NY RAPPORT: Pensionspengar skövlar skog i Brasilien och bidrar till kränkningar av mänskliga rättigheter
Jordbruksmark har blivit en attraktiv investering, inte minst bland pensionsfonder. En ny rapport gräver djupare i Andra AP-fondens och Sveriges ansvar för människorättskränkningar och miljöförstöring på den brasilianska landsbygden. De senaste tio åren har efterfrågan på jordbruksmark i Brasilien ökat kraftigt. I regionen Matopiba i norra Brasilien, till ytan stor som Sverige och Finland tillsammans, sker en snabb utbredning av storskalig soja- och sockerrörsproduktion. En direkt effekt är att många lokalsamhällen förlorar tillgång till mark som de är beroende av för sin försörjning. Det är oftast lokala aktörer som genomför landgrabbing genom processer som genomsyras av korruption, hot och förfalskning av lagfarter. Pensionsfonder, däribland Andra AP-fonden, driver på utvecklingen genom de stora mängder kapital som strömmar in i markaffärer i regionen. Många människor vittnar om att hot och våld ökar mot de som motsätter sig utvecklingen. Det finns exempel på företag som använder sig av privata säkerhetsstyrkor som finns på plats 24 timmar om dygnet för att övervaka och utöva påtryckningar på lokala samhällen. säger Catarina Antikainen, styrelseledamot i FIAN Sverige, som deltagit på en undersökningsresa i Brasilien. Konsekvenserna för både människor och miljö är påtagliga. I regionen breder Cerradon ut sig. Den är lika viktig för den biologiska mångfalden som Amazonas. Där föds också flera floder som försörjer stora delar av landets befolkning med vatten. I samband med att mark tas i anspråk för storskaligt jordbruk sker ofta avskogning. Rapporten visar att det också skett på mark som ägs av Andra AP-fonden. På odlingarna som breder ut sig används stora mängder vatten och bekämpningsmedel. Det har lett till att vattendrag förgiftas och en utbredd vattenbrist för omgivande lokalsamhällen. I Sverige blundar man för problemen. Trots den dokumentation som finns hävdar Andra AP-fonden att deras investeringar inte bidrar till människorättskränkningar. Sverige har misslyckats med att reglera AP-fondernas investeringar för att säkra att de sker i enlighet med Sveriges internationella åtaganden när det gäller mänskliga rättigheter och miljö. Det här är ett uppenbart exempel på att det inte räcker att förlita sig på frivilliga initiativ från fonderna själva, säger Annelie Andersson, talesperson för investerings- och företagsansvar för Latinamerikagrupperna. Bakgrundsfakta Rapporten “The Human and Environmental Cost of Land Business” publiceras av FIAN International, Rede Social de Justiça e Direitos Humanos och CPT. Den baseras på två undersökningsresor, en i september 2017 till Brasilien och en i januari 2018 till Europa. Latinamerikagrupperna är en av de organisationer som bidragit till arbetet med rapporten. Andra AP-fondens markinvesteringar i Brasilien görs genom fonderna TIAA-CREF Global Agriculture I och II (TCGA I och TCGA II), där Andra AP-fonden är en av de största ägarna. AP2 investerar mer än 8 miljarder kronor i jordbruksmark och 27 procent av marken finns i Brasilien. Se AP2:s årsredovisning 2017. 2015 visade en rapport som bland annat Latinamerikagrupperna stod bakom att TCGA genom en komplicerad ägarstruktur kringgår brasiliansk lagstiftning som syftar till att begränsa storskaliga utländska markinvesteringar. Den visade också att de köpt mark genom en lokal affärsman som utreddes för landgrabbing. År 2016 annullerade en regional domare lagfarter för 124 000 hektar mark registrerade på affärsmannen. Sverige är skyldigt att både inom landets gränser, och när svenskt agerande får konsekvenser i andra länder, leva upp till de internationella konventioner Sverige ratificerat. I juni 2016 kritiserade FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter Sverige för bristande kontroll av AP-fondernas investeringar. Förra veckan presenterade regeringen, efter långa förhandlingar i riksdagens pensionsgrupp, ett förslag på ny lagstiftning för AP-fonderna. Det innehåller förbättringar när det gäller krav på hänsyn till mänskliga rättigheter och miljö. Men dessa riskerar att undergrävas då målet om hög avkastning fortfarande är överordnat andra mål. Läs rapporten ”The Human and Environmental Cost of Land Business” Läs om rapporten i svensk media: Svenska dagbladet: https://www.svd.se/pensionsfond-bidrar-till-landgrabbing-i-brasilien Hör vår talesperson Annelie Andersson kommentera rapporten i SvD:s ekonomistudio (01:22-04:50)
Internationell delegation undersöker människorättskränkningar på grund av land grabbing
Med stöd av bland annat Latinamerikagrupperna befinner sig en internationell delegation just nu i Brasilien för att dokumentera de sociala, ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av stora företags markköp. Latinamerikagrupperna stödjer arbetet som en del i kampanjen Schyssta pensioner.
Ny rapport: Andra AP-fonden kopplas till landgrabbing i Brasilien
Rapporten, Foreign Pension Funds and Land grabbing in Brazil, granskar markinvesteringar som görs i Brasilien genom den globala jordbruksfonden TIAA-CREF Global Agriculture LLC (TCGA). Bakom rapporten står Latinamerikagrupperna, GRAIN, Rede Social de Justiça e Direitos Humanos (Brasilien) och Inter Pares (Kanada).
Landgrabbing – kampen om jordbruksmarken
Jakten på odlingsbar mark trappas upp när företag, stater, pensionsfonder och andra aktörer köper upp eller arrenderar stora landområden runtom i världen. Småbrukare och ursprungsfolk förlorar ofta sin mark och sin möjlighet till försörjning när konkurrensen om marken ökar. Landgrabbing är ett snabbt växande globalt fenomen. Enligt rapporten The Race for Land (2012) av ForumCiv, Afrikagrupperna och Kooperation Utan Gränser har det skett en dramatisk ökning av storskaliga markaffärer de senaste tio åren. En växande befolkning, i kombination med att den odlingsbara marken minskat till följd av klimatförändringar och vattenbrist, har fått marken att stiga i värde. I de flesta fall handlar det om utländska aktörer som tar kontroll över marken. De använder sedan jorden till storskalig odling av grödor för export, så som djurfoder till den växande köttindustrin och agrobränsle, bränsle som framställs av jordbruksprodukter som sockerrör, soja och palm. Stora markarealer används också för utvinning av naturresurser som metaller och olja. Sverige är inget undantag i denna handel, vi är en av världens tjugo största investerare i jordbruksmark. Slår mot småbrukare, ursprungsfolk och miljö Ofta utlovas jobb och landsbygdsutveckling i samband med investeringarna. Men inte sällan får investeringarna allvarliga konsekvenser för både miljö, mänskliga rättigheter och människors möjlighet att försörja sig. – Vi kommer inte att lösa hungerproblemen eller stoppa klimatförändringar genom industriellt jordbruk på stora plantager. Lösningen ligger i att stödja småskaliga jordbrukares kunskaper och erfarenheter och öka deras inkomster så de kan bidra till utvecklingen på landsbygden. Ett argument som förs fram för markinvesteringarna är att marken som köps upp är outnyttjad. Något som rapporten menar är felaktigt. Istället rör det sig ofta om mark med god tillgång till vatten och kommunikationer. Småbrukare och lokalsamhällen som levt på och odlat marken i generationer tvingas bort. De storskaliga odlingar som breder ut sig till följd av landgrabbing använder stora mängder kemiska bekämpningsmedel och gödsel, vilket utarmar jordar och förgiftar och försurar mark och vattendrag. Det gör att den odlingsbara marken minskar globalt. De grödor som odlas kräver också – liksom gruvutvinning – stora mängder vatten, vilket förvärrar konkurrensen om begränsade vattenresurser. Det finns alternativ Många folkrörelser i Latinamerika har i decennier förespråkat en övergång till småskaligt jordbruk som de menar skulle öka tillgången på mat och samtidigt vara mer ekologiskt hållbart. Något som även FNs rapportör för rätten till mat, Olivier de Schutter, slår fast i sin rapport Agroekologi och rätten till mat, från 2011: – Vi kommer inte att lösa hungerproblemen eller stoppa klimatförändringar genom industriellt jordbruk på stora plantager. Lösningen ligger i att stödja småskaliga jordbrukares kunskaper och erfarenheter och öka deras inkomster så de kan bidra till utvecklingen på landsbygden, skriver Schutter i rapporten. Text: Sori Lundqvist Visste du att… Sverige är en av världens tjugo största investerare i jordbruksmark. Över hälften av de människor som lever i extrem fattigdom är beroende av jordbruk för sin försörjning. Småjordbruk ger åtta gånger fler jobb än industrijordbruk i förhållande till den odlade ytan. Cirka 10 miljoner hektar jordbruksmark – motsvarande en fjärdedel av Sveriges yta – byter årligen händer i storskaliga markaffärer. Omkring hälften av all landgrabbing sker i Afrika. I Latinamerika är landgrabbing mest omfattande i Brasilien sett till total markyta. Som andel av ländernas jordbruksmark är problemet störst i de andinska länderna. Drivkrafter bakom landgrabbing i Latinamerika är: agrobränslen 33 procent, matproduktion 27 procent, mineraler och olja 24 procent, skogsbruk 10 procent. Den jordbruksmark som år 2008 användes för att producera etanol och biodiesel till EU hade kunnat försörja 127 miljoner människor under ett år. Siffran är sannolikt högre idag.