Extrainsatt årsmöte för att anta en ny strategisk långtidsplan
Kära medlem, Föreningen behöver anta en ny strategisk långtidsplan för 2024-2028 som ska ersätta nuvarande plan som är giltig fram till slutet av 2023. Därför välkomnar Latinamerikagrupperna dig till ett extrainsatt årsmöte. Utöver detta behöver föreningen rösta om medlemsavgift ska kunna tas ut endast årsvis eller också månadsvis då ett nytt medlemsregister ska tas i bruk i november 2023. Eftersom att detta är ett extrainsatt årsmöte så kommer bara dessa 2 punkter att lyftas. Mötesplats: Solidaritetshuset i Stockholm eller digitalt över: Zoom Datum: Söndag 17 september 2023. Schema: Årsmötet pågår mellan kl. 10.00-16:00. Om förslagen antas utan att större ändringar behöver göras så avslutas mötet tidigare. Efteråt bjuds det på mingel på Solidaritetshuset med snacks, dryck, loppis mm. i biblioteket eller utomhus om vädret tillåter. Anmäl dig nu: Anmälan till det extrainsatta årsmötet är öppet till och med onsdag den 6 september. För att ha rösträtt på det extrainsatta årsmötet krävs att medlemskap har lösts senast den 17 juli 2023. Sena anmälningar kan godkännas av årsmötet eftersom det nu är efter deadline.Mejla följande information till arsmote@latinamerikagrupperna.se för att anmäla dig och komma med i röstlängden: Fullständigt namn Födelsedatum Postadress E-postadress Telefonnummer Om du deltar på plats på Solidaritetshuset eller digitalt på Zoom I år kan Latinamerikagrupperna dessvärre inte stå för utgifter (resa, boende) i samband med det extrainsatta årsmötet på grund av föreningens ekonomi.Kontakta gärna oss om du har några frågor: arsmote@latinamerikagrupperna.se Årsmötesunderlag (kompletteras den 7 september): Strategisk långtidsplan 2019-2023 Dagordning (skickas ut den 7 september) Nya medlemsregistret (skickas ut den 7 september) Upplägg för det extrainsatta årsmötet och varför det är viktigt att du är med:Det är av största vikt att årsmötet kan anta en ny strategisk långtidsplan då Latinamerikagrupperna står inför en period med ansökningar till finansiärer, gamla som nya, som kräver att föreningen kan visa upp en strategisk plan för de kommande åren. Utan antagen plan kan vi inte söka ekonomiska medel för nästa år.Varje medlem som vill vara med och påverka innehållet i den strategiska långtidsplanen kan skicka in förslag på ändringar till den gamla planen (se bifogad fil: Strategisk långtidsplan 2019-2023. Förslagen på ändringar ska skickas till: styrelsen@sal.se och ha inkommit senast 3 september 2023 för att tas med.Styrelsen åtar sig därefter att sammanställa en plan utifrån de förslag på ändringar som inkommit. Den nya planen ska årsmötet sedan rösta om huruvida den ska antas eller ej.Föreslagen plan med inskickade förslag på ändringar kommer att skickas ut med resterande underlag den 7 september. I och med möjligheten för varje medlem att lägga fram förslag på ändringar innan årsmötet samlas så hoppas vi att föreslagen plan som skickas ut den 7 september kan antas utan behov av några större ändringar. Skulle förslaget röstas ner får årsmötet tillsammans stifta de ändringar som behövs för att den nya planen ska antas. Varmt välkommen!
José María – Den plurinationella staten och vikten av att erkänna kulturell mångfald
Under sin livstid har José María och hans vänner och kollegor inom olika urfolksrörelser varit med och förändrat Ecuador i grunden. De har lett motståndsrörelser och kämpat för lika villkor för alla, utvecklat plattformar för kunskaps- och erfarenhetsutbyte och varit med och grävt i den Ecuadorianska folksjälen i hopp om att kunna skapa enhet i den enorma mångfald som kännetecknar landet. “Det är av största vikt att alla vi ecuadorianer erkänner vilka vi egentligen är, vår egen identitet” upprepar José María gång på gång.”Här finns många kosmovisioner och en mångfald av kunskap och erfarenheter som alla är med och bidrar till skapandet av det som kallas Ecuador”.
På tioårsdagen av folkmordsdomen: Kampen för rättvisa och upprättelse fortsätter för mayafolket Ixil i Guatemala
Den 10 maj 2013 dömdes ex-diktatorn Efraín Ríos Montt i en historisk dom för folkmordet på mayafolket Ixil i Guatemala. Ärren från det brutala våld som utövades mot Ixil-folket under hans regim, och den väpnade interna konflikten i sin helhet, är fortfarande kännbara. Elin Sandlund, praktikant hos organisationen AJKEMAB’ i Guatemala, skriver om hur kampen för rättvisa och upprättelse för de drabbade fortfarande pågår i Ixilregionen där AJKEMAB’ arbetar. “Armén använde sig av strategier för att utrota allt. De brände majsfälten. De ryckte upp de växter som hade ätbara rötter, förgiftade vattnet och lämnade förgiftat salt med hjälp av helikoptrar. Under personer som de dödat lämnade de granater, och när anhöriga kom för att hämta sina döda exploderade granaterna. Vi hade inga kläder, ingen mat att äta, inga mediciner. Det kom en tid då min familj inte kunde uthärda det längre. Många människor dog av hunger, törst, trötthet och sjukdomar. Efter nästan fem år på flykt i djungeln började vi därför gå tillbaka till vår hemby. Hellre blev vi dödade på en gång av armén än att dö en långsam död” Felipe Itzep Ixcotojak, regional samordnare för AJKEMAB’ i Ixilregionen i Guatemala, berättar om sina fem år på flykt i djungeln under den interna väpnade konflikten. Hans historia är tyvärr inte unik. Under den 36 år långa väpnade interna konflikten i Guatemala bedrevs mer än 1 miljon människor på flykt. Uppskattningsvis dödades eller försvann 200 000 personer, varav 83 procent av dessa tillhörde ursprungsbefolkningen. Ixilregionen i nordvästra Guatemala var särskilt drabbat. I början av 1980-talet, under kulmen av den interna konflikten, blev mayafolket Ixil måltavlor för regeringen på grund av deras förmodade stöd till gerillagrupperna. Militärens taktik i regionen var särskilt brutal, där soldaterna utsatte dem för våldtäkt, tortyr, tvångsförflyttning och brände deras hem och grödor. Under styret av diktatorn Efraín Ríos Montt dödades 1771 personer från mayafolket Ixil av armén mellan 1982 och 1983 med syftet att utrota dem. Den 10 maj 2013 befanns Ríos Montt skyldig till folkmord och brott mot mänskligheten för sin roll i de grymheter som begicks mot Ixil-folket under hans regim. Domen underkändes dock senare av författningsdomstolen, och Ríos Montt hann diagnosticeras med senildemens innan rättsprocessen hann göras om. Hans arv fortsätter att vara en av de mörkaste perioderna i Guatemalas historia, och ärren från det våld som utövades mot Ixil-folket under hans styre är fortfarande kännbara. Kampen för rättvisa och upprättelse för offren och de överlevande från den interna konflikten pågår fortfarande, och än idag pågår utgrävningar av massgravar och gravplatser i bergen som människor grävde åt sina anhöriga som dog under konflikten. Under praktiken med AJKEMAB’ har vi fått följa med på många begravningar. En stor del av deras arbete är att assistera och följa med familjemedlemmar i processen att hitta, identifiera och begrava anhöriga som dog i Ixilregionen under den interna väpnade konflikten. Under en begravning för 61 oidentifierade offer pratar vi med Eulalia Juan Juan, en överlevande kvinna vars mamma och två småsystrar högst troligt är några av offrena. Hon berättar: “Jag ska kämpa. Jag ska fortsätta kämpa för att hitta min familj. Dessa är inte de första som grävts upp. Jag har många syskon som redan har hittats, de är redan begravda på kyrkogården. Armén dödade min mamma, mina bröder och mina systrar. Det viktigaste nu är att de ligger på kyrkogården och inte är kvar i berget.” Domen mot Ríos Montt var historisk i sitt slag, då det var första gången som en före detta statschef dömdes för folkmord i sitt eget land. Den markerade även en viktig milstolpe i kampen mot straffrihet i Guatemala, men många går fortfarande ostraffade för krigsförbrytelser under den väpnade konflikten. Många före detta militärtjänstemän har fortfarande maktpositioner i regeringen och inom den privata sektorn. Ríos Montt lämnade kongressen först vid 86 års ålder, och hans dotter Zury Ríos kandiderar nu till president. Édgar Justino Ovalle Maldonado, som var överste i Guatemalas armé under inbördeskriget och har anklagats för krigsförbrytelser, satt i kongressen fram tills 2020. Otto Pérez Molina, en före detta general som var chef för militärbasen i Nebaj i Ixilregionen under folkmordet, var landets president 2012-2015. Många vittnesmål och anklagelser om folkmord och brott mot mänskligheten har riktats mot Pérez Molina, men ännu har inget åtal väckts. I vad som borde vara en rättvis övergång från intern väpnad konflikt till fredlig samexistens, sitter förövarna fortfarande på makten, och de som förtrycktes är fortfarande diskriminerade. När vi pratar med människor och besöker byarna i Ixilregionen är det svårt att tänka sig att tre decennier snart har gått sedan fredsavtalet signerades 1996. Här känns den interna väpnade konflikten fortfarande som ett öppet sår, där många ännu inte fått upprättelse. “Det är i hög grad arméns fel. Det är i hög grad dess fel”, fortsätter Eulalia. “Det är en smärta, det är en sorg. Varje jul, varje påsk, varje helgdag minns man sin familj. Det tar inte slut. Det upphör inte ens efter tjugo eller trettio år. Brottet fortsätter för evigt.” Text och bild av Elin Sandlund, praktikant hos Latinamerikagrupperna
Lanseringsevent för magasinet ’Ruttet’ på Solidaritetshuset
Välkommen på lanseringsevent för magasinet ’Ruttet’ på Solidaritetshuset den 10 maj kl: 18:30.
Magasinet är gjord av eleverna från kursen Global Rättvisa på Biskops-Arnö Folkhögskola har tillsammans med organisationerna Framtidsjorden och Latinamerikagrupperna och handlar om småbrukares situation i Indien och Colombia med koppling till klimatförändringarna, matsuveränitet och kvinnors rättigheter.
Gästtalare på eventet för att diskutera svenskt bistånd är Magnus Walan, senior policyrådgivare på Diakonia.
Latinamerikansk Filmfestival på Zita den 7 maj 2023
Eleverna från kursen Global Rättvisa på Biskops-Arnö Folkhögskola har tillsammans med organisationerna Framtidsjorden och Latinamerikagrupperna varit på en fem månaders praktik i länderna Bolivia, Colombia och Ecuador. Under praktiken har de jobbat nära med lokala organisationer och tagit del av deras dagliga arbete i kampen för urfolksrättigheter, hållbara jordbruk och jämställdhet.
Som del av efterarbetet anordnar elverna en Latinamerikansk Filmfestival på Zita den 7 maj för att visa upp sina egengjorda filmer relaterade till de ämnen som berörts under praktiken. Utöver filmvisningar kommer publiken kunna ta del av en boliviansk hantverksmarknad och såklart bjuds det på fika!
Adelan – Vikten av ett jordbruk fritt från gift
Siim Prääts, praktikant hos Latinamerikagrupperna har träffat småbrukaren Adelan Alcântara strax utanför Água Doce do Norte i delstaten Espirito Santo i sydöstra Brasilien som arbetar för ett giftfritt jordbruk.
Maria- vikten av social organisering och tillgång till land
I Brasiliens nordöstra hörn, i landets minsta delstat Sergipe, mitt emellan de två små städerna Canindé de São Francisco och Poço Redondo, i ett enkelt hus byggt av håltegel, bor kvinnan som av sina kollegor kallas för “kvinnan som andas och pratar jordbrukets språk”. Maria dos Santos de Jesus föddes 1988 i Santa Brígida i Bahía, är idag 35 år, och en central personlighet i sitt lokala samhälle. Genom sitt outtröttliga engagemang hjälper hon till att bygga upp en mer levande landsbygd samtidigt som hon är med och ger människor verktyg för att skapa sig de liv som de själva eftersträvar. “Att vara aktivist är att viga sitt liv åt att arbeta för att ge andra människor tillgång till hälsa, boende, ett bra liv på landet, ha tillgång till utbildning på och om landsbygden och kultur- och fritidsaktiviteter för ungdomar och kvinnor”, säger Maria med passion i rösten. Allt detta är hon med och bidrar till genom att leda grupper som hjälper kvinnor att stärka sin position i sitt samhälle, genom att arrangera kulturevent för unga, genom hennes kamp för jordbrukares rätt till land och genom att på sin bakgård undervisa om agroekologi och hållbar produktion av hälsosamma livsmedel. På senare tid har Marias engagemang också blivit internationellt uppmärksammat. Våren 2023 reste hon till Moçambique för att bidra med sin kunskap till utvecklandet av olika jordbruksprojekt i landet och flera resor är redan inplanerade. Men det har inte alltid varit givet att Maria skulle ha den framträdande roll som hon har idag. Maria växte upp under svåra förhållanden med begränsad möjlighet till att påverka sin livssituation och ännu mindre att hjälpa andra att förbättra deras. “Min barndom var mycket svår, vi hade varken tillgång till mark eller vatten”, berättar Maria. Hon föddes som barn nummer 12 i ordningen i en familj som skulle komma att bestå av mamma Maria Conceição Jesus Santos, pappa Antonio dos Santos, Maria själv och 14 syskon. Hennes föräldrar arbetade för storgodsägare på landsbygden i utbyte mot mat. “Många i mitt samhälle sökte upp min mor då hon har gåvan av att välsigna människor och be för dem, jag kommer ihåg när jag var 5-6 år, människor som kom för att leta reda på min mor blev förfärade över de förhållanden vi levde i och ville ge henne pengar. Men hon svarade alltid att hennes gåva inte var till för att säljas utan skulle delas med människor för att hjälpa dem. Så istället fick vi ibland ta emot gåvor i form av mat. Det var jag och min bror Domazio, vi som var yngst, som fick hämta det folk skänkte, oftast bönor och cassavamjöl. Det var det vi åt, men många gånger hade vi inte ens detta. Vi fick också gå 3-4-5km, många gånger ännu mer än så, för att hämta rent vatten och för att tvätta oss. Vi tvättade oss var 8:e dag”. När Maria var 7 år gammal bestämde hennes mor sig för att flytta till delstaten Sergipe med förhoppningen om att hitta ett arbete som kunde ge henne och hennes barn en mer stabil framtid. Men livet i utkanten av staden Canindé de São Francisco där de hamnade blev inte som de hoppats på. De svåra levnadsförhållandena fortsatte. ”Hade vi tvingats leva under samma förhållanden som vi levde under där hade jag mest troligt inte varit vid liv idag”, kommenterar Maria medan vi gömmer oss undan den starka eftermiddagssolen sittandes på den låga tegelmuren som inhägnar hennes uteplats. Arbetet som mamma Maria hittade hade dock en positiv effekt, genom sina arbetskollegor fick mamman höra talas om rörelsen MST- Movimento dos trabalhadores rurais sem terra, De jordlösas rörelse. MST var under 90-talet väldigt aktiv i delstaten. Sergipe består till stor del av jordbruksmark som tillhör storgodsägare. Det visade sig att medlemmar inom rörelsen precis då var i färd med att ockupera ett större landområde och Marias mor fick förfrågan om att vara med och kämpa för att få tillgång till en egen bit mark. Den brasilianska konstitutionen som antogs tre år efter militärdiktaturens fall (1988) slår fast att jorden ska vara produktiv och uppfylla en social funktion. I praktiken innebär detta en aktiv användning av de naturresurser som finns tillgängliga på markarealen för att gynna ägaren av marken och/eller eventuella boenden/arbetare som nyttjar nämnda mark. Marken kan även ha ett mervärde när den används för bevarande av naturliga ekosystem. All utvinning ska ske inom ramarna för de brasilianska lagarna och goda arbetsförhållanden för ev. arbetskraft måste upprättas. Utöver detta måste marken ha införskaffats på laglig väg. Detta innebär till exempel att mark som lämpar sig för jordbruk aktivt ska användas för just jordbruk och att jordbruket ska bedrivas på ett sätt som inte bidrar till miljöförstöring, slavarbete, landgrabbing mm. Förblir marken outnyttjad eller om ägaren till marken missköter sig kan och bör staten köpa loss marken och omfördela den till dem som saknar tillgång till land. MST arbetar med att hitta mark som inte brukas, oftast tillhörande storgodsägare, och ockupera marken för att synliggöra för staten att den bör omfördelas. Trots denna jordreform är markfördelningen väldigt ojämn, 1 procent av landets jordbrukare äger 45% av den odlingsbara ytan. “Vi är ett folk som inte har tillgång till land trots att vi har så stora landarealer. I majoriteten av fallen har storgodsägarna inte köpt sin mark utan ärvt den av sina förfäder som själva ockuperade marken i samband med [portugisernas] invasion. De har så mycket land att stora delar av den saknar produktiv kapacitet, jorden används inte till att producera livsmedel, och detta sker medan många andra personer skulle kunna ha tillgång till marken för att i alla fall producera livsmedel för att föda sin familj och Brasiliens folk. Marken borde ockuperas och omfördelas till arbetarna och jordbrukarna som vill arbeta på landet för att producera matvaror och ge dem möjlighet att bygga upp sina liv “, säger Maria och förklarar samtidigt sambandet mellan rätten till land och hur den genererar möjligheter för människor att påverka sitt eget livsöde. ”Att omfördela mark är lika
Latinamerikagrupperna står inför stora förändringar
Latinamerikagrupperna är en av många organisationer som har drabbats hårt av regeringens nedskärningar i Sveriges internationella bistånd. Det innebär att föreningen står utan tillräckliga ekonomiska medel för att fortsätta bedriva vår verksamhet som tidigare.
Ett fritt och rättvist val känns långt bort i Guatemala
I slutet av mars inleds valkampanjen 2023 i Guatemala. Urfolkets presidentkandidat hindras från att ställa upp medan dottern till en ex-diktator dömd för folkmord tillåts kandidera. Våra praktikanter hos AJKEMAB’ Rech K’aslemal i Nebaj, Guatemala, reflekterar över valrörelsen hittills och svårigheterna för medborgarna att informera sig.
Internationella kvinnodagen 8 mars – för solidaritet med kvinnors kamp världen över
Intervju med vice ordförande på CONAIE Zenaida Yasacama om hennes arbete på CONAIE och hennes personliga drömmar och ambitioner av våra utlandspraktikanter i Ecuador Nina Rodriguez, Lena Högberg, Amanda Persson och Joel Rygler.