Simeona Riquelme i Paraguay har kämpat större delen av sitt liv för att som kvinna få rätt att äga mark. I dag har hon sin egen jordlott, men måste ständigt försvara den.

– Vi var alla jordlösa, mina fyra bröder och jag. Behovet av egen mark var stort och jag såg ingen annan utväg än att organisera mig.

Kampen för mark började år 1980 för Simeona Riquelme, 61 år. I bonderörelsen Movimiento Campesino Paraguayo (MCP) organiserades möten, manifestationer och ockupationer under diktaturens sista år. Engagemanget var riskfyllt. Simeona beskriver det som en grym tid och berättar om kamrater som förföljts, fängslats och mördats. Kvinnorna i organisationen var i regel gifta och kunde få tillgång till mark genom sina män, men som ensamstående mamma vittnar Simeona om en annan situation.

– Vi kvinnor var med i organisationen för att tillsammans med männen delta i kampen. Allt var för marken, men för mig som ensam kvinna var det omöjligt, jag stod helt utan rättigheter. En kvinna skulle helt enkelt inte kämpa för mark då rätten att själv äga mark inte fanns.

Tills den dag jag dör ska jag arbeta för att visa de där männen att kvinnor visst kan.

Trots detta var beslutet att vara en del av kampen självklar, av solidaritet med bröderna. Till de andra i organisationen gav hon ett löfte om att undervisa barnen på den plats de skulle få mark. Hon hade sett liknande situationer där kvinnor vägrat flytta ut till de nya byarna då det saknades skolor för barnen. Väl på den plats som skulle komma att få namnet Limoy 2 utövade kamraterna i organisationen påtryckningar på det statliga institut som distribuerade mark (IBR).

– De tyckte att jag hade lika stor rätt att få mark efter att vi kämpat ihop och gick själva till IBR för att jag skulle få den här jordlotten. Och härifrån flyttar jag inte. Jag är den enda kvinnan i hela byn som äger min egen lott.

Under det stora trädet vid kyrkogården undervisade hon sedan byns barn i tre år tills skolan byggdes och lärare anställdes.

– Det enda jag hade i huvudet när vi kom hit var att jag var tvungen att hålla mitt löfte. Stå ut med allt. I tre år arbetade jag utan lön och det gick dagar då jag inte åt. Men jag säger det med stolthet för jag avlade ett löfte och jag höll  det. Ingen ska kunna säga till mig att kvinnor bara pratar och aldrig gör något.

Simeona Riquelme ser gärna ökat samarbete över generationsgränserna och lägger framtiden i ungdomarnas händer. Hon har bjudit in ungdomar i byn att arbeta tillsammans på hennes gård. ”Jag erbjuder dem att använda min mark för att praktisera agroekologi. Öva och genomföra projekt de har teoretisk kunskap i.” Foto: Maja Heide
Simeona Riquelme ser gärna ökat samarbete över generationsgränserna och lägger framtiden i ungdomarnas händer. Hon har bjudit in ungdomar i byn att arbeta tillsammans på hennes gård. ”Jag erbjuder dem att använda min mark för att praktisera agroekologi. Öva och genomföra projekt de har teoretisk kunskap i.” Foto: Maja Heide

Med stöd av sin mamma har hon uppfostrat sina fem barn i byn. Hon bakar paraguayanskt bröd och traditionella sötsaker som hon tillsammans med egenodlade produkter säljer på marknaden i en närliggande by. Hon har själv skött gården men berättar om konflikter som uppstått med några av männen i byn som tyckt att hon borde upplåta sin mark till yngre män som kan arbeta.

– De har pratat illa om mig för att jag fick den här jordlotten fast att jag är kvinna. De har sagt att kvinnor inte kan arbeta. De har försökt få mig att lämna bort marken. Men jag har betalat för och äger den här marken och tills den dag jag dör ska jag arbeta för att visa de där männen att kvinnor visst kan. Mig får de aldrig bort.

Från sin barndom och ungdomstid minns hon tydligt kvinnornas roll i samhället.

– Det var otänkbart att kvinnor deltog i det politiska livet. De hade inte rösträtt och fick inte organisera sig i partier. Kvinnor tilläts inte ha åsikter, de skulle lyssna och hålla tyst, få order och lyda. Vi åt inte ens vid matbordet, som liten åt jag med kvinnorna i köket medan männen åt vid bordet.

Idag är Simeona organiserad i kvinnorättsorganisationen Conamuri. Att vara del av en feministisk organisation beskriver hon som en helt ny upplevelse med många fördelar.

– Även inom MCP fanns en kultur av misstroende mot kvinnorna. Det var männens idéer och tankar som gällde och deras projekt som drevs. Conamuri har förståelse för oss kvinnor och våra behov. De värdesätter oss och skapar självförtroende vilket jag tycker mycket om. Utan dem hade jag inte fortsatt att vara aktiv men de uppmuntrar mig, ger mig idéer och lust att arbeta. Genom min organisering ser jag att jag kan fortsätta vara till nytta i samhället. Vi är ju här i världen för att göra något, inte för att vara passagerare.

Text och foto: Maja Heide, praktikant Latinamerikagrupperna


Stöd arbetet för att ge kvinnliga småbrukare makt

Latinamerikagrupperna stödjer den feministiska organisationen Conamuri genom vårt stöd till småbrukarnätverket Cloc/La Vía Campesina. I vår verksamhet prioriterar vi särskilt kvinnor och unga, och bidrar bland annat till ledarskapsskolor som arrangeras av nätverket för dessa grupper.

Du kan göra en insats för att kvinnliga småbrukare ska få ökat inflytande genom att bidra till vårt arbete. Sms:a ”LA 100” till 72980 så bidrar du med 100 kronor.

Är du också intresserad av att göra praktik med Latinamerikagrupperna? Håll utkik på vår hemsida!

Fler artiklar du kanske gillar

Baserad på kategorin Reportage från Latinamerika

Guatemala-kännaren Evelina Sartori Valck berättar om situationen för miljö- och människorättsförsvarare i Guatemala

Evelina Sartori Valck, guatemalakännare och före detta anställd på Latinamerikagrupperna och Kristna Fredsrörelsen, ger oss en inblick i situationen för miljö- och människorättsförsvarare i Guatemala.

· Reportage från Latinamerika

”Att kriminalisera oss har blivit ett sätt att tysta oss”

Dalila Merida är en av många som fallit offer för den ökade kriminaliseringen i Guatemala. Hon fängslades i nio dagar efter en fredlig aktion 2016 mot ett företag som vägrat betala ut rättmätiga pensioner till sina arbetare, nu står hon åtalad av samma företag.

· Reportage från Latinamerika

Protesterna i Ecuador – en kritik mot den rådande nyliberala utvecklingsmodellen

Under tolv dagar i början av oktober 2019 ägde omfattande protester rum i Ecuador, främst ledda av Ecuadors urfolk. Tillsammans med Latinamerikagruppernas programansvariga Rodolfo Magne söker vi svar på vad som hände under dessa turbulenta veckor och hur situationen för landets urfolk ser ut i dag.

· Reportage från Latinamerika

“Vi kommer fortsätta försvara våra rättigheter oavsett hur mycket vi åtalas, förföljs eller fängslas på olagliga grunder”

I en intervju med Franklin Quilumbaquin, från urfolksorganisationen Confederación del Pueblo Kayambi i Ecuador, berättar han om organisationens utsatthet där sociala social ledare som är extra utsatt.

· Reportage från Latinamerika

”Människorättsförsvarare har alltid varit utsatta, men efter fredsavtalet har situationen förvärrats”

Milena Flores, från en av Latinamerikagruppernas samarbetsorganisationer Movimiento Ríos Vivos Colombia, är en av många som tvingats fly till Europa till följd av sitt arbete för mänskliga rättigheter. Hon vittnar om hur situationen för människorättsförsvarare i Colombia har förvärrats efter fredsavtalet och hur kvinnor är extra utsatta.

· Reportage från Latinamerika

En återvändsgränd för jämlikhet, rättvisa och säkerhet i Bolivia

I ett videosamtal berättar Segundina Flores, ordförande för den bolivianska kvinno- och urfolksrörelsen Bartolina Sisa om civilsamhällets förändrade förutsättningar efter statskuppen.

· Reportage från Latinamerika

”Det här måste vi göra om”

Jag känner mig otroligt nöjd och stolt berättar Latinamerikagruppernas praktikant Marla Zavala efter att ha tagit initiativet till en städdag av staden Chaparall i Tolima i Colombia.

“En kopp kaffe som jag aldrig kommer att glömma”

Under sin praktik fick Marla Zavala möjlighet att besöka en familj som vill återgå till mer hållbara odlingsmetoder och själva kommersialisera sitt kaffe.

· Reportage från Latinamerika

I staden Planadas i Colombia står barnens utveckling och framtid i fokus

Efter en lång bussresa på krokiga vägar med Cumbia i högtalarna är jag äntligen framme i staden Planadas i regionen Tolima i västra Colombia. Jag har rest dit tillsammans med den 17-årigen Didjer, son till en av ledarna i gräsrots organisationen Astracatol, som är del av den colombianska småbrukar- och fackföreningsrörelsen Fensuagro som jag gör […]

· Reportage från Latinamerika

Valutgång mobiliserar organisationen Bartolina Sisa

Praktikanterna Louise Gripenberg och Emil Wenlöf berättar om kvinno- och urfolkrörelsen Bartolina Sisas åsikter om Evo Morales och den rådande politiska situationen i Bolivia.

· Reportage från Latinamerika