Latinamerikagrupperna

Menu
Bli medlem
Stöd oss

Search results for: node/goldcorp

Fotografier från folkupproret 2019 i Chile

Detta är ett projekt som utarbetas av Latinamerikagruppernas temagrupp ”Solidaritet och mänskliga rättigheter i Chile och Latinamerika” i samarbete med Chile Desperto – Suecia. År 1973 påverkades de rikas intressen i Chile när presidenten för koalitionen Unidad Popular, Salvador Allende, genomförde ett regeringsprogram som syftade till att undanröja de enorma sociala ojämlikheterna som hade funnits fram till dess. ​ Det var då som den amerikanska regeringen inledde en destabiliserande plan för att störta Chiles president, som slutligen störtades den 11 september 1973 genom en civil och militär statskupp under ledning av general Augusto Pinochet. ​ Det var hårda år med extrem fattigdom för majoriteten av Chiles befolkning, med kidnappningar och mord, med fängelse, tortyr och exil som organiserades av statliga organ mot alla som motsatte sig den civila/militära diktaturen.​ Den 11 mars 1989 avgick Pinochet som ledare för den korrupta diktaturen efter en folkomröstning för att överlämna makten till den nyvalda presidenten, kristdemokraten Patricio Alwin, en av de politiker som hade uppmuntrat militärkuppen 1973. ​ Sedan dess har olika koalitioner från hela det politiska spektrumet styrt Chile och de sociala ojämlikheterna har fortsatt att öka eftersom de affärsmän som tjänade på diktaturens korruption och ekonomiska politik praktiskt taget ägde hela landet och hela ekonomin privatiserades i enlighet med den amerikanske ekonomen och nobelpristagaren Milton Friedmans idéer.​ Hela tyngden av decennier av nyliberalism föll på ryggen på de arbetare som inte hade någon organisation i Central Unitaria de Trabajadores (CUT) som representerade dem fullt ut. Det var studentorganisationerna och de sociala organisationerna som efter årtionden av förtryck och elände i oktober 2019 sa ENOUGH!    Efter att den dåvarande regeringen med president Sebastián Piñera i spetsen meddelade att priserna på Santiagos tunnelbana skulle höjas, uppmanade studentorganisationer till att ta över stationerna och tvingade trafiken att stanna, något som inte kunde stoppas av den dåvarande polisen. Detta fick president Piñera att utlysa undantagstillstånd och beordra polisen (Carabineros) och de väpnade styrkorna att slå tillbaka med orden: ”… ​ Vi är i krig mot en mäktig fiende som inte tar hänsyn till någonting eller någon…”. Denna krigsförklaring mot sitt folk gjorde att de som protesterade mot social ojämlikhet och korruption bara blev upphetsade, vilket ledde till att det som började som en protest förvandlades till ett socialt utbrott av sådan omfattning att det nästan fick regeringen att falla. Denna temagrupp presenterar foton med anknytning till det sociala utbrottet i Chile 2019 i olika städer i Sverige i syfte att synliggöra vad som hände där, med hänsyn till den otillräckliga bevakning som de etablerade medierna i Sverige presenterade under 2019-2020.  …… El año 1973, los intereses de los ricos en Chile se venían afectando ya que el presidente de la coalición ”unidad popular” salvador allende llevaba adelante un programa de gobierno que tenía como meta hacer desaparecer las tremendas desigualdades sociales existentes hasta entonces. ​ ​ fué entonces que el gobierno de usa hechó a andar un plan desestabilizador para derrocar al presidente de chile quien fué finalmente derrocado el 11 de septiembre de 1973 con un golpe de estado de civiles y militares encabezado por el general augusto pinochet.​ ​ fueron duros años de extrema pobreza para la mayoría de los pueblos de chile, de secuestros y asesinatos, de cárcel, tortura y exilio organizados por organismos del estado contra cualquiera que se opusiera a la dictadura cívico/militar.​ El 11 de marzo de 1989 Pinochet dejó el mando de esa corrupta dictadura luego de un plebiscito para entregar el poder al nuevo presidente electo, el democrata cristiano Patricio Alwin, uno de los políticos que había alentado el golpe militar en 1973.​ Desde entonces, diferentes coaliciones de todo el espectro político han gobernado Chile dejando intactas las desigualdades sociales, las que siguieron creciendo al mismo tiempo que los empresarios que ganaron de la corrupción y la política económica de la dictadura prácticamente se hicieron dueños de todo el país con toda la economía privatizada según las premisas del economista norteamericano, premio Nobel de Economía, Milton Friedman.​ Todo el peso de décadas de neoliberalismo cayó sobre las espaldas de las/los trabajadores quienes no tuvieron en la Central Unitaria de Trabajadores (CUT) una organización que los representara cabalmente.​ Fueron las organizaciones estudiantiles y organizaciones sociales quienes luego de décadas de represión y miseria que en octubre del año 2019 dijeron BASTA!​ Luego de que el gobierno de entonces encabezado por el presidente Sebastián Piñera,  anunciara el alza de los pasajes del Metro de la ciudad de Santiago, las organizaciones estudiantiles llamaron a tomarse las estaciones y obligar a parar su tráfico lo cual no pudo ser detenido por las fuerzas policiales en ese momento.​ Esto originó que el presidente Piñera decretara el Estado de Emergencia ordenando a la policía (Carabineros) y las Fuerzas Armadas a reprimir diciendo : ”… Estamos en guerra contra un enemigo poderosos que no tiene consideración con nada ni nadie…” ​ Esta declaración de guerra contra su pueblo sólo enardeció los ánimos de quienes protestaban contra las desigualdades sociales y la corrupción lo que conllevó a que lo que comenzó como una protesta, se convirtiera en un estallido social de tal envergadura que estuvo a punto de derribar al gobierno.​ Este Grupo Temático presenta fotos relacionadas con el estallido social 2019 en Chile en diversas ciudades de Suecia con el objetivo de visibilizar lo que allí sucedió, tomando en cuenta la cobertura insuficiente que los grandes medios de comunicación en Suecia presentaron el 2019-2020. ​

Latinamerikagrupperna tillsätter ny verksamhetsledare

Glada nyheter! Latinamerikagrupperna är oerhört glada över att kunna meddela att vi anställer Tove Melin som verksamhetsledare! Anställningen börjar den 1 maj, men i praktiken kommer Tove att börja sitt arbete hos oss från och med september eftersom hon fram tills dess är föräldraledig. Hon tar alltså över rollen som Oscar Barajas för tillfället har som tillförordnad, där han gjort en fantastisk insats tillsammans med våra kanslianställda. Tove har ett starkt engagemang för kampen för social rättvisa på Latinamerikas landsbygd. Hon har följt denna på nära håll genom studier och arbete i Costa Rica och Mexiko, vilket har gett henne gedigen kunskap om Latinamerikagruppernas frågor. Hon har stor erfarenhet av att leda projekt och organisationer inom civilsamhället och bistånd. I sin senaste roll som programansvarig på Sida har hon bland annat arbetat med kapacitetsutveckling och kvalitetssäkring. Tidigare har hon även varit verksamhetsansvarig på Föreningen för Utvecklingsfrågor och internationell handläggare på Röda Korsets Högskola. ”Jag ser jättemycket fram emot att få jobba med några av samtidens viktigaste frågor i Latinamerika och att få vara en del av den viktiga rörelse som Latinamerikagrupperna är. Det har alltid varit min dröm att få jobba med rättvisefrågor, feminism och för Latinamerikas landsbygd och ser fram emot att kunna bidra till ett fortsatt starkt samarbete med våra samarbetsorganisationer!” säger Tove.

Latinamerikagruppernas arbete för klimaträttvisa & hållbar utveckling

Våra fokusområden Vi kämpar för klimaträttvisa & hållbar utveckling Här kan du läsa om Latinamerikagruppernas arbete för klimaträttvisa & hållbar utveckling Vi arbetar i första hand med att uppfylla fem av FN:s Globala mål Mål 1: Ingen fattigdom Avskaffa fattigdom i alla dess former och ge alla människor i världen chans till ett värdigt och tryggt liv. Läs mer Mål 2: Ingen hunger Säkerställa tillgång till tillräcklig och näringsriktig mat för alla. Läs mer Mål 5: Jämställdhet Skapa en rättvis fördelning av makt, inflytande och resurser oavsett kön, könsidentitet eller könsuttryck. Läs mer Mål 12: Hållbar konsumtion och produktion Att minska vårt ekologiska fotavtryck genom att ändra hur vi producerar och konsumerar varor och resurser. Läs mer Mål 16: Fredliga och inkluderande samhällen Att stärka rättsstatsprincipen och främja mänskliga rättigheter är nyckeln till fredliga, inkluderande och hållbara samhällen. Läs mer Dagens miljö- och klimatpolitik är orättvis och gör inte upp med klimatkrisens verkliga orsaker; kapitalismens ständigt växande efterfrågan på naturresurser. För att uppnå hållbar utveckling behöver vi förändra vårt sätt att leva och vårt förhållande till naturen. Vi behöver skapa balans mellan våra behov och vad naturen mår bra av. Sverige och andra rika länder står för stora utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser som driver på klimatförändringar, inte minst genom sina konsumtionsbaserade utsläpp. Utsläpp som orsakas av vår konsumtion och våra utrikesresor.  De som drabbas hårdast är däremot de som bidragit minst till utsläppen av växthusgaser – människor som redan lever i fattigdom och utsatthet. I Latinamerika är många människor är helt eller delvis är beroende av naturen för sin överlevnad. De drabbas redan hårt av stormar, översvämningar och torka. Många människor tvingas att överge sin mark och sin försörjning och förlorar därmed även andra grundläggande rättigheter såsom rätten till mat, vatten och sina territorier.  Faktaruta: Det globala livsmedelssystemet står för nästan hälften av världens växthusgasutsläpp.  Att vara miljöförsvarare i Latinamerika kan utgöra livsfara, särskilt de som protesterar mot gruvdrift, vattenkraftverk och industrijordbruk. Källa: Regeringen.se, Naturskyddsforeningen.se   Klimatkrisen kräver systemförändring Dagens klimatpolitik förlitar sig på att marknaden, ny teknik, ekonomiska styrmedel och individens konsumentmakt ska lösa klimatkrisen. Däremot gör den inte upp med klimatkrisens verkliga orsaker; kapitalismens ständigt växande efterfrågan på naturresurser. Tvärtom innebär dagens förslag och tekniska lösningar en ökad privatisering av naturens resurser, vilket i förlängningen gör mer skada än nytta för planeten.  Lösningen på klimatkrisen finns inom räckhåll men det som står i vägen är varken kostnader eller tekniska möjligheter, utan politiska och ekonomiska intressen. Enligt en forskningsrapport från miljögruppen CDP står 100 företag för 71 procent av de totala utsläppen av växthusgaser sedan 1988. Trots det finns idag inga hinder för företag som orsakar storskalig miljöförstöring.  Jordbruket är en stor miljöbov Det globala livsmedelssystemet står för nästan hälften av världens växthusgasutsläpp och har förödande konsekvenser för både människor och miljö. Kylda transporter vilket ger hög klimatpåverkan, skog skövlas för att ge plats åt nya monokulturer. Den omfattande användningen av kemiska insatsvaror utarmar marken och förgiftar vattendrag. Ekosystem rubbas och arter utrotas. Människorna i närliggande områden får allt svårare att leva kvar på landsbygden. Sverige har goda förutsättningar att producera mat med låg miljö- och klimatpåverkan. Trots det importerar vi mer än hälften av det vi äter från andra länder, bland annat från Latinamerika. En del produkter kan inte växa i Sverige, som till exempel bananer och kaffe, men många produkter som vi importerar kan växa i Sverige, till exempel äpplen och blåbär.  Det går alltså att kyla ner planeten, men det kräver ett nytt globalt jordbruks- och livsmedelssystem som fokuserar på lokal konsumtion och hållbara jordbruksmetoder. Latinamerikagruppernas samarbetsorganisationer i Latinamerika förespråkar ett småskaligt agroekologiskt jordbruk som producerar mat med respekt för naturen utan att överutnyttja den. En metod som får stöd från  FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) både för sin kapacitet att föda en växande befolkning och som en lösning på miljökrisen. Mänskliga rättigheter och hållbar utveckling är intimt förbundet En förutsättning för att vi ska kunna försvara naturen är att våra mänskliga rättigheter respekteras. Men idag är Latinamerika den farligaste regionen för människor som försvarar mänskliga rättigheter och miljö. Många koldioxidintensiva verksamheter såsom utvinning av kol, olja och gas är dessutom kopplade till allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter och stor miljöförstörelse. Därför är det viktigt att miljö-försvarares rättigheter stärks som ett led i det globala klimatarbetet. Dags att ge naturen rättigheter? För att lösa klimatkrisen måste vi ställa om till samhällsutveckling som bygger på balans mellan människans behov och vad naturen mår bra av. Ett sätt att reglera balansen är att ge naturen juridiska rättigheter. Idag finns dessa rättigheter inskrivna i grundlagen i både Ecuador och Bolivia och idén har även plockats upp av den globala miljörörelsen. Genom att ge naturen egna juridiska rättigheter skulle representanter för naturen kunna driva processer mot företag vid miljöförstörelse. Vad gör Latinamerikagrupperna för att främja hållbar utveckling? Som enskild individ kan vi göra små justeringar i vår livsval och konsumtionsmönster men för att nå en verklig förändring krävs radikala förändringar; ett nytt politiskt och ekonomiskt system, och att vi förändrar vår syn på naturen och oss själva.  Det gör Latinamerikagrupperna bland annat genom att: Starka folkrörelser behövs för att försvara miljön och driva på social förändring. Därför stödjer Latinamerikagrupperna folkrörelser i Latinamerika i deras kamp för en hållbar utveckling. Det gör vi genom att sprida information om deras livsvillkor och kamp för ett ekonomiskt, politiskt och rättvist system som respekterat naturens begränsningar i Sverige. Kunskap och engagemang behövs för att uppnå förändring. Därför arbetar Latinamerikagrupperna med folkbildning och opinionsbildning i Sverige. Därför informerar vi om de negativa konsekvenser som svensk spekulation av mark och naturresurser har på människors levnadsvillkor i Latinamerika och sprider kunskap om alternativa perspektiv på hållbarhet i Sverige.  Politiker och beslutsfattare har en avgörande roll i  att skapa förändring. Därför arbetar Latinamerikagrupperna med att sprida kunskap och påverka politiker och beslutsfattare i Sverige och EU. Vi kräver att Sverige och EU ska leva upp till sina åtaganden om att stärka mänskliga rättigheter och hållbar utveckling i Latinamerika, att svenska AP-fonderna ska investera våra pensionspengar

Latinamerikagruppernas arbete för demokrati & mänskliga rättigheter

Våra fokusområden Vi bidrar till demokrati & mänskliga rättigheter Här kan du läsa om Latinamerikagruppernas arbete för demokrati & mänskliga rättigheter Vi arbetar i första hand med att uppfylla fem av FN:s Globala mål Mål 1: Ingen fattigdom Avskaffa fattigdom i alla dess former och ge alla människor i världen chans till ett värdigt och tryggt liv. Läs mer Mål 2: Ingen hunger Säkerställa tillgång till tillräcklig och näringsriktig mat för alla. Läs mer Mål 5: Jämställdhet Skapa en rättvis fördelning av makt, inflytande och resurser oavsett kön, könsidentitet eller könsuttryck. Läs mer Mål 12: Hållbar konsumtion och produktion Att minska vårt ekologiska fotavtryck genom att ändra hur vi producerar och konsumerar varor och resurser. Läs mer Mål 16: Fredliga och inkluderande samhällen Att stärka rättsstatsprincipen och främja mänskliga rättigheter är nyckeln till fredliga, inkluderande och hållbara samhällen. Läs mer För att bekämpa fattigdomen måste människor få tillgång till mark, vatten och andra naturresurser, samt få möjligheter att påverka sin livssituation. Latinamerikagrupperna arbetar för en rättvis omfördelning av makt och resurser. Fattigdomen i världen beror inte i första hand på brist på resurser utan på fördelningen av dessa. Latinamerika är världens mest ojämlika region. Med djupa klyftor mellan rika och fattiga, stad och landsbygd. En liten grupp människor kontrollerar regionens politik och ekonomi medan majoriteten av befolkningen lever i ekonomisk utsatthet och har små möjligheter att påverka sin livssituation. Det är en historisk ojämlikhet som har sin i utgångspunkt i kontinentens koloniala och imperialistiska historia och har befästs av Fakta Latinamerika och Karibien är den mest ojämlika regionen i världen. Källa: FN:s kommission för Latinamerika och Karibien.(ECLAC) Ytterligare 29 miljoner människor beräknas hamna under fattigdomsgränsen på grund av pandemin, vilket i så fall kommer utgöra 35 procent av befolkningen i regionen. Källa: FN:s kommission för Latinamerika och Karibien.(ECLAC) Orsaker till fattigdomLatinamerika är en region med bördig mark och stora naturtillgångar och utvinningen av naturresurser har dominerat regionens ekonomi sedan 1500-talet. De senaste decenniernas intensifierade globala jakt på naturresurser har ytterligare förstärkt regionens ojämlikhet. Det är till stor del utländska företag som köper, hyr eller investerar i stora landområden för att bedriva storskalig industriellt jordbruk eller för att etablera gruvor och vattenkraftverk. Sverige är inget undantag. Vi är en stor investerare i jordbruksmark, bland annat via våra gemensamma pensionspengar. I den hårdnande kampen om Latinamerikas mark är människor på landsbygden de stora förlorarna. Många markaffärer görs över huvudet på landsbygdsbefolkningen, och det är inte ovanligt att människor fördrivs eller luras att överge sin mark. De förlorar därmed möjligheten att försörja sig och andra grundläggande rättigheter såsom rätten till mat, vatten och möjligheten att utöva sin kultur. Vad gör Latinamerikagrupperna för att bekämpa fattigdom?För att bekämpa Latinamerikas fattigdom måste dess grundläggande orsaker adresseras – den ojämlika fördelningen av makt och naturresurser. Makten måste flyttas från företagen till medborgarna. Därför samarbetar Latinamerikagrupperna folkrörelser i Latinamerika i deras arbete för ökat politiskt inflytande. Det gör Latinamerikagrupperna bland annat genom att: Informera allmänhet, politiker och andra makthavare i Sverige om de negativa konsekvenser som svensk spekulation av mark och naturresurser har på människors levnadsvillkor i Latinamerika. Kräva att politiker och makthavare i Sverige och EU ska leva upp till sina åtaganden om att stärka mänskliga rättigheter och hållbar utveckling i Latinamerika. Bland annat att svenska AP-fonderna ska investera våra pensionspengar med respekt för mänskliga rättigheter, miljö och internationella klimatmål. Kräva bindande internationella regler för företag så att de kan ställas till svars för brott mot internationella konventioner som deras länder skrivit under. Så gott som alla länder i Latinamerika har demokratiskt valda regeringar. Ändå präglas regionen av ett stort politiskt och demokratiskt underskott. Ojämlikheten är den största i världen och människors möjligheter att påverka sin livssituation är små. Latinamerikagrupperna arbetar för att alla människor ska ha möjligheter att påverka sin livssituation och sin framtid, en förutsättning för att kunna bygga ett hållbart, rättvist och jämlikt samhället. En förutsättning för ett demokratiskt samhälle är att alla människor har möjligheter att påverka sin livssituation och sin framtid. Att alla har rätt att protestera; att uttrycka sina åsikter, organisera sig, hålla fredliga möten och demonstrationer. Det är viktigt för att människor ska kunna åtnjuta och försvara andra rättigheter, såsom rätten till liv, hälsa, mat, rent vatten och en rimlig levnadsstandard. Dessa rättigheter ska respekteras av individer och stater.  Men i Latinamerika är människors möjligheter att organisera sig och protestera mot orättvisor och ojämlikhet små. Latinamerika är världens farligaste region för miljö- och människorättsförsvarare. Särskilt utsatta är människor som protesterar mot gruvdrift, vattenkraftverk och industrijordbruk. Faktaruta: Colombia är det farligaste landet i världen för de som försvarar sina rättigheter. Latinamerika rankas som världens farligaste region för miljö- och människorättsförsvarare sedan 2012. Källa: Amnestys Årsrapport 2019, Rapporten Defenders at Risk: Attacks on human rights and environmental defenders and the responsibility of business och Front Line Defenders.   Den demokratiska utvecklingen i Latinamerika  Latinamerika har en lång historia av politisk instabilitet och bristande demokrati. Idag har så gott som alla regionens länder politiska system med demokratiskt valda regeringar. Men regionen präglas fortfarande av dess koloniala historia och ojämlikheten är den största i världen. De politiska institutionerna är svaga, militären har stort inflytande och det folkliga inflytandet är lågt.  Folkrörelser är viktiga för att lyfta utsatta gruppers röster och driva på social förändring. Men folkrörelsernas handlingsutrymme har de senaste åren kraftigt begränsats. Människor som försvarar sina rättigheter och protesterar mot orättvisor och diskriminering hotas, förföljs, fängslas och mördas – av grupper med koppling till företag eller den egna statsmakten. Sociala ledare och organisationer svartmålas och lagar som begränsar mötes-, förenings- och yttrandefriheten införs. Transnationella företag ansvarar idag för flertalet av världens kränkningar av mänskliga rättigheter och ofta går de helt ostraffade. Den egna staten erbjuder sällan stöd och lagligt skydd för utsatta grupper, utan försvarar tvärtom ofta företag som idag är mäktiga ekonomiska och politiska aktörer. En annan orsaken till denna utveckling är att stater idag saknar redskap för att hålla transnationella företag ansvariga för kränkningar av mänskliga rättigheter.  Vad gör Latinamerikagrupperna för att främja demokrati? Marginalisering, diskriminering, hot och förföljelser

Latinoamérica Testifica: Avsnitt 1 – Ojämlikhet och kampen om marken

Latinamerika är känt för sin bördiga mark och sitt goda klimat, men trots detta är det den mest ojämlika regionen i världen. Vi pratar om den orättvisa uppdelningen av mark och makt, och hur det kan komma sig att de som är mest beroende av sin mark är de som förlorar sina rättigheter.

Podd på enkel spanska

Latinamerikagrupperna presenterar ett ny poddserie: Latinoamérica Testifica. Fem avsnitt på spanska om strukturella problem i Latinamerika, i relation till klimatet och mänskliga rättigheter.