Reportage från Ecuador och CONAIE

Latinamerikagruppernas utlandspraktikant Amanda Persson har varit på en fyra månaders praktik i Ecuador. Under praktiken har hon jobbat nära Latinamerikagruppernas samarbetsorganisation Conaie, och tagit del av deras dagliga arbete i kampen för urfolks rättigheter, naturens rättigheter, hållbara jordbruk och jämställdhet.

Som del av sitt efterarbete delar hon med sig av foton och upplevelser under sin praktik hos CONAIE (Confederación de Nacionalidades Indígenas del Ecuador) i Ecuador:

Mitt namn är Amanda Persson och jag har gjort min praktik på CONAIE i Ecuador. CONAIE är den största organisationen för urbefolkningen i landet. Till en början var jag och de andra praktikanterna i Quito och jobbade. Där fick vi vara med och arbeta på CONAIE:s kontor. Vi var också med på olika demonstrationer och möten som CONAIE anordnade till exempel på internationella kvinnodagen. Först träffades alla på Casa Cultura i centrala Quito tidigt på morgonen. Det hade kommit människor från hela landet för att vara med. Både män och kvinnor gick upp på scenen och höll tal om kvinnors situation och rättigheter. Flera av de som höll tal ropade slagord som “viva las mujeres” och publiken svarade “viva”. Framför scenen genomfördes en spirituell ceremoni med blommor, frukt och frön formade som den heliga symbolen la chakana. I mitten av chakanan tänder man upp en eld, vilket är ett av de viktigaste momenten i ceremonin då elden representerar kopplingen till högre energier. Mötet avslutades med ett långt tal av CONAIEs president Leonidas Iza. Det här var mitt första möte med CONAIE och jag blev imponerad av sammanhållningen och den kämparanda som alla visade. Efter mötet gick alla i en lång demonstration genom staden.

             Internationella kvinnodagen i Quito, filmat av Amanda Persson

 

 

Den 28:e mars anordnades en annan demonstration och ett möte, för ley del agua (lagen om vatten). El ley del agua innebär att varje form av privatisering av vatten är förbjuden, på grund av dess betydelse för livet, ekonomin och miljön. Av denna anledning kan det inte vara föremål för något kommersiellt avtal med en regering, multilateral enhet eller nationellt eller utländskt privat företag. Först träffades alla i en park i centrala Quito. Även denna gång kom det människor från hela landet för att vara med. Jag och de andra praktikanterna gick runt och intervjuade flera olika personer om lagens betydelse. Alla vi pratade med var väldigt öppna och engagerade. Flera berättade om att kampen om vatten har pågått i många år och att man har behövt kämpa emot nyliberala idéer om att privatisera vattnet. Kampen för vatten innefattar också kampen för rent vatten utan föroreningar och nedsmutsningar.  Ecuador hör till de platser som har störst biologisk mångfald i världen och är en del av Unescos biosfärsprogram. Landets olika befolkningsgrupper, som är medvetna om sina förfäders arv och tro, lever efter livsfilosofin Sumak Kawsay vilket kan översättas till “det goda livet”. Att leva efter Sumak Kawsay innebär att man lever i harmoni med allt levande på jorden (människan, djur och natur) och hela universum. Dessa tankar finns inskrivna i den ecuadorianska konstitutionen. En sådan livsfilosofi står i motstånd till kommersiella intressen som vill använda naturen på ett sätt som inte är hållbart och som bidrar till hälsorisker och fattigdom. Sumak Kawsay är därmed användbart i kampen för en mer rättvis och hållbar värld. CONAIE ser vattnet som jordens blod som är avgörande för allt levande, därför har de med all kraft försvarat naturens resurser från plundring och miljöförstöring. Efter mötet gick alla i en demonstration genom hela staden. Slagord ekade såsom el agua no se vende, se ama y defiende (vattnet säljer man inte,det älskas och försvaras). Demonstrationen avslutades vid nationalförsamlingen i Quito där flera tal hölls.

 

 

Efter att ha varit i Quito en tid fick vi alla åka ut till olika destinationer för att arbeta på samarbetsorganisationer till CONAIE. Jag fick åka till Cayambe, som ligger 50 km nordost om huvudstaden. Staden ligger mellan olika bergstoppar på en höjd av 2 814 meter över havet. De flesta som bor i Cayambe tillhör folket Kayambi. I början av min vistelse fick jag möjligheten att följa med vår handledare Jorge Bastidas till en tvåspråkig skola där eleverna studerar på både spanska och kichwa. Det är väldigt viktigt att människor har tillgång till att lära sig Kichwa-språket, eftersom det kommer att bidra till att förfädernas språk inte går förlorat och att det kan talas och förstås av alla. Den tvåspråkiga utbildningen innebär även att eleverna lär sig om den andinska kosmologin, kulturen och traditionerna. Det var väldigt intressant att se det avancerade handgjorda materialet de använde i undervisningen.

 

 

 

Resten av min tid i Cayambe fick jag möjligheten att arbeta på stiftelserna Casa Campesina och Kawsay. Casa Campesina arbetar främst med att förbättra produktion, hälsa, utbildning och samhällsorganisation och därmed minska fattigdom och utanförskap. Vi fick följa med och hjälpa till när man åkte ut för att ge råd till småjordbrukare, hur de skulle förbättra sin jord och sina odlingsmöjligheter. Casa Campesina ordnade olika marknader för att öka möjligheterna för småjordbrukare att kunna sälja sina varor. Vi fick även vara med när de anordnade en informationsdag tillsammans med Universidad Salesiana, där vår kollega Gaby Quinatoa berättade om programmet agroekologi som finns på universitetet. Det var väldigt intressant och lärorikt att höra om till exempel på vilket sätt månens cykel påverkar odlingarna.

 

 

Kawsay är en annan stiftelse i Cayambe som på olika sätt arbetar för plurinationalitet, interkulturalitet och hållbarhet. Varje månad håller Kawsay olika workshops för småjordbrukarna i och runt om Cayambe. Workshoparna riktar sig främst till kvinnor för att stärka deras roll i samhället. De är till för att man ska kunna utbyta idéer och tankar och för att lära ut om hållbara sätt att odla. Kawsay arbetar ofta med skolklasser för att informera eleverna om kultur, traditioner och hållbar odling. I dagens samhälle är det många ungdomar som glömmer och lämnar det traditionella och hållbara sättet att leva. Fler och fler lockas av att delta i det kommersiella levnadssättet med ohållbar konsumtion. Genom att bjuda in skolklasser hoppas Kawsay kunna bidra till att ungdomar blir medvetna om arvet från sina förfäder. Jag fick vara med på en workshop Kawsay höll i där elever från en lågstadieskola var med. Eleverna informerades om hållbar ekologisk odling och fick prova naturliga mediciner.

 

 

 

I slutet av min tid i Cayambe började det stora firandet av Inti Raymi (firande av solen). Inti Raymi är ett sätt för de andinska folken att visa tacksamhet till Paccha Mama (moder jord), för att ha tillåtit en bra produktion och skörd. Tacksamheten firas med musik och dans. Jag fick möjligheten att vara med på flera firanden av Inti Raymi vilket var en stor upplevelse.

Firande av Intri Raymi filmat av Amanda Persson

 

 

Den sista tiden i Cayambe var jag även med och gjorde en film för CONAIE. I filmen intervjuade vi fyra personer i olika åldrar om deras kultur, traditioner, kosmovision och om olika traditionella odlingssätt.

 

 

Min tid som praktikant hos CONAIE var väldigt lärorik och intressant. Det gav mig nya tankesätt och livserfarenheter och har fått mig att vilja öka mitt engagemang för urbefolkningens situation och deras rättigheter.

 

/ Amanda Persson

 

Läs mer om Latinamerikagruppernas samarbetsorganisation CONAIE här