”Vi är barnbarnen till häxorna de inte lyckades bränna!”

– Du är vacker, du är stark, säger en av kvinnorna som arrangerar kvällens evenemang medan hon masserar mina händer i olja.

Strax innan har jag fått mina läppar målade och nu tar en annan av arrangörerna mig under armen och leder mig fram till min plats i cirkeln.

Varje dag anordnar deltagare på ledarskapsskolan olika kvällsaktiviteter. Skolan, som Latinamerikagrupperna är med och finansierar, arrangeras av småbrukarnätverket La Via Campesinas latinamerikanska gren Cloc. Ikväll är det ”La noche de las brujas”, ”Häxornas natt”.

– Vi är barnbarn till häxorna de inte lyckades bränna! säger en ung kvinna på portuñol, en blandning av spanska och portugisiska.

Vi tar varandras händer och kvällen kan börja. Genom en blandning av teater och poesi gör vi en historisk resa genom de utmaningar som världens kvinnor har tvingats utstå. Tillsammans bildar vi en kedja av solidaritet och kämpaglöd. En kedja bortom tid och över nationernas uppdiktade gränser.

– Än idag förföljs kvinnor som vägrar inrätta sig i systemet. De exploateras, förtrycks och mördas av det kapitalistiska och patriarkala systemet, utropar en av arrangörerna Vanessa Witzel från de jordlösas rörelse i Brasilien (MST).

Vi hyllar våra kvinnliga förebilder, levande och döda. De som kämpat i det fördolda, i hemmet och på arbetsplatsen. De som vigt sina liv åt att försvara sina samhällen mot miljöförstörelse. De som i motvind lett kampen för rättvisa och jämlikhet. Berta Cáceres, Dora María Téllez, systrarna Mirabal och Tránsito Amaguaña är bara några av de kvinnor som nämns. Många gråter när de berättar om sina stupade ”compañeras de la lucha”, väninnor i kampen.

Jag ser mig om i ringen. Här sitter ledare från sexton olika länder. Kvinnor som stridit i befrielsekrig och andra som har tvingats utstått tortyr. Det är kvinnor som förföljs och hotas för sin övertygelse. Runt mig sitter Latinamerikas samtid och framtid; här sitter 71-åriga Pancha Francisca Rodríguez, en av Cloc:s grundare och den 22-åriga Karen Cañas som arbetat för att förbättra villkoren för småbrukare i Colombia sedan hon var 10 år gammal. Längre bort sitter den färgstarka 32-åriga Vicky Peña Gonzales från Peru som kandiderar till borgmästaren i regionen Piura. Den drivna juristen Ísis Menezes Táboas från Brasilien och många, många fler.

Jag lämnar ”Häxornas natt” fylld av glädje och framtidstro. Latinamerika glöder starkare än någonsin, och landsbygdskvinnorna är de facklor som tydligast visar oss vägen mot en ljusare framtid; ¡Sin feminismo, no hay socialismo! Utan feminism, ingen socialism!

Text och foto: Sori Lundqvist