongressen fram tills 2020. Otto Pérez Molina, en före detta general som var chef för militärbasen i Nebaj i Ixilregionen under folkmordet, var landets president 2012-2015. Många vittnesmål och anklagelser om folkmord och brott mot mänskligheten har riktats mot Pérez Molina, men ännu har inget åtal väckts. I vad som borde vara en rättvis övergång från intern väpnad konflikt till fredlig samexistens, sitter förövarna fortfarande på makten, och de som förtrycktes är fortfarande diskriminerade.
När vi pratar med människor och besöker byarna i Ixilregionen är det svårt att tänka sig att tre decennier snart har gått sedan fredsavtalet signerades 1996. Här känns den interna väpnade konflikten fortfarande som ett öppet sår, där många ännu inte fått upprättelse. “Det är i hög grad arméns fel. Det är i hög grad dess fel”, fortsätter Eulalia. “Det är en smärta, det är en sorg. Varje jul, varje påsk, varje helgdag minns man sin familj. Det tar inte slut. Det upphör inte ens efter tjugo eller trettio år. Brottet fortsätter för evigt.”
Text och bild av Elin Sandlund, praktikant hos Latinamerikagrupperna
