Trots att hon som barn blev utsatt för rasism och diskriminering, vägrade Esther Yumbay att dölja sin identitet som urfolk. Idag leder hon en förening som lyfter urfolksfrågor.

En molnig morgon, när regnet fortfarande ligger i luften, pysslar Esther Yumbay i sin frodande, övervuxna trädgård. Hon rycker bort ogräset från de fint utlagda stenarna som leder till den skårade ytterdörren. De äldsta sönerna hukar sig i majsodlingarna vid det lilla huset och försvinner bakom de två meter höga plantorna, ständigt följda av en skara nyfikna hönor. Pojkarnas skratt och hönornas kacklande blir bakgrundsljudet till denna begynnande dag.

Esther Yumbay leder en förening för urfolks rättigheter i Ecuador. Foto Elli Viljanen.
Esther Yumbay leder en förening för urfolks rättigheter i Ecuador. Foto Elli Viljanen.

Esther har en värme i sina ögon, men så länge hon ser fattigdom och orättvisa i världen kan hon inte ge sig själv många anledningar att skratta. Hon har under sina 41 år följt utvecklingen av staden Guaranda, där rasismen tidigare varit utbredd. Esthers barndom utspelade sig under en tid då urfolken bespottades och sågs ned på. Även stadens poliser använde sig av nedvärderande glåpord och särbehandling. Vid marknaderna fanns det speciella häkten för urfolksbönder, som de kunde hamna i om de inte gick med på att sälja sina produkter för det pris som marknadsbesökaren ville ge. Allt detta ledde till att urfolken kände skam för sin kultur; de började se sig själva med de andras nedvärderande ögon.

Idag engagerar sig Esther i Conaies egna parti Pachakutik. Inför den politiska kampanjen trär hon regnbågsfärgade armband på bekanta och charmar till sig deras röster i valet. Foto Elli Viljanen.
Idag engagerar sig Esther i Conaies egna parti Pachakutik. Inför den politiska kampanjen delar hon ut regnbågsfärgade armband och diskuterar politik med bekanta. Foto Elli Viljanen.

Esther Yumbays barndom var djupt präglad av den utbredda rasismen, men som bara 12-åring riskerade hon allt för att bygga upp självkänslan och värdet i urfolksidentiteten. Med sin jämnåriga vän var hon den första i flickskolan som bar urfolksdräkt till lektionerna.

– Vi hade helt enkelt fått nog och tänkte: nu är det dags att de respekterar oss. Vi var de första urfolken som tog på oss anacon [namn på urfolksdräkt] och började kämpa för våra rättigheter och för respekt. Idag kan alla använda anacon i centrum helt utan rädsla.

Hon gestikulerar stolt mot sin klänning, gjord av robust svart tyg som lindas flera varv runt kroppen och hålls upp vid midjan av ett färgglatt broderat mönsterband. Anacon är den mest utmärkande delen av den kvinnliga kichwadräkten, och likt de flesta traditionella klädstycken har den också broderier vid sömmen, glimmande grönt mot den djupt svarta bakgrunden och jordfläckarna.

Visst var jag rädd, men jag var tvungen att göra det.

Esther suckar djupt över minnet från skoltiden och sparkar mållöst med sin stövel mot marken.

– Visst var jag rädd, men jag var tvungen att göra det. Det var tufft att möta konsekvenserna i skolan, att de kallade mig indian och plötsligt inte ville kännas vid mig längre. Jag blev utan vänner, men hade ändå fördelen att mina föräldrar gav mig pengar som jag kunde visa upp i skolan. Därmed fick eleverna lite respekt för mig och lämnade mig ifred. Jag hoppas av hela mitt hjärta att mina barn får en lugnare skolgång.

På interkulturella skolan Inti Churi är det inte bara accepterat med den traditionella urfolksklädseln, det är till och med obligatoriskt på måndagssamlingen. Foto: Elli Viljanen
På den interkulturella skolan Inti Churi är det inte bara accepterat med den traditionella urfolksklädseln, det är till och med obligatoriskt på måndagssamlingen. Foto: Elli Viljanen

Hon skrapar bort jorden från stenarna med en liten spade, torkar svetten från sin panna och ler.

– Det var svårt att förstå varför de lärde oss engelska istället för kichwa; det är ju inte vårt språk och det tjänar oss inte! Därför skapade vi en studentförening för urfolk, och kunde kräva lektioner av skolledningen. Det var en lång kamp, men till slut fick vi lördagslektioner: en timme kichwa och en timme organisering.

Idag har föreningen vuxit till ett forum för alla urfolksfrågor och Esther har blivit föreningens ledare. Fokus ligger på aktiviteter som handlar om att återta kulturen; som musik, dans och språk.

Text och foto: Elli Viljanen, praktikant Latinamerikagrupperna


En översikt över skolan i Ecuador

När Esther gick i skolan för cirka 25 år sedan var skolsituationen i Ecuador väldigt annorlunda jämfört med idag. Urfolken hade inte rätt till utbildning i sitt egna språk, och på grund av rasismen var de inte välkomna till stadens utbildningar. Sedan år 2008 är Ecuador en plurinationell stat, det vill säga en stat av många nationaliteter, och har erkänt de flesta urfolken som officiella nationaliteter med rätt att utöva och bevara sin kultur. Många fler ungdomar har nu tillgång till interkulturell tvåspråkig skolning, med lektioner i den egna livsåskådningen ”Kosmovision”, musik och andra kulturella inslag. Samtidigt satsar regeringen mycket på att centralisera skolorna, vilket drabbar urfolk då majoriteten bor på landsbygden. Centraliseringen innebär att ungdomarna måste lämna sina hem för studier i städerna, och tappar i samma veva lätt kontakten med sin kultur och identitet.


Ditt stöd är viktigt

Latinamerikagrupperna samarbetar med organisationer som arbetar för urfolks rättigheter på olika håll i Latinamerika, bland annat i Ecuador.

Genom att bli medlem stöttar du vårt arbete för att ge urfolk mer inflytande och göra deras röster hörda.

Vi har även en temagrupp som arbetar för urfolks rättigheter och naturens rättigheter. Du kan kontakta dem på buen.vivir@latinamerikagrupperna.se om du är intresserad av att engagera dig i frågan.

Fler artiklar du kanske gillar

Baserad på kategorin Nyheter

Gotland runt för Latinamerika

Praktikanten Alexandra Löfgren trotsade väder och vind för att uppmärksamma situationen för Latinamerikas småbrukare.

· Nyheter

Moder Jords dag – även alla människors dag

Latinamerikagruppernas temagrupp för Buen Vivir och Naturens Rättigheter uppmärksammar den 22 april, Moder Jords dag, genom att förnya sina löften om att försvara henne.

· Nyheter

8 mars-tal ”I solidaritet med våra systrar”

Tillsammans med våra systrar i Latinamerika och på hela jorden vill vi jobba för en mer rättvis oh feministisk värld. Latinamerikagrupperna vet att patriarkatet inte helt kan avskaffas om vi inte avskaffar kapitalism och kolonialism.

· Nyheter

Campesino struggle for rights in post conflict Colombia

Caught between two opposing sides of an armed conflict, campesinos, the farmers of Sumapaz in rural Colombia, have had to face adversity for decades. After the 2016 peace treaty signing between the Colombian state and the FARC-guerilla, things began to improve yet the effects of the conflict are still being felt by many civilians. Campesinos […]

· Nyheter

Julhälsning från Latinamerikagruppernas styrelse

2020 lider mot sitt slut och Latinamerikagruppernas styrelse samlades under luciahelgen för årets sista styrelsemöte, ett par av oss i Solidaritetshuset i Stockholm men de flesta digitalt. Året blev verkligen inte som någon hade kunnat tänka sig. Planerade evenemang har fått ställas in, möten har fått ta nya, digitala former och det har varit tråkigt […]

· Nyheter

Guatemala-kännaren Evelina Sartori Valck berättar om situationen för miljö- och människorättsförsvarare i Guatemala

Evelina Sartori Valck, guatemalakännare och före detta anställd på Latinamerikagrupperna och Kristna Fredsrörelsen, ger oss en inblick i situationen för miljö- och människorättsförsvarare i Guatemala.

· Nyheter

”Att kriminalisera oss har blivit ett sätt att tysta oss”

Dalila Merida är en av många som fallit offer för den ökade kriminaliseringen i Guatemala. Hon fängslades i nio dagar efter en fredlig aktion 2016 mot ett företag som vägrat betala ut rättmätiga pensioner till sina arbetare, nu står hon åtalad av samma företag.

· Nyheter

Protesterna i Ecuador – en kritik mot den rådande nyliberala utvecklingsmodellen

Under tolv dagar i början av oktober 2019 ägde omfattande protester rum i Ecuador, främst ledda av Ecuadors urfolk. Tillsammans med Latinamerikagruppernas programansvariga Rodolfo Magne söker vi svar på vad som hände under dessa turbulenta veckor och hur situationen för landets urfolk ser ut i dag.

· Nyheter

“Vi kommer fortsätta försvara våra rättigheter oavsett hur mycket vi åtalas, förföljs eller fängslas på olagliga grunder”

I en intervju med Franklin Quilumbaquin, från urfolksorganisationen Confederación del Pueblo Kayambi i Ecuador, berättar han om organisationens utsatthet där sociala social ledare som är extra utsatt.

· Nyheter

Miljökatastrofen som kallats för Regnskogens Tjernobyl

Latinamerikagrupperna har följt Chevronfallet i över 10 år. Här har vi samlat information om ett av världens största rättsfall om miljöförstöring.

· Nyheter