Latinamerikagrupperna

Las inversiones de las AFP en el Amazonas reciben críticas

Noticia publicada por Elsa Persson. Diario Dagens Arena. 09-11-2018 CLIMA. Tanto bancos suecos como administradoras de fondos de pensiones suecas (AP-fonderna) invierten 350 millones de coronas en empresas sojeras y productoras de carne activas en el Amazonas. Solidaridad Suecia – América Latina critica el “diálogo”que las administradoras dicen tener con las empresas para acordar mejoras. La elección del presidente Jair Bolsonaro en Brasil hizo florecer el futuro del Amazonas en la consciencia general. Bolsonaro expresó claramente que no le dará importancia a la problemática climática, por el contrario, su objetivo es continuar explotando el Amazonas. Según el diario sueco D.N la amenaza a la economía crece al mismo ritmo que crece la demanda de producción de carne en el mercado mundial. La interacción entre la economía, la política e hidrológia implican un riesgo de cambio radical en la totalidad del ecosistema amazónico. – El Amazonas, selva tropical, corre el riesgo de transformarse en sabana y en consecuencia perder el almacenamiento de dióxido de carbono. Nos topamos con el umbral de estabilidad climática, afirma en una entrevista con el D.N el Dr.Victor Galaz, investigador del Stockholm Resilience Center en la Universidad de Estocolmo. Victor Galaz con cuatro colegas realizaron un estudio en el que registraron inversiones vinculadas a la selva amazónica y a los bósques de coníferas en Rusia y Canadá. El aumento de la temperatura y una agricultura más intensiva pueden causar sequía, incendios y por lo tanto liberación de dióxido de carbono, inclusive en estos bosques. Algunos inversores financieros tienen especial responsabilidad en el futuro del cambio climático. En lo que a Suecia atañe están involucrados: la AMF pensionaförsäkring (una de las administradoras de fondos de pensiones), los fondos en los bancos Handelsbanken, SEB y Swedbank Robur. Las inversiones más grandes son las destinadas a actividades realizadas en los bosques de coníferas, especialmente en los de Rusia. . En cuanto al Amazonas los investigadores estudiaron a dos empresas internacionales relacionadas con el agronegocio de la soya y la industria de la carne: Bunge y Archer Daniels Midland. Por lo general este tipo de empresas no son dueñas de las tierras de cultivo. Las tierras son arrendadas y el cultivo se hace en territorio de selva talada. Tanto los bancos suecos como las compañías de pensiones, entre ellas las administradoras de fondos de pensiones estatales públicas, tienen posesión en las empresas internacionales antes mencionadas. La administradora Tredje AP-fonden poseía a finales del año pasado 75 millones de coronas en acciones de empresas sojeras y de producción de carne en el Amazonas. El banco Handelsbanken y otras administradoras tienen inversiones millonarias en empresas similares. El diario sueco Dagens Arena trató de contactar al Comité Ético de la administradora Tredje AP-fonden sin recibir retorno de comentario. John Howchin, secretaario general del Comité de Ética de las administradoras de fondos de pensiones suecas (AP-fondernas etikråd), manifestó en el diario D.N que “los fondos han estado comprometidos con las pautas actuales de las empresas y que continuarán dialgoando acerca de la deforestación”. Annelie Andersson trabaja en Solidaridad Suecia – América Latina, organización que asume una postura crítica hacia las compañías que siguen siendo propietarias de empresas con actividades dudosas y que argumentan a favor del beneficio de intentar influenciar como propietarias en vez de retirarse. – El problema es que sabemos muy poco sobre este diálogo. Él ( John Howchin, comment.ed.) se está refiriendo en este caso a la deforestación, pero nosotrxs ( Solidaridad Suecia – América Latina) no conocemos las exigencias que ponen las administradoras. Annelie Andersson afirma que la falta de transparencia dificulta una evaluación sobre el efecto del diálogo. La minera canadiense Goldcorp es activa en la mina Marlin, en Guatemala, ya criticada durante años por violación a los DD.HH y destrucción medioambiental. El Comité de Ética de las administradoras de fondos de pensiones públicas, AP-fonderna, que trabaja para cuatro administradoras de fondos de pensiones, declaró sentirse muy orgulloso por sus logros en Marlin. Otra administradora, sjunde Ap-fonden, decide repentinamente retirar sus inversiones de Marlin a causa de la violación a los DD.HH, comenta Annelie Andersson. Según Solidaridad Suecia – América Latina, la administradora de fondos de pensiones, Andra AP-fonderna, también tiene una inversión millonaria depositada en tierras brasileñas. Estas tierras son arrendadas para el cultivo de soya, entre otros. La actividad se desarrolla en un área natural muy vulnerable. Teniendo en cuenta el nuevo mandato político en Brasil, Annelie Andersson considera muy sensible el hecho de que las administradoras de fondos de pensiones continúen con su intención de expansiderse. – Estas inversiones serán muy graves en el nuevo contexto político. Si ya es conocido el problema del acaparamiento de tierras con adulteración de títulos de propiedad puede ser dificultoso bajo el gobierno de Bolsonaro continuar expandiendo la actividad. En este momento se está trabajando en el Parlamento con una nueva reglamentación para las administradoras. La votación será a fines de noviembre. Annelie Anderson ha estado activa en el llamado #schystapensioner (pensiones justas) para exigir que las nuevas reglas se apliquen en conformidad con las prácticas de sustentabilidad. Sin embargo, según Annelie, ahora no va a ser así ya que El Partido de Izquierda (Vänsterpartiet) es el único que añadió un cambio en la moción. – Pensamos que la propuesta actual es mucho mejor a lo que tenemos hoy. De todas formas el objetivo de rentabilidad está por sobre el de sustentabilidad. Nosotrxs hubiésemos querido ver una reglamentación donde todas las inversiones de las compañías de pensiones estuviesen acordes con los compromisos internacionales en relación a los DD.HH, al problema medioambiental y climático. Traducción. Silvia Ana González

“Det kommer att bli en utrensning som aldrig har skådats i Brasiliens historia”

I omvärldens döda vinkel avrättas miljö- och människorättsaktivister på löpande band. Inte bara i Brasilien utan även i Colombia, Ecuador, Guatemala, Honduras, Mexico, Nicaragua och Peru. Världen behöver fler miljö- och människorättsaktivister och det är vår plikt att aldrig stå tysta och se på. Stöd till och skydd för Brasiliens miljö- och människorättsaktivister är en fråga om liv och död.

Samma ansvar här som där

En betydande del av Sveriges import av livsmedel och djurfoder kommer från Latinamerika. Ofta produceras de med stora mängder kemiska bekämpningsmedel som är förbjudna i Sverige och EU. På Latinamerikas landsbygd trängs småbrukare undan för att ge plats åt kemikaliekrävande monokulturer vars påverkan på människor och miljö är förödande. Människor insjuknar och förlorar sin inkomst när deras grödor förstörs av gifter som sprids med vind och vatten. Mest utsatta är barn och kvinnor som tvingas bada och tvätta kläder samt vattna sina odlingar med förgiftat vatten. Även lantarbetare som ofta kommer i direkt kontakt med gifterna drabbas hårt. Latinamerikagruppernas samarbetsorganisationer kämpar mot denna utveckling och kräver satsningar på ekologiska och socialt ansvarsfulla jordbruksmetoder. Men deras protester möts allt oftare med hot, våld och mord. De försvarar rätten till mat och en hållbar utveckling, men tvingas även kämpa för den mest grundläggande av alla mänskliga rättigheter; rätten till liv. Det ökade intresset för ekologiska produkter i Sverige är viktigt, men inte tillräckligt. Den svenska staten är juridiskt skyldig att säkra att inga svenska aktörers verksamhet bidrar till kränkningar av mänskliga rättigheter någon annanstans i världen. Därför bör importen av produkter som besprutats med bekämpningsmedel som är förbjudna i Sverige och EU stoppas och svenska aktörer måste arbeta för en hållbar jordbruksmodell – både här och där. Alla människor har rätt till ett liv utan gift!

NY RAPPORT: Pensionspengar skövlar skog i Brasilien och bidrar till kränkningar av mänskliga rättigheter

Jordbruksmark har blivit en attraktiv investering, inte minst bland pensionsfonder. En ny rapport gräver djupare i Andra AP-fondens och Sveriges ansvar för människorättskränkningar och miljöförstöring på den brasilianska landsbygden. De senaste tio åren har efterfrågan på jordbruksmark i Brasilien ökat kraftigt. I regionen Matopiba i norra Brasilien, till ytan stor som Sverige och Finland tillsammans, sker en snabb utbredning av storskalig soja- och sockerrörsproduktion. En direkt effekt är att många lokalsamhällen förlorar tillgång till mark som de är beroende av för sin försörjning. Det är oftast lokala aktörer som genomför landgrabbing genom processer som genomsyras av korruption, hot och förfalskning av lagfarter. Pensionsfonder, däribland Andra AP-fonden, driver på utvecklingen genom de stora mängder kapital som strömmar in i markaffärer i regionen. Många människor vittnar om att hot och våld ökar mot de som motsätter sig utvecklingen. Det finns exempel på företag som använder sig av privata säkerhetsstyrkor som finns på plats 24 timmar om dygnet för att övervaka och utöva påtryckningar på lokala samhällen. säger Catarina Antikainen, styrelseledamot i FIAN Sverige, som deltagit på en undersökningsresa i Brasilien. Konsekvenserna för både människor och miljö är påtagliga. I regionen breder Cerradon ut sig. Den är lika viktig för den biologiska mångfalden som Amazonas. Där föds också flera floder som försörjer stora delar av landets befolkning med vatten. I samband med att mark tas i anspråk för storskaligt jordbruk sker ofta avskogning. Rapporten visar att det också skett på mark som ägs av Andra AP-fonden. På odlingarna som breder ut sig används stora mängder vatten och bekämpningsmedel. Det har lett till att vattendrag förgiftas och en utbredd vattenbrist för omgivande lokalsamhällen. I Sverige blundar man för problemen. Trots den dokumentation som finns hävdar Andra AP-fonden att deras investeringar inte bidrar till människorättskränkningar. Sverige har misslyckats med att reglera AP-fondernas investeringar för att säkra att de sker i enlighet med Sveriges internationella åtaganden när det gäller mänskliga rättigheter och miljö. Det här är ett uppenbart exempel på att det inte räcker att förlita sig på frivilliga initiativ från fonderna själva, säger Annelie Andersson, talesperson för investerings- och företagsansvar för Latinamerikagrupperna. Bakgrundsfakta Rapporten “The Human and Environmental Cost of Land Business” publiceras av FIAN International, Rede Social de Justiça e Direitos Humanos och CPT. Den baseras på två undersökningsresor, en i september 2017 till Brasilien och en i januari 2018 till Europa. Latinamerikagrupperna är en av de organisationer som bidragit till arbetet med rapporten. Andra AP-fondens markinvesteringar i Brasilien görs genom fonderna TIAA-CREF Global Agriculture I och II (TCGA I och TCGA II), där Andra AP-fonden är en av de största ägarna. AP2 investerar mer än 8 miljarder kronor i jordbruksmark och 27 procent av marken finns i Brasilien. Se AP2:s årsredovisning 2017. 2015 visade en rapport som bland annat Latinamerikagrupperna stod bakom att TCGA genom en komplicerad ägarstruktur kringgår brasiliansk lagstiftning som syftar till att begränsa storskaliga utländska markinvesteringar. Den visade också att de köpt mark genom en lokal affärsman som utreddes för landgrabbing. År 2016 annullerade en regional domare lagfarter för 124 000 hektar mark registrerade på affärsmannen. Sverige är skyldigt att både inom landets gränser, och när svenskt agerande får konsekvenser i andra länder, leva upp till de internationella konventioner Sverige ratificerat. I juni 2016 kritiserade FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter Sverige för bristande kontroll av AP-fondernas investeringar. Förra veckan presenterade regeringen, efter långa förhandlingar i riksdagens pensionsgrupp, ett förslag på ny lagstiftning för AP-fonderna. Det innehåller förbättringar när det gäller krav på hänsyn till mänskliga rättigheter och miljö. Men dessa riskerar att undergrävas då målet om hög avkastning fortfarande är överordnat andra mål. Läs rapporten ”The Human and Environmental Cost of Land Business” Läs om rapporten i svensk media: Svenska dagbladet: https://www.svd.se/pensionsfond-bidrar-till-landgrabbing-i-brasilien Hör vår talesperson Annelie Andersson kommentera rapporten i SvD:s ekonomistudio (01:22-04:50)    

Nerbantad men stark och sammansvetsad styrelse kickar igång det nya verksamhetsåret

Årets styrelsen består av färre ledamöter än tidigare år, och endast hälften av ledamöterna kunde närvara fysiskt på årets första möte den 2-3 juni. Det var en liten men stark och sammansvetsad skara som var på plats på Solidaritetshuset i Stockholm. Det blev två intensiva och givande dagar. För oss som var nya i styrelsen var det mycket information att sätta sig in i. Vi pratade om styrelsens uppdrag och arbete generellt samt om de utmaningar som föreningen står inför under det kommande året. Föreningen kommer att genomgå en rad större förändringar: en ny tjänstemannaorganisation, formerna för vår närvaro i Latinamerika kommer att omarbetas och en ny verksamhetsledare kommer att tillsättas. Under året kommer vi även att fokusera mer på finansiering och insamling och en arbetsgrupp tillsattes för att hitta nya finansieringsmöjligheter. Karin Ericsson som är tillförordnad verksamhetsledare och som har mångårig erfarenhet i föreningen berättade om vårt utvecklingssamarbete. Det är imponerande att höra om de förtroendefulla relationer som har byggts upp mellan Latinamerikagrupperna och urfolk- och småbrukarrörelser och som bygger på 50 år av solidaritet, närvaro och kunskap om de politiska processerna på den latinamerikanska kontinenten. Tack vare Latinamerikagruppernas stöd har nätverken stärkts, flera nya ledare har utbildats och visioner om alternativ och mer hållbar utveckling har fått större genomslagskraft. Två viktiga händelser som kommer att äga rum under året är Latinamerikagruppernas 50-årsfirande i november och Matsuveränitetsveckan i oktober där vi tillsammans med övriga organisationer som ingår i nätverket Makten över maten kommer att lyfta vikten av matsuveränitet genom event i flera svenska städer. Trots de förändringar och utmaningar som föreningen står inför kände alla sig positiva och stärkta efter mötets slut och väl motiverade att genomföra de kraftsamlingar som krävs för 50 nya år av solidaritet, hållbarhet och rättvisa. I solidaritet, Linnea Kronebrant

Småbrukares rättigheter kan komma att erkännas i år

Trots att lejonparten av världens mat produceras av småbrukare, har de inte ens tillgång till en tredjedel av jordens odlingsbara marker och 80 procent av de som hungrar i världen, är just småbrukare och landsbygdsbefolkning. Småbrukarnätverket La Via Campesina hoppas att 2018 blir året då FN antar deklaration för småbrukares och lantarbetares rättigheter.