Tillgång till mark är en förutsättning för att uppfylla flera grundläggande mänskliga rättigheter, som rätten till mat, vatten och möjligheten att utöva sin kultur. Samtidigt har mark och andra naturresurser blivit en hårdvaluta på världsmarknaden. I den hårdnande kampen om Latinamerikas mark är människor på landsbygden de stora förlorarna.
De senaste decennierna har antalet storskaliga markaffärer i Latinamerika ökat markant. I de flesta fall handlar det om utländska aktörer, företag, stater och investerare som köper upp, hyr eller investerar i jordbruksmark för att odla grödor för export. Stora markarealer används också för utvinning av naturresurser som metaller och olja.
Sverige är inget undantag i denna handel. Vi är en av världens tjugo största investerare i jordbruksmark, bland annat via våra gemensamma pensionspengar.
Den ojämlika fördelningen av mark bidrar till ökad hunger
Idag kontrolleras så gott som all odlingsbar mark i Latinamerika av stora jordbruksföretag. Men de står bara för en bråkdel av den totala matproduktionen. Mark som kunde ha använts för att säkra lokalbefolkningens behov av mat används istället för att producera livsmedel, djurfoder och biobränsle för export.
Istället är det regionens småskaliga jordbrukare som med stadigt minskande andel mark förser befolkningen med mat. Idag ökar hungern och undernäringen i regionen. Värst är situationen för människor som bor på landsbygden och som livnär sig på ett småskaligt jordbruk.
Ökning av antalet markrelaterade konflikter
Markaffärer görs ofta över huvudet på lokalbefolkningen, och det är inte ovanligt att småbrukare tvingas bort då utländska ägare genom olagliga och oetiska metoder tar över marken.
På senare år har hot, förföljelse och våld mot människor som försvarar sin rätt till mark blivit allt vanligare. Särskilt utsatta är människor som protesterar mot gruvdrift, vattenkraftverk och industrijordbruk. Idag är Latinamerika världens farligaste region för miljö- och människorättsförsvarare.
Småbrukare får det svårare när naturresurser privatiseras
Sedan år 1994 har företag rätt att ta patent på fröer. Idag kontrollerar tre företag över två tredjedelar av den kommersiella frömarknaden. Samtidigt har särskilda lagar för att begränsa användning, lagring och byteshandeln av lokala fröer införts. Det tvingar småbrukare att köpa fröer, istället för att som tidigare spara fröer från en skörd till nästa.
Företagens fröer kräver dessutom stora mängder av kemiska gödnings- och bekämpningsmedel för att ge god avkastning. I takt med att ogräs och skadedjur har blivit resistenta har gifterna blivit allt starkare och så även de negativa konsekvenserna för människors hälsa och miljö.
Industrijordbruket och inte minst gruvindustrin kräver stora mängder vatten. För att trygga företagens behov leds vatten från floder och sjöar om till bevattningsdammar. Korruption och bristfällig statlig kontroll gör det samtidigt möjligt för företag att släppa ut stora mängder kemikalier i vattendrag. Det lilla vatten som blir kvar i floderna är ofta förorenat och räcker vare sig till lokalbefolkningens vardagsbehov eller för att småbrukarna ska kunna bevattna sina egna odlingar.
Landsbygden behöver nya förutsättningar
För att utrota hunger och fattigdom måste man göra upp med deras mest grundläggande orsak – den ojämlika fördelningen av makt och naturresurser. Därför måste makten flyttas från företagen till medborgarna. Internationell jordbrukspolitik måste prioritera lokal matkonsumtion framför storskalig export och småskaliga jordbrukare måste få ökat politiskt inflytande och förutsättningar att odla med lokala metoder som inte överutnyttjar naturen.
Detta är krav som Latinamerikagruppernas samarbetsorganisationer i Latinamerika förespråkar och som på senare år har stöd från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), både för sin förmåga att föda en växande befolkning men också som en lösning på klimatkrisen.
Latinamerikagrupperna vill att:
- mark ska behandlas som en mänsklig rättighet och inte som vilken annan handelsvara som helst som köps eller säljs.
- Svenskt bistånd ska prioritera organisationer som arbetar för en rättvisare tillgång till mark.
- Sverige och EU ska inte ska agera och investera i verksamheter som undergräver mänskliga rättigheter och hållbar utveckling i Latinamerika.
Så arbetar Latinamerikagrupperna:
- Vi stödjer småbrukare och urfolk i deras arbete för ökat politiskt inflytande. Det gör vi bland annat genom att finansiera demokrati- och ledarskapsutbildningar så att fler människor får kunskap om sina rättigheter och därmed ökade möjligheter att organisera sig.
- Vi finansierar undervisning om småskaliga, lokala och hållbara jordbruksmetoder i hela regionen.
- Vi sprider information om de negativa konsekvenser som svensk spekulation av mark och naturresurser har på människors levnadsvillkor i Latinamerika.
